Petrarq

Idag har varit som igår.

Mycket på jobbet, jag har varit ensam, skönt på ett sätt för tiden har gått snabbt.


Ikväll har jag trots mitt kämpande emot det insett att vissa saker ändras aldrig.
Det gör ont som fan och jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det.

Orkar inte blogga mer än så, ser att det är några trogna som kommer in och läser, vissa flera gånger, så jag hoppas ni hänger er kvar trost att jag inte uppdaterar så mycket just nu.
Det blir förhoppningsvis ändring på det......




Känner mig som på bilden...mer behöver jag kanske inte säga...

Oj vilken dag.

På jobbet var jag snudd på helt ensam idag på min avdelning om man säger så.
Tre st hade semester, två var ute hos kund och en var sjuk så jag hade i stort sett ingen hjälp med de ärenden som kom in.
Snacka om att det blev jobbigt. Sitta där och ta emot samtal, regga ärenden men inte kunna fördela de till någon, behöver jag säga att kön växte?
I morgon måste någon sätta sig och lösa problemen.

Efter jobbet var vi iväg och kikade på lägenheten jag bestämt mig för att ta.
De stora barnen var med och tittade och ja, de blev lite eld och lågor.

Nu måste jag bara få ihop det med sovlösningar.

Känner mig som en stor jätteidiot pga en sak.
Vet inte vad jag tänkte på eller hur jag tänkte men jag har fattat saker helt galet när J sagt att "det löser vi" så nu sitter jag och funderar på hur jag ska få saker att gå ihop. :(
Känner mig så otroligt dum för att jag misstolkat, skäms som en hund som gjort något fel.
Samtidigt som jag blir ledsen för att jag inte vet hur jag ska lösa saker.....


Mår illa gör jag också, fick i mig ett par rostade mackor, det är i stort sett det enda jag ätit, har ingen matlust.
På dagen fick jag i mig lite nötter och lite tårta, thats it.


Bläää....

Usch vilken tråkig dag.

Precis när vi skulle gå i morse så fick lilleman ont i magen.
Det var bara att ta av sig stövlarna och gå och lägga sig igen.
Sov en dryg timme sen gick vi upp.

Dagen har sen bara segat sig fram, hur stod jag ut förut med att bara sitta rakt upp och ner varje dag i soffan??
Jag förstår verkligen inte.

Jisses vad jag ser fram emot att gå till jobbet i morgon.


Det lär bli fult mellan mig och exet ang lilleman.
Han har planerat allt för att ha honom hos sig på heltid.
Jag tänker dock inte ge honom det nöjet.
Lika gärna som han säger att jag ska ha honom på helger bara kan han ha honom så.
Det är inte kul någonstans detta och det kommer förmodligen inte bli roligare, snarare tvärtom.

Fan vad jag hatar ex!!! :(


Nu åkte lilleman nyss och jag fick ångest direkt.
En dryg vecka innan jag ser honom igen och sen när jag flyttat så blir det 3 dagar mindre, OM jag får min vilja igenom vill säga, får hans pappa som han vill så får jag bara ha honom på helgerna.

Nu ska jag strax åka till Globen, ska strosa runt lite för att sen gå på hockey.

Ska se om jag kan hitta en present till sessan då hon snart fyller 18 år!

Vaknar i natt av att J kommer hem för att han har jobbat.
Har världens huvudvärk, den fanns inte där när jag somnade och nu när jag vaknar på morgonen så sitter den i fortfarande.
Har tagit 2 alvedon men de vill inte hjälpa.


Var i Leksand igår, jag och lilleman följde med upp dit när J och några till skulle jobba.
Kul att koimma ifrån lite ibland och göra något annat.
Tyvärr blev det inte vinst...

Ska äta lite frukost nu och sen åka tillbaka hem.
Måste städa och börja packa lite faktiskt, eller ja, jag ska försöka fundera på vad jag ska ha med mig när jag flyttar för ja, jag har ju bestämt mig, det blir en flytt.
Så jag kommer att bli Solnabo om några veckor.

Känns faktiskt helt rätt just nu, tror och hoppas på att det kommer bli riktigt bra.


Nu frukost och nya alvedon.

Är så trött, ser verkligen fram emot att sova nu....ska hänga en maskin med tvätt bara.

Jag har bestämt mig.

