Petrarq

Först sov jag knappt något på hela natten.

Kvällen blev lite konstig, förmodligen jag som överdriver när känslorna spökar.

Det gick bara inte att somna och om jag har sovit så har jag sovit riktigt oroligt.

Halvdöd i morse men gick upp ändå.

På jobbet ringde jag ett samtal ang lägenhet i Tyresö, något jag egentligen inte vill för jag trivs så otroligt bra här i Solna, men jag måste.

Jag har inget val faktiskt.

Jag har sett en tvåa, jag har högst köpoäng men min situation gör att jag inte får ta den.

Jag ringde och skulle höra med de om detta och fick svaret att nej, jag skulle inte kunna få den. Jag frågade om det verkligen inte gick att göra något och fick svaret att jag kunde ringa till deras chef.

Jag tackade och la på.

Min kollega och småchef peppade mig att ringa och sagt och gjort, jag ringde.

Förklarade allt med tårarna rinnandes.

Hon frågade när jag kunde komma och prata lite, jag svarade närsom.

Vi bestämde att jag skulle komma i morgon eftermiddag. Ta med anställningspapper, lönebesked och andra papper.

Hon ville inte lova något men sa att det nog skulle lösa sig.

Gissa om jag gått med pirr i magen nu hela dagen?

Lägenheten ligger mer än bra för lilleman, den skulle helt enkelt vara perfekt.

Vill så gärna ha den, även om jag inte vill bo där ute, inte för att jag inte tycker om Tyresö, utan för att jag vill bo här, i Solna, nära jobbet och nära J.

Här känns det mer som jag har mitt liv, ett liv, än någon annanstans.

Håll tummarna för mig i morgon och framöver, jag behöver det verkligen.