Före och efter
Jag har ju flyttat fram och tillbaka från Tyresö till Solna för att sen bli tvungen att flytta tillbaka till Tyresö pga min minsta sons pappa.
Det har gapat rätt tomt hemma med inredning, har inte haft någon matta eller några gardiner men i förrgår åkte vi till IKEA och shoppade loss lite jag och dottern samt lilleman.
Blev riktigt mysigt.
Före...
Efter....
Lite mörk bild den sista men jag tycker den är mysig ändå... :)
OJ!
Jag har inte varit här inne på flera månader men nu när jag kollar så har jag ändå flera som kommer in och kikar.
Blir riktigt förvånad.
Senast idag har det varit 7 st inne.
Ska jag kanske börja köra här inne igen kanske...hmm...kan ju köra dubbelt, trivs på mama.nu men det finns ju inget som säger att man inte kan ha flera. :)
Ny adress...
Spöken
Mycket tänkvärt och något jag verkligen behöver ta till mig.
Det är svårt, speciellt när hjärnan och alla spöken spelar en ett spratt.
När man får en klump i magen för saker som kanske idag inte är annat än sanning och ärligt.
Men när ”sanningen” en gång redan varit en lögn så fortsätter den att vara det fast det som sägs kanske faktiskt är ärligt och sant.
Hatar spöken från förr….
Tappat sugen...
Har liksom tappat sugen att blogga.
Det är alldeles för mycket som händer just nu känns det som.
Får se om och när jag återvänder....kanske snabbare än man tror.
Det är alldeles för mycket som händer just nu känns det som.
Får se om och när jag återvänder....kanske snabbare än man tror.
Förhoppningsvis...
Jag har inte orkat blogga riktigt.
Det har hänt saker och jag är trött, trött, trött.
Har ett lugn inom mig, känner att jag insett saker och det kommer förhoppningsvis bara fortsätta kännas så här bra inom mig som det gör just nu.
Hittade den här på Facebook, måste bara dela med mig.
Så...njut av den fortsatta lördagskvällen för det tänker jag göra.
En ny kanske...
Funderar på att göra en ny header men jag vet inte, vet inte om jag ska byta bild bara....
Kanske till den här...
Eller kanske den här...
Kanske till den här...
Eller kanske den här...
Farligt på jobbet...
Tre av de anställda har små barn.
Två av de ska ha barn igen.
Den ena fick jag reda på igår och det är relativt nytt och den andra fick jag reda på idag och de ska ha om 8 dagar.
Snacka om chock.
En annan fick barn för två veckor sedan.
Nu är det väl de andra två av de tre som redan hade barn som vi väntar på att det kommer ett till.
Så, sammanlagt så har det blivit till 3 nya små bebisar detta år, frågan är hur många fler som kommer.
Tre nya av 5 småbarnsföräldrar.
Och det roligaste av allt, alla är pappor.
Ingen av de som ska ha eller har fått är mamma och jobbar här utan det är bara papporna som jobbar här.
Hänger ni med?
Nu är det väl tjejernas tur här på jobbet, fast vi är inte så många och det finns väl egentligen bara en som skulle kunna bli och som kommer att bli.
Hon gifter sig i augusti och sen finns det en till som inte har barn men hon har ingen man eller kille heller just nu.
De andra 4 förutom mig är för gamla eller säkra på Nada mas.
Jag..ja, jag vill ju ha fler men läget är helt fel och det lär nog fortsätta vara det också.
Men det känns lite farligt nu här på jobbet, tänk om det smittar?
Söndag...
Vilka kontraster.
Igår var det hur varmt som helst och idag är det kallt och regnigt.
Eller ja, kallt och kallt är det inte men kallare än igår och bra mycket tristare.
Samtidigt är det rätt skönt att bara kunna sitta och inte känna någon stress för att gå ut i solen.
Min kropp vill nog vila lite från sol också och det är nog bra för om det varit sol ute så hade jag bränt på ännu mer.
Min kropp vill nog vila lite från sol också och det är nog bra för om det varit sol ute så hade jag bränt på ännu mer.
Jag är sån, jag fullkomligt älskar att sola, kommer jag kanske få sota för i framtiden och det tänker jag på ständigt men ändå, ändå så slarvar jag.
I morgon är det jobbdag igen, sen är det J-vecka.
Ja alltså, jag har inte mina barn och då kan jag vara hos J.
Den här veckan har inneburit mycket funderingar och tankar kring känslor och allt som hör till.
Jag balanserar mellan saker och ibland är brädan på väg att vippa över åt ett annat håll än tidigare och detta har skrämt mig lite.