Jag kommer att ta lägenheten och sen får jag kämpa för min rätt att ha sonen i rätt skola osv.
Känner mig mycket lättare nu sen jag träffade mellansonen och pratade lite med honom och dottern vill verkligen att jag ska ta den här chansen och möjligheten.
Det känns bra att jag har deras stöd i allt.

Kanske, kanske, kommer det att lösa sig till slut iaf....

Jag kan verkligen inte ha det så här.

Jag mår bara sämre och sämre.

Skrev precis ett långt inlägg varför men inser att det är ointressant att läsa om.
Jag inser att jag inte kan ha det så här och jag funderar starkt på att ta lägenheten i Solna men det jobbiga blir hur lilleman kommer att må.
Jag tror inte han vill flytta härifrån men vad ska jag göra?
Jag kommer att gå sönder och knäckas av detta.

Andra veckan jag bor så här på riktigt nu och jag är redo att kasta in min handduk helt och hållet.
De jobbiga tankarna har kommit tillbaka och jag vill nästan välja den fega vägen ut ur detta.

Orkar inte kämpa längre, vet inte vad jag ska göra.

Tror inte någon egentligen förstår hur detta känns......

Det här skulle jag vilja ha.
Ett set i från Stadium, 599 kr.

Hur är ni på jobbet?

Berättar ni för era arbetskamrater om saker som händer i era liv?
Era privata problem som liknar mina eller ja, vad ni nu har för några?

Eller håller ni saker för er själva?
Är ni såna där duktiga människor som inte visar hur ni mår eller om något tynger er?
Klarar ni av att hålla skenet uppe och målar upp en annan bild än den som är utanför jobbtid?

Jag vill nog vara sån men jag är inte sån, jag är som jag skriver i de första frågorna.
Jag har förbannat mig många gånger för att jag inte bara låter bli att berätta allt.
Hatar att jag har sånt behov av att prata om saker med alla.

Å ena sidan så är det jag och ska man känna mig och förstå mig så måste man veta men å andra sidan så vill jag inte visa den sidan av mig.
Jag vill vara min bekymmersfria mig, om ni förstår hur jag menar?!

Här på jobbet har jag nu berättat om min situation, min närmsta chef eller vad man ska kalla henne, chef är hon egentligen inte, hon tyckte bara att det var jättebra att jag berättade för då kan de förstå bättre om jag inte är så glad eller lite tillbakadragen och som hon sa, så de kan stötta mig.

Det är väl en av anledningarna till att jag berättar, för att jag inte har någon annan.
Jag har egentligen bara J som finns för mig men jag vill inte hålla på och överösa honom med mitt längre.

Jag vill egentligen bara stänga av nu och låta bli att säga eller visa något.

Känner mig avslagen och låg.


Har insett att jag inte kan ta lägenheten hur mycket jag än vill.

En jag pratade med tyckte absolut att jag skulle göra det och att resvägen för lilleman skulle vara värt det om jag mår bra men en annan slog bort det på en gång och tänkte mer logiskt med pengar och tid.


Fan att det inte bara kan lösa sig....nej jag får fortsätta som jag gör nu och ja, var det blir av mig tillslut av det.
Det blir nog bra....

Dags att gå och sova.

Hoppas som vanligt på bättre sömn inatt än natten som var.
Vill inte vakna när det är mellan en timme och en halvtimme kvar tills jag ska upp, hinner ju alltid somna om och när klockan väl ringer så är jag helt död.

Kommer inte ihåg hur det är att sova en hel natt, från det att man somnar och tills klockan ringer, utan att vakna någonting på natten.
Tragiskt men sant.


Ska packa i ordning träningsgrejer för i morgon ska jag springa igen. Måste försöka köpa nya löpskor för de jag har får jag ont i tårna av, kände det idag.
Tråkigt...

Jaja, natti natti....

Snacka om ångest nu.


Beslutsångest....så in i norden.

Jag har tydligen förmodligen fått möjlighet att hyra en 1:a i Solna.
From och med snart typ.
Nu vet jag varken ut eller in.

Det är ju det enda jag vill, att flytta dit osv men ändå, hjälp vilket beslut.

Fördelarna är att jag får nära till jobbet.
Får bo själv och ha eget.
Allt sånt där...

Nackdelarna är att det bara är en 1:a.
Jag vet inte hur jag ska göra med lilleman. Han går ju i skola här där jag bor och bott hela hans liv.
Det är ca 3 mil att köra i rusningstrafik först från Solna till skola tillbaka till Solna sen tillbaka till skola och sen tillbaka till Solna.
Det säger sig självt va att det inte kommer att funka?
Lillemans pappa släpper honom inte för att bo heltid hos mig, han vill inte heller byta skola så han hamnar någonstans i stan.

