Petrarq

Sitter och myser i soffan med E, gick hem tidigare från jobbet, fanns inte ett dyft att göra så de skickade hem mig.

Tackade och sa gott nytt....

Nu sitter vi alltså och kurar ihop oss med varsin dator i knät.
J stack in till stan för att fixa med kommande fotbollssäsong en snabbis.

Det är iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiskallt här hemma, sjukt kallt helt enkelt.
Blir till att tända alla ljus som finns snart.

Ska förhoppningsvis få bilen såld idag.
Kl 18 kommer det någon och kollar på den.
Får springa ner och visa den då vi ska till J´s föräldrar en stund vid 16.

Hoppas känslorna ordnar upp sig för hela jag är i ett endaste stort virrvarr.
Måste få fason på allt nu....

Fan...

Nu sitter jag och gråter på jobbet.
Tur det bara är jag och en till här.

Öppnade mig nästan helt nu för det behövs för att förstå vissa saker som pratas om.
Blir galen när jag inte kan låta bli att vara hemlig.
Usch för att vara så öppen och godtrogen.


Jaja, nu är det gjort.
Hon är go hon som jag pratar med iaf.
Hoppas jag har rätt när jag inte tror att hon är falsk.


Vill inte mer nu....är helt slut inom mig...

Jag glider sakta tillbaka i gamla spår.

Halkan är inte bara problem ute utan även i mitt eget liv.
Kanar fram och tillbaka, känner hur jag sakta men säkert börjar tappa greppet om den där styrkan jag känt under hösten.

Vill bara fly.
Vill bort.
Försvinna och bara få vara.
Orkar inte tänka längre, orkar inte försöka rodda upp allt som behövs.
Allt känns hopplöst och jag känner mig rätt så överflödig just nu.

Vet att man inte kan fly sina bekymmer.
Vet att man måste stå emot och bekämpa de.

Men jag orkar inte, inte just nu, inte mer.

Skrev det igår, skriver det igen....känner mig otroligt oälskad och unwanted.

Länge sedan jag kände mig sån här och jag vill verkligen inte befinna mig i denna känsla.

Så ja...

Nu ligger min bil ute på annons, få se om någon nappar.
Sist fick jag bud på det jag tänkt mig nu så kanske, kanske, vill någon ha den till att plocka delar ifrån.

Chansen att någon hör av sig är minimal tror jag...det är en skitbil rent ut sagt men om man ändå ska plocka saker ifrån den så spelar det ingen roll.
Fungerar gör den ju men snart knappt....men det skrev jag inget om. :o/

*hoppas*

Oohh..vad skönt det är att upptäcka att man glömt bort en insättning på drygt 1000 kr.

:D


 

Fick ett erbjudande.

Från ett ex som jag inte pratat med på flera månader.
Lite gulligt iofs men samtidigt jobbigt för det betyder att han fortfarande hoppas. :o/

Han dök upp på msn och önskade god fortsättning igår.
Har ju inget emot honom så så jag pratade vidare lite.
Lyssnade hur det var med livet, jobb osv, ja ni vet.
Han frågade detsamma.

Berättade om jobbet, livet och sånt.
Kom in på mitt lite annorlunda boende.
Ett boende som inte längre känns som mitt då jag kommer att bli ofrivillig sambo med min fdfd man.
Ja lustigt va?
Från början verkade det som en okej tanke men nu när jag egentligen inte har något val så våndas jag varje gång jag måste hem.

Jag har inget hem längre, har inget som är mitt eget.

Detta tyckte han, ja han som dök upp igår och började prata, lät jobbigt.
Han började skämta lite trevande men jag hörde ju allvaret i det han sa.
Han tyckte jag skulle flytta till honom, han hade ju en trea så jag och ungarna kunde komma och bo där.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det han sa så jag skrattade bort det hela.
"Hörde" hur besviken han blev men han försökte dölja det.