Det är främmande känslor som snurrat till ibland och jag vet inte riktigt varför.
Kan ha med mitt mående att göra, jag har ju inte varit helt okej den här veckan.
Får se om jag kan må bättre framöver eller om jag blir sämre.
Oavsett så har jag koll på mig själv om man säger så, jag vill dock inte känna efter för mycket.
En helt underbar dag...
Vilken dag...
Helt otroligt underbar.
Så här skulle jag kunna ha det varje dag.
Jag skulle kunna tänka mig att ha samma väder som idag, VARJE dag.
Helt klart!
Så här skulle jag kunna ha det varje dag.
Jag skulle kunna tänka mig att ha samma väder som idag, VARJE dag.
Helt klart!
Började dagen med fotbollsträning, sen hade storebror match, de vann med 6-0 tror jag minsann att det blev.
Efter det åkte jag och lilleman och handlade lite och sen ut till Tyresö Slott för att bada.
Jag älskar Slottet och omgivningen där, det är mitt smultronställe.
Där mår jag helt underbart en dag som denna.
Där mår jag helt underbart en dag som denna.
Vi var ute i solen ungefär 7 timmar och nu är man lagom mosig.
Ligger i sängen och strax är det godnatt men först några foton från dagen.
Ligger i sängen och strax är det godnatt men först några foton från dagen.
Någon gillar att vara under vattnet mer än över...haha
Underbar natur..
Och sist men inte minst...Solen tog!!
Läskigt...
Jag är inte helt okej.
I natt vaknade jag av att det molvärkte nere i magen.
Gick upp för att kissa och när jag precis var klar så kände jag hur hela jag blev konstig och så började det svarta för ögonen.
Jag fick hjärtklappning och kände igen känslan.
Skyndade mig in i sovrummet, halvt framstupad och la mig snabbt för att inte tuppa av helt.
Det tog en stund innan jag kände mig okej igen men jag förlorade aldrig medvetandet, något jag definitivt gjort om jag hade varit kvar några sekunder till i badrummet.
Försökte väcka J, jag sov hos honom för jag blev barnledig pga olika saker.
Tyvärr så är han rätt svårväckt så där mitt i natten och det bad han om ursäkt för nu när jag berättade.
Han blev orolig för mig och undrar varför jag svimmar.
Om jag hade ett svar skulle jag ge honom det men det har jag inte.
Vet inte varför jag blev sån men läskigt var det.
I natt vaknade jag av att det molvärkte nere i magen.
Gick upp för att kissa och när jag precis var klar så kände jag hur hela jag blev konstig och så började det svarta för ögonen.
Jag fick hjärtklappning och kände igen känslan.
Skyndade mig in i sovrummet, halvt framstupad och la mig snabbt för att inte tuppa av helt.
Det tog en stund innan jag kände mig okej igen men jag förlorade aldrig medvetandet, något jag definitivt gjort om jag hade varit kvar några sekunder till i badrummet.
Försökte väcka J, jag sov hos honom för jag blev barnledig pga olika saker.
Tyvärr så är han rätt svårväckt så där mitt i natten och det bad han om ursäkt för nu när jag berättade.
Han blev orolig för mig och undrar varför jag svimmar.
Om jag hade ett svar skulle jag ge honom det men det har jag inte.
Vet inte varför jag blev sån men läskigt var det.
Underbar...
Han hjälper mig.
Min älskling är för underbar.
Jag kommer alltså få en egen lägenhet from senast 1/8.
Jag är så glad för det innebär att mina barn kommer att må bättre.
Jag får tyvärr stå över mig själv nu och bo där.
Jag trivs sjävlklart i Tyresö men jag vill helst bo här, nära älskade J och hans familj men mina barn måste gå före och så blir det.
Min älskling är för underbar.
Jag kommer alltså få en egen lägenhet from senast 1/8.
Jag är så glad för det innebär att mina barn kommer att må bättre.
Jag får tyvärr stå över mig själv nu och bo där.
Jag trivs sjävlklart i Tyresö men jag vill helst bo här, nära älskade J och hans familj men mina barn måste gå före och så blir det.
Snurrigt...
Med pirr i magen har jag jobbat nästan hela dagen.
Åkte vid halv fyra till Tyresö för att träffa chefen på bostadsföretaget jag sökt lägenhet.
Självklart hamnade jag mitt i värsta trafikstockningen, ända fram till slutet av Nynäsvägen satt jag i 10 km i timmen.
En olycka hade skett, på andra sidan i motgående körfält men det var ändå stopp i min riktning.
Min bil gillar INTE att krypköra, min kylare är sämst och blir överhettad direkt så det var bara att sitta med full värme och full fläkt för att leda bort värmen från motorn.