Egentligen är väl det den enda nackdelen just nu, eller nackdel, det är ett stort problem.

Summan i kostnader för att bo där och andra räkningar blir som nu ungefär.

Fan jag vet inte alls hur jag ska göra.
Känner i magen att det inte blir av...är fast så här.

Gick till gymmet och sprang.

Sprang först 2,5 km, ca 20 min, sen gick jag i 10 min och avslutade med att springa 10 min till.
Känner mig riktigt nöjd och stolt.
Aldrig trodde jag väl att jag skulle orka så mycket.
En halv mil blev det, det är mycket för mig.

Nu vill jag springa igen för att orka lite till, ska öka med några minuter per gång. :D


Försökte springa bort all oro och oreda inom mig, lyckades väl så där...men skönt var det.

Det ena efter det andra och som om igen.

Först åkomma nr 1 på både son och dotter.
Sen får dotter åkomma 2.
Nu verkar det som att åkomma 1 kommit tillbaka till son och åkomma 2 kommit till dotter.
IGEN!!

Läkartid till son på SÖS på fredag och läkartid till dotter idag på vårdcentral.

Själv håller jag på att bryta ihop känns det som.
Hela mitt inre vibrerar och jag kan inte riktigt andas ordentligt.
Min röst är så ansträngd för halsen dragits åt.

Har förmodligen råkat ut för åkomma 1 jag också eller så är det helt enkelt bara psykiskt.
Får kolla det när jag åker med på fredag.

Hem efter jobbet och röja, tvätta allt som går att tvättas. Städa toaletter och skura överallt.
Roligt roligt....


Hur ska jag orka??
Får inte rasa igen....

Måste vara stark då dotter håller på att bryta ihop.

Oj vilken dag.

Rörig och saker som händer men OJOJ vad skönt.
Det är så HÄR det ska vara på ett jobb, man ska ha och göra och det ska hända saker så man får tänka och fixa för det är då tiden springer fram.

En timme kvar av arbetsdagen.
Hoppas verkligen att trafiken flyter på som igår på väg hem men den turen har man väl inte.

Kände hur min puls började öka och hur hjärtat började slå hårdare.
Satte igång tidtagaruret på mobilen och började räkna.
98 slag på en minut i viloläge....mindre bra kanske.

Det är så obehagligt och det blir som ett tryck i huvudet.
Ibland blir jag som lite snurrig också.

Skulle kunna tro att det är en ångestattack men det vet jag hur det känns och det är inte detta.

Har haft så här fram och tillbaka...men det går säkert över.

Känner mig uschig...
Ovanligt va?

Tänk vad härligt att bara få skriva roliga och trevliga inlägg istället för att skriva hur dåligt jag mår och allt skit.
Jaja, det är väl det en blogg ska handla om, livet, kanske...och det här är mitt liv och det går upp och ner.
Förhoppningsvis blir det bara bättre och bättre....någon gång.

Jag har inte gett upp helt än...jag står fortfarande upp!

Det jobbiga är att det tar på mig kroppsligen, fysiskt, mår illa och känner mig inte alls ok.
Tappat matlusten nästan helt, saker smakar inte längre.
Blää...

Blä, magen känns alldeles kymig.

Den vill inte alls vara på min sida i kväll.
Ska strax gå och lägga mig, hoppas jag kan sova utan större problem i natt.
Fast ska magen hålla på så här i natt då blir det nog inte mycket sömn. :(

Köpte en liknande tröja som den jag såg hos DjustD.

Är nöjd faktiskt, trots puffärmarna.
Kunde nog ha tagit en storlek mindre men det gör inget, i värsta fall får jag väl köpa en till. :)

 





Det var inte dagens outfit men dock lördagens....

NU vet jag verkligen hur det känns när man inte kan möta någons uppvaktning och kärlek.

Shit vad jobbigt och shit vad jobbig man är när man vägrar släppa taget om någon.

Har sån lust att fråga om det finns minnen av vad vi pratade om i fredags men jag gör det inte för jag är rätt säker på att svaret blir nej.

VET att jag inte ska prata om saker, viktiga och allvarliga saker, när alkohol har intagits.
Ändå gör jag det och ändå så tror jag någonstans att det som sägs kommer att minnas och att det menas och att det är ärligt.