Vad säger man?
Jättegulligt erbjudande, särskilt med tanke på att det är 2 min från mitt jobb men nu är det ju inte med honom jag vill leva och bo med.

Usch vad jobbigt saker ska vara ibland.....
 
 

Uttråkad.

Har inget att göra på jobbet.
Fått sagt att jag kan gå hem och tänker nog göra det efter lunch iaf.
Finns ingen anledning att jag sitter här mer än att jag inte vill förlora dagslönen.
Skulle kunna hem och städa och fixa istället samt umgås med barnen.

Gör nog så....


Annars är det ingen förbättring ang känslan...det är något som gnager i mig, något jag blir galen över och jag måste släppa taget....

Usch!

 

Om jag skulle sammanfatta mitt år 2009 skulle det nog se ut så här.

Början av året vandrade på som vanligt, har inga större minnen av den första tiden av året mer än att jag började längta ut i arbetslivet, en ny känsla, något jag inte känt på väldigt väldigt länge.
Våren gick på, stegen jag tog blev lättare.


Härlig sommar, jag mådde bättre och bättre, kände mig starkare än någonsin.
Några steg tillbaka av en och annan anledning men jag är ju som jag är, ger inte upp, stannar kvar och blundar för det som varit.
Vill se framåt, inte bakåt.

Sommaren var underbar på många sätt, kanske vågade jag hoppas och tro igen på framtiden.

Sommar blev till höst, det innebar ett bakslag men även framsteg.

Varje dag blev lättare att ta.
Jag letade jobb, hade bestämt mig för att klara mig själv.
Ville bli som alla andra.
Ville stå på egna ben och leva.

Det bästa på hela året måste vara det att jag fick ett jobb.
Ett eget jobb, tack vare mig själv.
Underbar känsla.

Det här året som varit, 2009, har förändrat mig.
Jag mår bra, jag är starkare än på länge.



2010 kan inte bli sämre än 2009, det vet jag iaf men jag är här och nu, vad som händer vet ingen....

 

Trots en underbar helg sitter jag här, måndag, och har en klump i magen.

Kommer jag någosin få bort den?
Kommer känslan någonsin försvinna?

Det finns saker jag måste bli tvungen att acceptera om jag ska gå vidare i det som är.
Saker jag inte skulle behöva, som INGEN skulle behöva, acceptera.

Hur ska jag kunna det?
Tankar och oro finns hela tiden, ibland försvinner de för en stund.
De kan hålla sig på avstånd och så PANG, så kommer allt över mig.
Speciellt när man blir påmind på ett rätt påtagligt sätt, SMS!

Hatar detta, hatar att jag ska behöva vara inblandad i detta.
Älskar dock det som sägs till mig, det som sägs gälla här och nu.

Men ändå, ändå kan jag inte få bort det mörka moln som förföljer mig var jag än går.

Kan inte bara saker få vara bra?
Kan inte obehöriga ge fan i att existera och förstöra?

Fortsätter det så gör jag ett val jag helst inte vill göra.
Men det finns inget annat alternativ isf....

 

Trots att det varit en bra julafton, dock inte utan några smärre "problem", och jag kände mig nöjd när vi satt och åt så känner jag mig nu bara ledsen.


Något känns inte okej och jag hatar känslan.
Den har funnits förut och i nästan alla fall har de stämt.

Jag hoppas verkligen inte det är något nu....


:(

Den här fick jag i julklapp av mina barn....

Jag älskar lyktor och sånt så det var perfekt.
Är superglad...

Ibland får jag dagar då jag känner för att bara gråta.

Idag är en sån dag.
Tror det började med att bilen började krångla, då brast det.
Har kämpat ett tag nu för att hålla undan känslor som bubblat i mig. Kämpat för att hålla modet uppe och hålla mig glad.
För jag borde vara glad.