Tror ni det var skönt när det var ca 23 grader varmt ute och jag satt dessutom i jeans och skjorta?
Nej just det, jag höll på att avlida.
Väl framme så fick jag lämna alla papper, berätta hur saker låg till osv.
Jag fick ett besked direkt.
Jag får lägenheten om, OM, jag har en borgensman.
Behöver alltså någon som går i god, som står i 2 år för det är max vad de får ha krav.
Behöver ringa till de på torsdag, ska prata med någon på uthyrningen, och lämna namn och uppgifter på den som ställer upp.
Min första tanke var "Vem ska jag fråga?".
Jag har inga föräldrar som ställer upp, jag har inga syskon som kan heller.
Jag vågade inte riktigt tolka J´s "Vi löser det" som att han menade att han skulle hjälpa mig.
När jag berättade för honom att det var kravet så sa han åter igen "Då får vi lösa det".
Jag vet aldrig riktigt hur han menar när han säger så då jag en gång trodde det betydde att han skulle hjälpa men sen att det inte riktigt var så.
Jag kände mig dum som trott det och vill absolut inte att någon ska tro att jag tar saker för givet för det gör jag absolut inte.
Jag kände mig dum som trott det och vill absolut inte att någon ska tro att jag tar saker för givet för det gör jag absolut inte.
Jag räknar aldrig med att något ska lösa sig, jag räknar aldrig med att någon ska hjälpa mig.
Nu sa han att han skulle göra det när jag frågade men jag vill absolut inte att han ska känna något tvång och när jag försökte säga det så fick jag inga svar.
Att inte få svar när jag skriver ett sms eller på msn gör mig jätteledsen.
Jag känner mig totalignorerad och det gör ont.
Jag är aldrig ute efter att vara jobbig eller bråka.
Tvärtom, jag hatar att ha knäppa känslor som snurrar runt och när jag har det så blir allt så mycket större än de kanske är.
Just nu är jag i en svacka då jag känner att saker går baklänges och magen känner igen känslor och beteenden.
Gillar inte alls att ha det så här.
Det gör mig helt slut.
Jag får lita på att det inte är något då jag får det som svar när jag frågar men jag tycker det är jobbigt att andras beteenden kan skifta så otroligt på bara några dagar.
Från det underbaraste till ingenting nästan....svängningarna gör mig helt ur balans.
Om jag bara förstod och kunde släppa taget...
Nåja, hur som helt måste jag till på torsdag ha ett namn och personnummer att lämna annars försvinner chansen för mig.
Vill ju bo kvar här men i dagens läge går det inte, hur mycket jag än vill så kommer det inte att fungera.
Måste göra det som är bäst för barnen.
Vilket liv jag har...
Började inge bra den här dagen.
Först sov jag knappt något på hela natten.
Kvällen blev lite konstig, förmodligen jag som överdriver när känslorna spökar.
Det gick bara inte att somna och om jag har sovit så har jag sovit riktigt oroligt.
Halvdöd i morse men gick upp ändå.
På jobbet ringde jag ett samtal ang lägenhet i Tyresö, något jag egentligen inte vill för jag trivs så otroligt bra här i Solna, men jag måste.
Jag har inget val faktiskt.
Jag har sett en tvåa, jag har högst köpoäng men min situation gör att jag inte får ta den.
Jag ringde och skulle höra med de om detta och fick svaret att nej, jag skulle inte kunna få den. Jag frågade om det verkligen inte gick att göra något och fick svaret att jag kunde ringa till deras chef.
Jag tackade och la på.
Min kollega och småchef peppade mig att ringa och sagt och gjort, jag ringde.
Förklarade allt med tårarna rinnandes.
Hon frågade när jag kunde komma och prata lite, jag svarade närsom.
Vi bestämde att jag skulle komma i morgon eftermiddag. Ta med anställningspapper, lönebesked och andra papper.
Hon ville inte lova något men sa att det nog skulle lösa sig.
Gissa om jag gått med pirr i magen nu hela dagen?
Lägenheten ligger mer än bra för lilleman, den skulle helt enkelt vara perfekt.
Vill så gärna ha den, även om jag inte vill bo där ute, inte för att jag inte tycker om Tyresö, utan för att jag vill bo här, i Solna, nära jobbet och nära J.
Här känns det mer som jag har mitt liv, ett liv, än någon annanstans.
Håll tummarna för mig i morgon och framöver, jag behöver det verkligen.
Solen tar...
Har varit ute i några timmar i solen och den tog.