Jag måste sluta prata om saker jag vill ha ordentliga svar på på det sättet....det är bara att inse.
Skulle få bättre svar egentligen från någon med döva öron.

USCH!!

Vilken dag detta kommer att bli.

Samtal jag inte brukar bry mig i får mig nu att brista i gråt när som helst.
Shit...vad händer?

Sånt här klarar jag inte idag märker jag.
Nu vill jag verkligen bara gå hem.

Har inte så mycket att skriva idag.

Mår inte bra.

Det gör så ont i mitt hjärta.

Min prinsessa mår dåligt.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Hon känner sig tung i kroppen och det känns som att hon ska drunkna.
Det jobbiga är: jag vet precis vad hon menar!

Vi har det jobbigt, jag vet inte vad jag ska göra för att göra saker bättre.
Vet vad jag skulle behöva göra men jag står helt oförmögen att göra det.

Jag behöver ett nytt liv.
En egen lägenhet.
En ny start.

Men jag kan inget göra.....

Jag måste vara stark, jag måste orka.
Jag måste hålla i min dotter, hålla henne flytande.
Hur gör man det när man själv håller på att sjunka?

Hur ska jag orka?

Jag vill inget annat än bara göra allt bra för mina barn när de mår dåligt och nu mår hon riktigt dåligt.
Det gör mig så ledsen och det gör så ont.


Jag har ont i hela kroppen.
Nacken gör ont, benen gör ont, magen gör ont, brösten gör ont, huvudet gör ont, svanken och korsryggen gör ont.
Allt gör ont.....

Ska det aldrig få bli bra?
Vad ska jag ta mig till?

Inte en gång till.

Jag orkar inte.
Samma visa igen, storsanering hemma och helvetes skit.

Jävla skitåkomma.... :(

Fan vad ledsen man blir när man märker hur någon verkligen inte tycker om en.
Fast man inte gjort något....

Man försöker men det är så tydligt att personen inte vill.

Det gör ont!

Idag är det en speciell dag.

J´s dotter fyller år idag.

Grattis stumpan, jag hoppas du får en underbar dag idag trots det ledsamma.

Jag saknar dig och pappa saknar dig massor.


Du är en sån speciell tjej och nu blir du tonåring på riktigt.
13, magiskt, fast egentligen ingen skillnad från igår när du fortfarande bara var 12.
Du har varit tonåring länge också trots att inte sifforna varit det.

Du är en egen person, en go och glad tjej som lever livet.

Idag är din dag och jag hoppas du får allt du önskar dig.

Söndag....

Vi vet ju vad jag tycker om söndagar.
Söndag = ångest.

VILL INTE att det ska bli måndag.
Det betyder att jag måste åka ifrån J.
Jag vill självklart som vanligt träffa mina barn, absolut, men jag dör en smula varje gång jag åker härifrån.
Varje gång jag lämnar barnen dör jag också.

Vill ha allt på samma ställe.

Jag funderar starkt på om jag ska packa ihop alla mina saker och åka härifrån.

Har fått nog av vissa saker.
Trodde det var slut på lögner men det verkar inte som det.
Spelar ingen roll längre om det är vita lögner eller lögner för att inte göra saker värre än de varit, det är fortfarande en lögn som slår upp mina ärr som finns.

Jag vet inte vad jag ska göra just nu.....mår mest illa bara.

En lögn är en lögn...

Ont i huvudet idag. :(


Självförvållat iof, blev några cider igår och ja, jag klarar inte så mycket så huvudet känns av direkt.
Sen hade jag linser på mig från tidig morgon till mitt i natten, det birdar också.
Mina ögon gillar inte att ha linser men men...


Blir en slapp dag, ska handla frukost nu och sen blir det lugnt till i kväll igen då blir det väl några cider igen...haha.
Det var ett tag sen så varför inte, några går ju bra.

 
Jag ska aldrig mer planera en myskväll.

Alltså allvarligt, är detta friskt?

Blir förbannad när jag ser och läser.
Man driver inte med onskan anser jag.
De personer som bebisarna ska gestalta är personer jag inte ens vill beskriva som människor.

Jag tycker detta är hemskt och ser ingen konst i det överhuvudtaget.




Vad tycker ni?

Hatar verkligen känslan av att vara beroende av någon annan.

Känslan av att veta att någon har hjälpt en ur en situation och man inte kan lösa ut sig.
Man är tacksam och otroligt glad för hjälpen och vet inte hur man ska åtgärda det.