Jag har fått ett jobb, ett eget jobb, tack vare min egen personlighet och utan någon hjälp från F-kassa eller liknande.
Jag står, nästan, på egna fötter. Jag tjänar dubbelt så mycket pengar nu än för två månader sedan.
STOR skillnad.
Jag har underbara barn, de goaste även om de tar musten ur mig men jag har också varit tonåring och yngre.
Vet hur det är att vilja ha utan att tänka på saker och ting.
Jag förstår de, klart de känner av pengarnas ökning och tänker att de kanske kan få lite mer än tidigare och självklart så vill jag ge de allt.
Skulle plocka ner stjärnorna till de om jag kunde, men jag kan inte.

Jag har kärlek.
J finns i mitt liv trots alla turer vi haft.
Jag har kämpat för det jag tror på, jag tror på honom och mig, jag tror på ett oss men det har tagit så mycket av mitt hjärta, så mycket must och så mycket energi.
Den är tömd nästan.
Han kämpar, hoppas jag, känner jag, eller så har jag fel ännu en gång men jag vill gärna tro att det är annorlunda den här gången.
Han säger att han älskar, han säger det högt och han säger det utan att jag har sagt något först.
Han säger underbara saker, han GÖR underbara saker.
Han är underbar.
Hans dotter är underbar, älskar henne som min egen och vill aldrig förlora henne.
Ändå gråter jag ibland, gråter för att jag är så rädd och för att jag vill så mycket.
Förmodligen mer än jag kommer att få.
Jag vill acceptera det jag får men vill ändå ha mer, jag vill ha allt, jag vill bli totalt lycklig och inte bara få smaka lite.
Vill inte vara rädd och orolig längre, vill inte behöva fundera eller undra....

Jag har försökt att orka vara glad för jag vill vara glad.
Jag vill vara som alla andra.

Men ikväll gråter jag....när lilleman har somnat kommer jag gråta.
I duschen kommer jag gråta och sen i sängen kommer jag gråta.

Förhoppningsvis räcker det och i morgon känns det bättre.


Man har sina dagar och jag har en idag....

NU har jag äntligen satt mig i soffan.

Magen ger mig rysningar hela tiden.
Huden på kroppen knottrar sig och det kör i tarmarna.
Stressmage, känslig mage och allt man kan tänka sig har jag och jag kom på en bidragande orsak till varför den är som den är, LAKRITS!!

Vi fick massor och då menar jag MASSOR av provpåsar från något företag med bara lakrits i, till jobbet, så jag har slängt i mig ett antal såna sen i fredags.
Inte bra alls...men men, det är som det är och samarinen står brevid mig och förhoppningsvis hjälper den.

Fick sluta redan vid 14 på jobbet, jag var riktigt överflödig så de tyckte att jag kunde gå hem.
Skönt med tanke på att jag hade massor att fixa.
Väl ute på essingeleden strejkade kylaren, termometern flög i skyn och jag fick irra mig av vid första avfart.
Ut någonstans på Essingeöarna hamnade jag, åkte vänster och vänster och vänster hela tiden, snurrade runt och tillslut parkerade jag och stortjöt!

Min exman kom dit med kylarvätska och vips så funkade den igen. Dock bara tills det var dags att åka hem från Forum Nacka.
Då började den vackla upp och ner men höll sig men något är ju fel och jag måste fylla på med mer kylarvätska.

Kul jul....

Nu har jag rullat köttbullar och stekt de iaf.
Skinkan får göras i morgon för nu vill jag bara ta en dusch och sen slappa.
Är helt slut.

Sista dagen innan julafton.

Sitter på jobbet och ska jobba till 17.
Det händer inte mycket här kan jag säga så det blir en lååååång dag.

Sen kommer tiden knappt räcka till.
Måste hem, lämna bilen, samåka med de storas pappa till Forum Nacka, inhandla de sista klapparna.
Maten till i morgon måste inhandlas, blir visserligen inte så mycket då vi bara äter, skinka, köttbullar och prinskorv.
Lite revbensspjäll kanske köps också.