Rejält, min panna är alldeles röd vid hårfästet och fräknarna är ett faktum men det gör inget för jag älskar mina fräknar. :)
Vi gick en promenad ner till vattnet och satte oss på ett fik som finns där, tog varsin glass och bara tittade på alla andra människor runt omkring oss.
Sen gick vi och mötte upp J´s dotter, hon ska vara här i natt.
Så skönt att ha henne här.
Jag vet dock inte om jag egentligen borde vara här.
De kanske ska ha sin tid ensamma tillsammans.
Jag har sagt det och frågat om jag ska vara hos mig så de får vara själva men får ett nej till svar så jag stannar.
Kanske borde jag bara ta beslutet själv men jag vill ju inte vara själv hemma, vad ska jag göra där...vill ju vara med de.
Men...kanske borde jag gå....
Finns inget...
..i mitt liv som kan jämföras med vad lilla Lova och hennes familj har gått igenom och går igenom just i detta nu.
Mina problem existerar inte i jämförelse med deras och även alla andra små barns kamper om livet och deras föräldrar.
Jag gråter för deras skull, jag lider med de, jag kan ALDRIG känna det de känner men jag vet hur fruktan för sitt barns liv känns.
Jag höll på att förlora min Jesper när han var 13, han spräckte skallen i cykelolycka men han hade änglavakt, han överlevde.
Vi hade turen på vår sida, det är orättvist att inte alla har den.
Jag tänker på Lova, jag tänker på alla sjuka barn i våran värld.
Cancer är en hemsk hemsk hemsk sjukdom, den är aldrig rättvis och den drabbar den oskyldige oavsett ålder.
Ingen ska behöva gå igenom skiten men tyvärr så får alldeles för många göra det och även om många klarar sig så är det alldeles för många som inte gör det.
Jag har vänner som drabbats och dött, jag har en far som drabbats men överlevt, hans bröder har också drabbats och lever än så länge så även jag har varit i ovisshetens land, där man är innan man vet hur det ska gå.
DET suger rent ut sagt!!
Jag tänder ett ljus i min blogg för alla som är drabbade och kämpar samt för alla som sörjer.
Det är inte lätt...
Men allt går om man vill, det är jag helt säker på och älskar man helt och hållet så kan man klara allt.
Det pratas så mycket om otrohet hit och dit, vad är otrohet, var går just din gräns och kan man komma över det och gå vidare tillsammans.
Hittade en artikel på Expressen nu.
Tycker den hade tänkvärda punkter, både för den som blivit bedragen och till den som bedragit.
Jag har varit där, jag vet hur svårt det är och jag kämpar fortfarande med tillit men jag försöker, jag ska klara det för jag älskar och sen är det ju så att ärr från sånt som hänt kan orsaka problem i nya förhållanden och någon som inte gjort dig illa får sota för det någon annan gjort så det är viktigt att man tar sig förbi hindrena vare sig man är kvar i förhållandet eller går vidare.
Så dessa punkter tycker jag att du som råkat illa ut ska ta till dig och även du som gjort något ska tänka till en extra gång också, det är kanske lätt att förlåta men inte att glömma.
Sju sätt att förlåta den du älskar
1. Släpp taget om det som hänt. Du kan inte ändra det förflutna.
2. Jämför dig inte med den som din partner varit otrogen med.
3. Forska inte i detaljerna.
4. Det finns inga perfekta förhållanden – kom ihåg det.
5. Skuldbelägg inte din partner.
6. Hämnd är en dålig idé som bara ger mer problem.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Sju tips att reparera förhållandet
1. Säg förlåt från hela ditt hjärta.
2. Tappa inte tålamodet när du blir ifrågasatt. Din partner kommer att vilja ha många svar.
3. Var extra snäll och hänsynsfull mot din partner.
4. Visa att du vill satsa på ert förhållande.
5. Bjud till, ta initiativ till att göra roliga saker tillsammans.
6. Fråga din partner vad du ska göra för att du ska gå att lita på igen.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Det pratas så mycket om otrohet hit och dit, vad är otrohet, var går just din gräns och kan man komma över det och gå vidare tillsammans.
Hittade en artikel på Expressen nu.
Tycker den hade tänkvärda punkter, både för den som blivit bedragen och till den som bedragit.
Jag har varit där, jag vet hur svårt det är och jag kämpar fortfarande med tillit men jag försöker, jag ska klara det för jag älskar och sen är det ju så att ärr från sånt som hänt kan orsaka problem i nya förhållanden och någon som inte gjort dig illa får sota för det någon annan gjort så det är viktigt att man tar sig förbi hindrena vare sig man är kvar i förhållandet eller går vidare.