I och med att man sitter i en sån sits så kommer känslan och tankarna om att inte kunna leva.
Att hela tiden tänka på vad man lägger sina pengar på och att i andra fall tänka på att bara vara foglig och göra det personen vill och inte "ställa krav".

Har fått hjälp utan att bett om det och jag är verkligen otroligt tacksam och borde väl kanske bara vara tyst.
Men jag är inte mer än människa och vill gärna känna mig som egen person vilket jag inte alltid gör.

När man får slängt i ansiktet " jag tycker jag har gjort dig en otrolig tjänst och tyckte inte att det var för mycket begärt..blablabla" när man bad om att någon skulle åka förbi mig och lämna en sak när det ändå var på samma ställe och på vägen istället för att jag skulle behöva krångla mig iväg någonstans där jag inte normalt är bara för att personen befann sig där, känns inte kul alls.

Blev otroligt otroligt besviken på någon som hjäpt mig, en vän, som fick mig att känna den mest otacksammaste känsla någonsin.
Det gjorde mig jätteledsen.

USCH!

Fredag, underbart, äntligen.

Vaknade tidigt i morse av att det lät som f.. utanför.
Sopbilar höll på och samlade in alla sopor.
Precis vad man vill vakna till kl 5.30 på morgonen, sen höll de på tills kl var över 7.

Jaja, det är helg snart och förhoppningsvis får man sova lite mer då.

Helg ja, skönt och härligt men samtidigt så är det ångestframkallande.
Det innebär att det snart är måndag igen.
Inte för att jag ska jobba då utan för att jag måste åka till det andra.
Undrar verkligen hur länge jag ska orka.



Tänker shoppa till mig själv idag.
Om jag gör det på lunchen eller efter jobbet har jag inte bestämt mig för än.
Kanske blir att jag åker en sväng till stan i morgon för J ska jobba på fotboll och jag ska nog inte gå på den.


Hoppas dagen går riktigt snabbt...

Jag brukar inte vara med i tävlingar som andra bloggare har, inte heller veckans blogg osv...men jag är inte den som är den, ibland blir man ju lite sugen på att få vinna för en gångs skull så varför inte testa.

Jag har testat i ett par tävlingar så nu får man se hur det går....

Den andra faktiskt bara jag "anmält" mig till är hos DjustD där man nu kan vinna ett par Fornarina jeans.
Jag har alltid tyckt att det märket har snygga jeans men jag har faktiskt aldrig ägt ett par.
Det är sällan jag köper saker till mig själv, det har alltid blivit till barnen genom åren.
Det är först nu jag börjar ta mig råd till mig själv men ändå så blir jag snål, det är sällan jag verkligen lägger pengar på mig själv.


Nu hoppas jag att jag för en gångs skull har lite tur...:)

Börjar känna mig lite stressad inför Sessans födelsedag.

Har nog inte riktigt fattat att hon fyller 18 år.
Jag är ju inte så gammal, jag är ju fortfarande liten och ung.
Märklig känsla.

Nu måste jag förbereda inför en 18-årsdag.
Bad om ledigt dagen innan bjudningen, den blir en lördag istället för hennes dag som är på en tisdag.
Fredagen kommer alltså bestå av storstädning och matlagning samt bakning.
Kommer vara helt slut.

Måste försöka komma på en present till henne också.
Vill inte ge något av det hon egentligen sagt att hon önskar sig.
Vill att det blir något riktigt speciellt och minnesvärt, något hon alltid kommer att ha med sig på ett eller annat sätt.
Hmm...


Jag ville ju åka utomlands med henne och hade planerat att vi skulle göra det som present bara hon och jag men det är ändå andra saker hon nämner hela tiden fast hon vet mina funderingar.
Fick lov att avslöja de förut då hon fick helt andra planer men de planerna är inte i bruk längre.

Jaja, jag har några veckor kvar att försöka planera.

Jag tycker att det är varje människas rätt att bestämma själv över sitt liv.

Att få avgöra om man anser att man har ett fortsatt värdigt liv att leva eller om man inte kan annat än överleva med hjälp av maskiner och assistans.
Vad ger någon annan rätten att bestämma över en enskild människas liv på det sätt genom att tvångsvårda eller stoppa ev självdöd?

Läste den här artikeln i Expressen och detta fick mig att reagera.