Sen hem, laga maten, fixa klapparna, städa och försöka sova.

Jaja, kl är bara 10.24 och det är ingen idé att stressa upp sig än....

:)

 

Det gick inte att klara henne.

Våran lilla hamster, hon fick avlivas.
Känner mig ledsen och tårar kommer.
För en liten hamster men ja, så är det, är man blödig så är man.

Nu har vi två djur kvar och de ska skämmas bort till tusen from nu.
Sa till dottern på skarpen nu och hon höll med.

Efter dessa djur blir det aldrig mer några, usch för att vara med om sånt här....

 

Varför kallar vi det för kaos?

Det är vinter.
Det kommer FÖRHOPPNINGSVIS snö och när den kommer så får alla panik.
Vad är problemet?

I norrland och uppåt så snöar det jämt, kallar de det för kaos?
Nej...men vi söder om de skriker KAOS direkt så fort det kommer.

Självklart måste man köra försiktigt osv men kaos är väl ändå lite fel ordval.
Man gör det till vad man vill att det ska vara iofs.

Jag fullkomligt älskar det väder som varit och det får gärna fortsätta.
Däremot är jag inte så förtjust i att köra bil när det sker men jag måste och då tar jag det lugnt.

:)

Är väl värd lika mycket vård som vilket annat djur som helst?
Eller?

Jag tycker det.
Har man tagit in ett djur i sitt hem så ska den få samma behandling som vem som helst oavsett det är en liten mus eller en stor hund eller något annat djur.
I min värld är det så iaf.
Man får ta det ansvar som krävs helt enkelt.

Våran lilla hamster är döende.
Den är inte gammal, ett halvår ungefär.
Hon har fått "wet tail" som det heter, bakterie i magen som gör att hon får diareér och hon har tappat aptiten.
Eftersom hon är ett nattdjur så tog det tid att se hur hon förändrats men när jag väl såg henne så höll jag på att börja gråta.
Så liten och tanig, alldeles som ett skelett bara.
Lilla stackaren...

Sessan har åkt ner till veterinären så får vi se vad de tycker att man ska göra.
Beror väl på hur illa däran de tycker hon är.

Det får kosta vad det vill.
Ett liv är ett liv och det kämpar man för.

Alltid, alltid, alltid ute i sista sekunden.

Varför kan jag inte lära mig?
Har alla julklappar kvar att köpa, hur kul kommer det att bli?
I morgon efter jobbet kl 17 blir det till att stressa runt fram till småtimmarna.
Först i affärer tills de stänger och sen hem och laga mat till julafton.
JIPPI!!

Tradition kan man kalla det för jag gör samma sak varje år men nu har jag baskemig bestämt mig.
Nästa år blir det planering!!!

(Undra om jag tror på det själv?)


Fick iaf in lönen idag, alltid något.
Ska ner till centrum och inhandla några saker iaf så de blir klara.
Har lite beslutsångest över vad jag ska handla bara...suck!
Tonårsbarn vill ju gärna ha allt som kostar mest.


En extrakostnad så här precis till jul får jag också, våran lilla hamster är förmodligen döende och måste ha vård eller bli avlivad, det blir ca 1000 kr.
JIPPI, precis vad man vill idag!

Jaja, jag har jobb, jag lever och andas.
Man ska vara tacksam för det man har.

Tittade ut på baksidan för en stund sedan.
Det har kommit otroligt mycket snö, det ser man nu där det är orört.
Ser alldeles fluffigt och så där härligt ut.
Tror dock att jag måste köpa mig en ny hängmatta till våren...haha.

Precis när jag gjort mig klar i morse och lilleman skulle klä på sig så visar det sig att han fått ett kruppanfall.
Det var bara att smsa jobbet och säga att jag inte kunde komma.
Usch, gillar verkligen inte att vara ifrån jobbet.
För det första gillar jag verkligen att jobba, trivs jättebra men sen så känns det så dumt att vara borta, har ju bara provanställning, visserligen ända fram till maj men ändå. :(

Passade på att baka mina julkakor.
Egentligen är de vanliga kakor men jag, av någon anledning, bakar de bara till jul.
Supergoda är de, havre och chokladkakor.