Så dessa punkter tycker jag att du som råkat illa ut ska ta till dig och även du som gjort något ska tänka till en extra gång också, det är kanske lätt att förlåta men inte att glömma.
Sju sätt att förlåta den du älskar
1. Släpp taget om det som hänt. Du kan inte ändra det förflutna.
2. Jämför dig inte med den som din partner varit otrogen med.
3. Forska inte i detaljerna.
4. Det finns inga perfekta förhållanden – kom ihåg det.
5. Skuldbelägg inte din partner.
6. Hämnd är en dålig idé som bara ger mer problem.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Sju tips att reparera förhållandet
1. Säg förlåt från hela ditt hjärta.
2. Tappa inte tålamodet när du blir ifrågasatt. Din partner kommer att vilja ha många svar.
3. Var extra snäll och hänsynsfull mot din partner.
4. Visa att du vill satsa på ert förhållande.
5. Bjud till, ta initiativ till att göra roliga saker tillsammans.
6. Fråga din partner vad du ska göra för att du ska gå att lita på igen.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Segare än segare...
Det gör ont i min mage. :(
Trevlig information kanske men mina tarmar är alldeles ömma.
Vet inte varför....
Sov bra mycket bättre i natt än den senaste veckan, fick ju ha J brevid mig.
Kunde ha blivit någon timme längre sömn bara helst men det får man ta igen i graven eller nåt.
Dötrist dag på jobbet.
HATAR att inte ha något att göra.
Sitter och rullar tummarna i stort sett.
3 samtal sen kl 8 varav ett skulle till en annan kö.
Försökte få ledigt på fredag, J är ledig och så är man ju ledig på torsdag så det hade varit jätteskönt att få lite extra tid tillsammans men icke.
OM det var lugnt kunde jag gå hem tidigare.
Tjena...kan det bli lugnare än det är nu och som det brukar vara??
Blev besviken faktiskt.
Segare dag än denna får vi nog leta efter...
Trevlig information kanske men mina tarmar är alldeles ömma.
Vet inte varför....
Sov bra mycket bättre i natt än den senaste veckan, fick ju ha J brevid mig.
Kunde ha blivit någon timme längre sömn bara helst men det får man ta igen i graven eller nåt.
Dötrist dag på jobbet.
HATAR att inte ha något att göra.
Sitter och rullar tummarna i stort sett.
3 samtal sen kl 8 varav ett skulle till en annan kö.
Försökte få ledigt på fredag, J är ledig och så är man ju ledig på torsdag så det hade varit jätteskönt att få lite extra tid tillsammans men icke.
OM det var lugnt kunde jag gå hem tidigare.
Tjena...kan det bli lugnare än det är nu och som det brukar vara??
Blev besviken faktiskt.
Segare dag än denna får vi nog leta efter...
Orkar inte...
Vill bara skrika rakt ut just nu.
Orkar inte mer.
Orkar inte säga nej.
Orkar inte med dåligt samvete.
Orkar inte med tjat.
Orkar inte med bråk.
Orkar inte med känslor.
Orkar inte med alla tankar.
Orkar inte med att var jag.
Funderar starkt på varför jag ska vara kvar överhuvudtaget när jag bara får må skit hela tiden.
Orkar inte....
Orkar inte mer.
Orkar inte säga nej.
Orkar inte med dåligt samvete.
Orkar inte med tjat.
Orkar inte med bråk.
Orkar inte med känslor.
Orkar inte med alla tankar.
Orkar inte med att var jag.
Funderar starkt på varför jag ska vara kvar överhuvudtaget när jag bara får må skit hela tiden.
Orkar inte....
Denna söndag...
Dagen har varit bra.
Jag och lilleman tog sällskap av J ner till Råsunda, J skulle jobba och lilleman ville cykla lite.
Passade på att låta lilleman leka av sig i Gnagisland eller vad det kallas.
Han hoppade hoppborg i en halvtimme och sen körde han lite innebandy i ca en halvtimme.
Vi skippade att gå in på fotbollen, dels för jag trodde det skulle bli kallt och dels för att jag hade tvättstugan.
Jippi vad kul.
Och självklart, bara för att jag inte går så vinner vi! SUCK!!
Men glad är jag för det för det betyder att vi klättrade lite iaf... :D
Nu har jag tvättat klart, dammsugit, diskat och plockat i ordning tvätten.
Ska packa väska inför veckan som kommer och sen ta en dusch.
Vill inte erkänna det men jag tror jag har feber. :(
Huvudet känns konstigt, det trycker så där märkligt i tinningarna som när feber härjar i kroppen.
Spelar ingen roll, har varken tid, råd eller lust att vara sjuk och hemma.