Vi avslutar liv om person ligger i respirator och man konstaterat hjärndöd men kan vi vara riktigt säkra på teknikens värld?
Kan vi verkligen lita på att tekniken är riktigt sann och en person som konstaterats hjärndöd verkligen är död?
Vi stänger av maskiner och låter de människorna gå vidare, varför inte låta någon som är så sjuk men ej hjärndöd (än) få bestämma själv om liv eller att få gå vidare?

Vi tar bort djur som plågas utan att egentligen veta hur djuret mår, trots att vi många gånger vet om att det är sjukt men ett djur kan inte prata.
 
 
Vi bestämmer över andra men inte över oss själva?


Kanske är det dags för en ändring??

Jag vet inte om jag gjorde något dumt precis men ibland måste man få ur sig det man känner och tänker på.

Jag hoppas jag gjorde rätt....

Varför heter det tåbira egentligen?

Öl luktar ju knappast som tåsvettlukt.
Märkligt med ord på saker som egentligen inte har med det andra att göra.

Har ni fler såna knäppa ord?
Just nu står det still i huvudet på fler men det finns ju massor....

Solsidan får en till säsong.



Serien är ju helt underbar och jag skulle vilja se hur mycket som helst.
Härligt läsning om fortsättning måste jag säga.

Alltså, saker går åt fel håll känns det som.

Kilona som jag helst vill bli av med för att trivas bäst med mig själv verkar öka istället för att minska.
Inte för att jag får medhåll ifrån J, nej då, han tycker ju tvärtom, han tycker vissa saker blivit mindre på mig och att jag blivit mindre hela jag.
Hmm...kan inte hålla med honom.

Just idag känner jag mig riktigt svullen och betydligt mycket större än tidigare.
Gillar inte känslan alls.
Man ska vara bekväm i sin egen kropp, sen hur man egentligen ser ut tycker inte jag spelar någon roll, huvudsaken är att man själv trivs.

Vågen spelar mindre roll, siffrorna behöver inte säga så mycket utan det är känslan som styr mest.

Vill helst inte väga mig för då fastnar jag på siffror och det vill jag inte för då börjar tävlan inom mig och dit vill jag inte igen.


Hur gör man för att gilla sig själv som lite mer än mindre?
Kan ju tycka att andra är så himla fina när de är normala i kroppen och inte har massor med benknotor som syns, varför kan jag inte tycka att det är fint på mig?


Är fullkomligt jätteobekväm i kläderna idag, usch.
Blää för såna här dagar.
De kommer oavsett vilken ålder man är, kan ibland känna mig larvig för jag är ju ändå "vuxen" men det är så här ändå.....

Blev precis påmind om varför jag inte köpte lösviktsgodis på bra länge för några år sedan.

Läste inne hos FATTYBOM och fick minnesbilder.


En gång stod jag på Hemköp på Åhlens i Stockholms city och skulle handla lösviktsgodis.
Hade plockat på mig lite av det godaste och ser plötsligt hur en uteliggare gräver ner sin inte alls så rena hand i en av boxarna och tar en näve godis.
Jag släppte min påse direkt och gick därifrån.
Bestämde mig för att aldrig mer äta lösviktsgodis, för vem vet vem som stoppat ner fingrarna i boxen och vem vet var de fingrarna varit.
Tänk på alla små barn som inte heller kan stå emot en godisbit, de är ju överallt med sina små söta fingrar, både i näsor, på golv och ja säg det....








Så, nu kanske jag återigen ska sluta plocka godis och köpa färdiga påsar istället.
Kanske inte är en så dum idé heller iofs för när jag väl plockar så plockar jag ju så hiskeligt mycket varjegång också.

Jag kom att tänka på en sak som min älskade lilleman sa i helgen.
Hans syster hade filmen ET på sin dator och han gick upp för att kika på den.
Under 1½ timme hörde jag många hjärtliga skratt men även tystnad.

När han kom ner sen så sa han med allvar i rösten när jag frågade om han tyckte den var bra:
"Mamma, jag kände alla känslor jag kan känna, den var rolig, sorglig, lite läskig men jättejättebra."

Sen skulle han ju självklart berätta om filmen och vad som hände, precis som att jag aldrig sett den förut. :)

Han kommer med så härliga kommentarer ibland och är så underbar.

Ibland när man kikar in hos andra så fastnar man för saker.

Igår när jag var inne hos DjustD så såg jag hennes inköp från HM, fastnade direkt för en av tröjorna och sen dess har jag inte slutat tänka på den så jag måste härmas och köpa en sån. :)
Undra när jag kommer förbi ett HM nästa gång..hmm...kanske på fredag tror jag.