Usch vad hemskt.

Jag blir skärrad när sånt här händer.
Dels för att hon är i min egen ålder och sen kommer vi inte ifrån att hon är känd och man har ju sett så mycket med henne.

Undrar lite lätt vad som orsakade hjärtstilleståndet. En ung människa får inte det bara så där.
Jag gillade henne som skådis, rolig och duktig.
Det blir lite overkligt när någon dör, man börjar tänka till och inse att man ska vara glad för det man har och för de man älskar.
Ta vara på de man har i sitt hjärta för man vet aldrig när någon lämnar oss.

R.I.P Brittany.....

Julgran inhandlades idag.

Jag och lilleman var och köpte en när vi åkte hem ifrån J och E.
Vi lyckas varje år med att hitta en sån där alldeles perfekt gran.
Den här var dock en halvmeter lägre än de jag brukar hitta men det var rätt utplockat och sen kände jag inte för att ha en större heller.
Den här blev alldeles perfekt.

En önskeklapp.

Det finns bara en sak jag önskar mig.
Bara en sak jag vill ha över allt annat.

Den dagen jag får det behöver jag inget mer.

Vad jag vill ha?

Det talar jag om den dagen jag får det.

Blundar och önskar hårt....

 

Usch, det känns som om något är på gång.

Har fått reda på saker jag inte ville veta men ändå är det ju ett måste och funderar nu på om det är dags att ta ett beslut jag egentligen inte vill men som jag tydligen måste ta.
Det blir ingen skillnad och jag klarar inte av det som händer inom mig pga detta.

Trodde att det kanske skulle kunna fungera men jag hade visst fel, igen.
Borde ha lärt mig nu va?



Eller?

 

Bland det häftigaste jag sett, det slår inte Michael Jacksons hyllningsdans som Bounce gjorde för det ryser jag av bara jag tänker på det men det här fick hela mig att le.

Det som jag sett fram emot hela dagen sket sig.

Jag och lilleman skulle ha åkt hem till J och E.
J skulle jobba i dörren så vi skulle "passa" E, passa är fel ord för hon klarar sig själv men iaf, vi skulle dit och det såg jag fram emot.
Dels för att jag tycker så mycket om E och det gör lilleman också och dels för att jag skulle få sova intill J igen.

Kan verkligen inte få nog av honom.
Älskar de där två individerna lika mycket som min egen familj.
De bor i mitt hjärta och jag vill bara få vara med de.

Det blev till att vara hemma istället för E skulle sova kvar hos en kompis istället och då finns det ju egentligen ingen anledning för mig och lilleman att åka dit, vi skulle ju bli själva.
Inte för att det hade gjort mig något för jag känner mig mer hemma där än här.
J verkade dock tycka det var en bättre idé så jag kunde inte göra mer än acceptera det.

Blev självklart lite besviken för jag ville verkligen åka dit men vi åker dit i morgon istället....

Nu sitter jag och fryser i soffan, har tänt massa ljus och har en fleecefilt runt mig.
Dunderförkyld är jag och trött också.
Blir nog en väldigt tidig kväll, förmodligen blir jag väckt för dotra ska ut och festa så hon kommer hem i natt med en kompis och de är säkert väldigt glada i hatten då....haha.

Jaja...trist inlägg men det är skönt att skriva av sig ibland. :)

Under dagen idag har jag blivit mer och mer snuvig.

Har nyst och snörvlat och börjat fundera rejält på vad som var på gång.
Nu vet jag.
En rejäl dunderförkylning...IGEN!

Kan det vara därför jag fick ont i höften?
Förkylningen började kanske där helt enkelt istället för att bryta ut??
Någon som vet?