Ska inte säga något mer om hur dåligt jag mår pga allt.

Ska hålla det för mig själv, ingen annan ska behöva oroa sig, fundera över det eller något annat.
Ska inte säga eller skriva om det, inte här iaf.

Måste klara det här själv, har klarat mig ensam och själv hittills och jag får lida i tysthet i fortsättningen också.

Gjorde ett misstag när jag frågade en fråga, vet att svaret inte alls var menat så som jag tog det men jag inser att jag får hålla det för mig själv.
Jag får klara mig ur detta helt enkelt.


Ingen annan ska behöva lida på något sätt pga mig längre.

Det gör ont att känna sig oomtyckt. :(

Jag blir ledsen i hela kroppen och vet inte vad jag har gjort egentligen mer än att jag finns till.
Vill så gärna att allt blir som förut och ännu bättre.

Jag undrar vad man kan göra för att det ska bli så bra som möjligt.
Vad krävs?

Det här tycker jag är jättehäftigt.

Tänk så mycket vi inte vet om våran planet.
Livsformer som vi aldrig sett förut som lever där vi egentigen inte kommer åt att titta.
Hur mycket mer finns det här som vi inte har en aning om?

Vem är du som läser här?

Blir så nyfiken....ser ju att det är flera och någon eller några läser flera gånger så hela jag blir ju jättenyfiken.

Skriv något är du snäll...:D

Fan vad hjälplös jag känner mig ibland.


Önskar så att jag kunde trolla så allt bara blev bra igen.
Har lust att sätta vissa på plats men jag tror att jag bara skulle göra saker värre, förmodligen.
Jag är kanske inte i position att lägga mig i helt enkelt.

Mitt hjärta värker....

Trött trött...

Härligt att äntligen vara hemma hos J.
Hoppas på att få sova riktigt bra i natt.
Sova i en ordentlig säng igen.
Att ligga under lillemans säng på tunn madrass är verkligen inte optimalt.
Min rygg är helt förstörd.

Ska nog ta och hoppa in i en dusch, vi bäddade rent för en stund sen och det finns nästan inget härligare än att lägga sig nyduschad i nybäddat.

Det är lite jobbigt när man är rätt säker på att någon skulle passa perfekt för en tjänst men man inte kan göra något åt saken.


Kan känna att det finns en mening med att de inte hittar rätt person till den nya tjänst vi söker på jobbet.
Jag vet vem som förmodligen skulle göra ett perfekt jobb men något får de att tro att de behöver något annat.

Hoppas de tar sitt förnuft till fånga och ger det en chans.

Haha...fick ett sms från sonen som åkte upp till Idre med klassen igår.

"Det är skitkul att åka skidor! :D"

Ja där ser man, han som för det första aldrig velat åka annat än snowboard och som för det andra tyckte det var skit att behöva gå i skidskola till en början.

Kul att se att han kunde ändra åsikt. :)

Måndag...ny vecka.

Märklig känsla i kroppen, ovanligt va?
Känns som något är på gång, vad vet jag inte riktigt.

Jobbigt!

Jag är så hiskeligt trött hela tiden.

På dan idag somnade jag och sov i nästan 1½ timme.
Efter det har jag varit helt sänkt och ännu tröttare.
Allt detta som är runt mig tar på mig, jag är ständigt trött och kroppen är inte alls som den varit.
Måste försöka komma i form igen.

Packat ihop saker jag ska ta med i morgon, har packat träningssaker också, hoppas jag orkar springa lite i morgon på gymmet.

Funderar starkt på att gå och lägga mig.
Är bara skit på tv, ev en film på 3an som skulle vara något men jag vet inte om jag orkar sitta uppe.

Tjat tjat tjat jag vet men jag känner mig verkligen helt sänkt. :(


Godnatt blogg och på återseende.

Ont i huvudet.¨

Trodde jag skulle få sova ordentligt i helgen men det är nästan så jag sovit sämre än i veckan.
Huvudvärken började redan igår kväll kände jag och nu sitter den som en järnmössa på huvudet.

Mellansonen stack iväg till Idré med skolan idag, han gick upp fortare än kvickt när klockan ringde, något han INTE lyckas med vanliga dagar.
Han åkte vid halv 9, samling på centralen kl 9. Blev hämtad av klasskompis.
Tror de får en kanonvecka.