Oavsett, höften börjar kännas bättre men förkylningen NOT!
Känner inte så mycket i kroppen i övrigt, fryser dock men är jättetrött så det kan gott vara därför.
Huvdet känns lite som bomull och det kliar lite i halsen.

HOPPAS verkligen att detta är bättre i morgon...

Ja då sitter man här på jobbet igen.
Kallt är det, skulle haft en extra kofta med mig.
Fryser jämt och mitt teglas är ständigt påfyllt med te.

Höften känns som tidigare dagar, köpte ju voltaren igår men jag tycker inte att det känns som att de hjälper för vad jag förstått så är det ju värktabletter som Ipren och liknande.
Ipren hjälper bättre tycker jag nog men jag fortsätter med Voltaren i någon vecka så kanske det blir bättre.


Känner mig stressad.
Ingen julgran har inhandlats, skulle ha gjorts igår men blev inte av.
Idag ska jag och lilleman till en kompis när jag kommer hem från jobbet, kl 18, så då blir det ingen gran idag heller.
I morgon åker vi till J och blir väl där till på söndag så då blir det ingen gran i helgen heller.
Söndag får bli en panikgörardag, då får jag fixa allt.
Lilleman har sista hockeyträning, undra just om vi kommer till den, den börjar kl 11 och vi måste åka från Solna vid 10 då.

Baka kakor och Rocky road skulle jag gör också ja.
Började igår med RR men ja, det var verkligen inte min dag igår.
Skulle smälta 2 paket med blockchoklad och vad händer, jo den skär sig eller vad man ska säga, det blev bara en tjock smet och det smakade knäck för sockret brändes.
Det var den chokladen.
Får köpa ny och göra om.

Nu återgår jag till jobb ett tag tills nästa inlägg poppar upp i skallen....

Har fått tag i årets första julklappar.
Till lilleman.

Han kommer nog bli riktigt glad för detta har han pratat om hur mycket som helst.
Härlig känsla när man lyckas komma över sånt som man vet att de önskar sig.

    


Bakugan saker, hade ingen aning om vad det var förän leksakstidningarna började komma i reklamen.
Pokemon har jag koll på men detta, nope!
Men nu har jag...haha.

Hoppas jag hinner få hem allt bara innan jul...det är traderavinster så man vet ju aldrig. 

 

Okej, jag haltar idag också.
Undra vad som är fel.
Orkar inte gå iväg till någon läkare just nu, går det inte över på några dagar så får jag gå iväg.

Känner mig allmänt off idag faktiskt.
Sov okej några timmar men vaknade tidigt.
Många funderingar ploppade upp i tankarna igår kväll innan jag skulle somna.
Spöken som höll på och fick mig i obalans.
Vill inte men de finns där och de gör magen till en klump.
Saker från förr som tar tag i mig och förvrider tankarna.

Usch, inget kan nog få mig på bättre humör idag. :(
En sån dag helt enkelt.

Det är lite tråkigt att skriva inlägg när jag sitter på jobbet.

Kan inte lägga in bilder då som jag vill ha.
Vågar inte spara ner bilder osv, inte än iaf...haha.
Har bara jobbat 1½ månad.
Ska väl egentligen inte sitta och blogga då heller va? ;)

Undra om jag kommer hem idag efter jobbet.
Det fullkomligt vräääääääker ner snö just nu.
Blir till att köra som en kärring helt enkelt men det går väl hand i hand med min värkande höft kanske. :)

Ingen bra dag idag.

Eller jo, det är u massvis med snö som jag bara älskar så på det sättet är det helt underbart men...

När jag vaknade i morse hade jag så fruktansvärt ont i min vänstra höft.
Det har bara blivit värre under dagen och när jag sitter ner så värker det och så fort jag ställer mig upp så kan jag knappt sätta ner foten och ta ett steg.
Känns som om något är riktigt galet, inflammation eller något liknande.
Knaprat Ipren men det hjälper inte just nu.
Haltar värre än en gammal tant. :(

Hoppas jag klarar av att köra bilen hem sen, det kändes i morse när jag satte ner foten på kopplingen.
Usch och fy, nu när jag vill ut och busa i snön och allt.

Sitter och tittar ut från mitt skrivbord på jobbet.
Snön vräker ner och det blir vitare och vitare ute.

Helt underbart!

Så där ja.
Då har jag ögonshoppat igen på Lindex.
Jag ska verkligen inte gå in på den sidan...haha.

Detta föll jag för den här gången.

  

 299 kr respektive 249 kr

 
399 kr respektive 299 kr



Ja, jag får nog göra mig en önskelista till Tomten tror jag.

Jag kan verkligen känna nu när jag landat hemma igen att jag saknat mina barn otroligt mycket.

De två stora lite mer den här gången faktiskt.
Jag ser de ju knappt när jag är hemma och sen är jag ju borta varannan vecka.
Det känns ibland som att jag inte längre behövs.
De klarar sig själva och är självgående trots att de är 17 och 15, för jättestora är de ju inte.

Jag vill inget annat än att få ha alla tre barnen hos mig på heltid men så blir det inte, inte så länge jag och J bor på varsit håll.
Jag skulle vilja att vi blev en storfamilj, vi två och alla 4 barnen.

Vet att jag inte borde drömma om det.
Vet att det kanske bara är jag som kommer att vara redo för detta, vilket jag redan är.

Kommer jag att orka acceptera det?
Vill ju inget annat än leva tillsammans med J men vill jag lämna honom bara för att jag inte får bo ihop med honom?

Det vet jag inte....

Allt jag vet är att jag vill ha alla jag älskar hos mig, mina barn, J och E.
För alltid....

...en ny jacka.

Den jag har har gjort sitt.
Inne på tredje säsongen, om det inte är mer och dunet som värmt förut existerar inte längre.
Ärmarna är tunna och det blir iskallt direkt.

Jag vill ha en Everest.
En svart, fast jag är bra sugen på en röd men det bästa är nog en svart, det blir lite mer neutralt om man ska ha lite mer finkläder på sig.
Tror jag....eller?

    Eller   


Det är jobbigt att ha beslutsångest...

 

Jaha då var man hemma igen.

Eller, hemma, det känns inte som hemma längre.
Jag känner mig mer hemma hos J än här.
Trivs bättre där, mår bättre där.

Var på lussefirande i lillemans skola.
Han var tomte som alltid.

Det var skönt att ha lussandet inomhus för en gång skull. Alla andra år har det varit ute, dagis hade kl 7 på morgonen och utomhus. Oavsett väder.

Det var iaf ett jättefint lussetåg, sen fika.

Väl hemma så gick vi en promenad med hundskrället, han fullkomligt älskar snö så han for runt som en galning. :)

Skönt att vara hemma men ändå inte, vill bara att det ska bli fredag så vi kan åka till J.

Jag hittade de.
Stövlarna jag fallit för från Nelly.com.
De fanns på Tradera.
Nu blir de snart mina..... :)

Som jag vill ha den här soffan.
Tycker den är jättefin, skitsnygg rent ut sagt.



Måste köpa den, så är det bara....

Söndag...

Alltid samma trista känsla i bröstet.
Inte för att jag ska jobba i morgon utan för att jag måste hem.
Visserligen hem till barnen som jag saknar massor men det betyder bort ifrån J som jag sovit intill i en vecka nu.
Veckorna med honom får mig att må så otroligt bra.
Jag trivs så jättemycket när jag är med honom och jag känner mig hel.

Det är som det är, jag måste hem.

Det är verkligen slitit att stå med foten på två ställen.
Jag vill inte behöva sakna någon.
Tyvärr får jag acceptera att det nog inte blir på annat sätt än så här.


Dagen idag blir nog bara tillbringad i soffan.
J ligger fortfarande och sover, hör hur han snusar högt.
:)

Kanske skulle sätta igång med frukost istället för att sätta i mig chipsen från igår...haha.

Jag fick tips om att en ny ögonklinik skulle öppna i Stockholm och att de 100 första som anmälde sig fick Lasek/Lasik operation till halva priset.

Jag var inte långsam med att klicka mig dit och skickade iväg en anmälan.
Fick till svar snabbt på hemsidan att jag var en av de 100 första.

Tjoho..nu väntar jag bara på att de ska hör av sig så jag kan komma på förundersökning och sen får vi se hur det blir.
Kostnaden för att operera bort min närsynthet skulle om jag har tur gå på 11000 kr bara istället för det dubbla.

Inte för att jag har de 11000 kr just nu men det tar jag då... :)

I slutet av januari, sista helgen åker vi på Kick off med jobbet.

Vi ska till Åre.
Det kommer bli så otroligt lyxigt, vi ska nämligen bo på nyöppnade Copperhill.
Ett projekt som kostade 800 miljoner att bygga men som gick i konkurs bara några månader efter öppning.
Det köptes därefter av en norrman för 190 miljoner.
Han ska ha sagt så här " det är sällan man köper koppar till priset av granit som kommer att bli värt guld."
Ja något sånt liknande ska han ha sagt iaf.

Det öppnade nu 1/12 om jag inte tar fel.

Skulle ha lagt upp bilder men får göra det när jag kommer hem.
Lägger upp länken dit iaf så kan den som läser kika själv.


Copperhill, Åre!


Behöver jag säga att jag längtar? ;)

 

Drömmar.

Tänk om man inte hade de, skulle livet vara tråkigare då eller skulle det vara lättare?
Genom våra drömmar så kan vi få tider som är svåra att bli lite lättare men samtidigt så kan våra drömmar få oss att känna saknad och tröstlöshet.

Drömmar kan få oss att orka lite extra.
Genom drömmarna så ger vi oss själva lite hopp och energi.
Dock så kan man ibland drömma om saker som kanske inte kommer att ske.
Saker som man vill ska hända NU och som man inte har lust att vänta på.

Jag är där.
Jag drömmer.
Drömmer och önskar.
Vill att det ska ske NU.
Har drömt alldeles för länge nu och börjar bli otålig.
Vet att jag måste hejda mig själv för om jag inte gör det så kan det få helt motsatt effekt och det får inte ske en gång till.


Vad jag drömmer om?

Att få flytta ihop med min största kärlek någonsin.
Att få vakna och somna intill honom varje dag och inte bara varannan vecka.
Att få dela allt och att känna 100% samhörighet.

Allt annat kan man klara bara man har varandra.
Och jag vill och jag vill det NU!

Okej..

Jag ger den här en chans till.
Vill ju skriva av mig ibland men har tappat lusten egentligen.

Har haft funderingar fram och tillbaka runt det här med att blogga.
Varför ska jag egentligen lämna ut mig och mitt liv?
Varför behöver andra veta vad som händer i min vardag och vad jag gör eller inte gör?
Nej självklart väljer man ju själv hur mycket eller lite man ska berätta och hur man ska forma bloggen men ändå.

Vill ju, om jag nu ska blogga, vara en intressant blogg.
Någon som andra finner roande och givande.
Har inte alltid tänkt så, från början bloggade jag enbart för min egen skull, på Aftonbladet.
Har kvar bloggen där men den portalen är alldeles för infekterad.
Alldeles för många vet vem jag är, både bloggare och icke bloggare.
Folk som inte gör annat än försöker nosa upp information om mig och det jag har runt mig.

Det är nog den störtsa anledningen till att jag inte skriver där längre.
De har inte med mitt liv att göra och de ska inte få ta del av det heller.

Men det gör inte att jag slutar helt.
Jag fortsätter här.

Nu gäller det att hålla igång den bara. :)


Tjing...