Iomd att han skulle upp tidigt så vaknade ju jag tidigt, så även idag var jag vaken från kl 7.
Jättekul på en helg. :(

Snart iväg med lilleman och hockeyträning, han ska vara målis idag, han tycker det är jättespännande och jättecoolt att ha alla skydd på sig...haha, han är så söt.

Har precis ätit frukost, gjorde äggröra och hade på smörgåsarna, lilleman beställde, det var gott.
Mättar lite mer också än bara ost.

Undra hur dagen i övrigt kommer att bli, det återstår att se.

Middag!

Shit, hörde världens brak, inte bara duns utan BRAK, hördes som att saker gick sönder.
Strax efter hörde jag grannen skrika "FAaaaan kolla här, våra utemöbler är helt förstörda".
Deras tak på uteplatsen hade gått sönder, snön från taket hade rasat ner och när jag tittar ut så förstår jag varför det gick sönder.

Jag ska ringa och ge bostadsföretaget en rejäl utskällning, tänk om det hade varit ett barn, tänk om lilleman hade lekt ute på våran uteplats utan att veta om hur det såg ut där uppe och fått allt över sig.

Så här ser det ut över våran uteplats.










LIVSFARLIGT!!!!!

Orden jag fick i natt sårade mig otroligt hårt.

Först insåg jag inte riktigt vad som precis hade sagts men sen när det klarnade så förstod jag innebörden av orden och meningarna.
Personen kanske inte riktigt fattade innebörden av det personen sa och även om det inte var menat så som jag tog det, så tog det hårt.
Det gjorde ont, riktigt ont.

Vet faktiskt inte vad jag ska göra nu.
Känns olustigt på alla sätt.

Är enormt ledsen och besviken.

Den här vill jag ha.



La en kommentar hos Lily där jag hittade en tävling om en sån här mysdress från Missbella.
Tror inte jag vinner med tanke på hur många som skriver där, sist jag kollade var det över 760 kommentarer så jag blir nog inte vinnaren.

Skulle vara kul dock, uppmuntra mig själv lite i allt jobbigt som händer just nu.

Kommer köpa den iaf men väntar tills tävlingen är slut, man vet ju aldrig, någon gång kanske turen vänder.

Fick åka hem lite tidigare idag.

Tänk vad en halvtimme kan göra mycket. :)

Nu har jag fixat med tvätt, ätit middag, fixat köket, vardagsrummet har blivit mys med tända ljus.
Lilleman har duschat och jag gjorde samma sak efter honom.

Nu sitter vi här i soffan under samma täcke och tittar på Legend of the seeker, tror det stavas nåt sånt.
Solsidan är det nästa som måste ses 21.30 sen blir det kanske tidig sänggång, har ont i magen, helt jättesvullen över hela och den är helt stum när man rör den.

I morgon blir det storstädning, dammsugning, skura golv och vädring.
Ska bli riktigt skönt.
Fixa lillemans rum också så det blir riktigt bra där inne, nu är det bara rörigt.

Känner mig helt uttömd, tom på känslor just nu på ett sätt, helt slut i kropp och själ.
Det har varit en omtumlande vecka med mycket känslor så nu behöver jag ladda batterierna.

Vilken dag...

Det är lite småkaos här på jobbet, har ringt en hel del och flera har haft liknande problem.
Det är kul på ett sätt för tiden springer på. :)

Jag vill att dagen ska ta slut så det blir helg nu...

Morgonen började bra. *not*

Bilen brevid mig, eller ja ägaren, var nog riktigt kelsugen för han hade ställt sig så nära så jag inte kunde öppna dörren på min bil.
Jag blev fly förbannad när jag kom ut i morse och fick gå in via passagerarsidan.

Skrev "Jävla pucko" på bakrutan, ja jag vet, jättemoget.
Ännu mognare kändes det att skriva "Idiot" på framrutan också.
Men det skiter jag i för han/hon var och är en idiot och ett pucko.
Det fanns nämligen hur mycket plats som helst på hans förarsida så det hade inte behövt bli så trångt.

Lilleman kommenterade detta när vi kom till fritis.
Han sa "Mamma, jag tror jag vet vad du skrev på bilen, jag läste det."
Jag skrattade och frågade vad det stod, "Jävla pucko" sa han då och skämdes för han vet ju att man inte säger fula ord.
Kunde inte annat än skratta, jag blev så förvånad över att ungen kunde läsa helt plötsligt.
Trodde han kunde läsa allt och testade honom men sån "tur" hade vi inte, han hade bara listat ut vad som stod helt enkelt.


Hoppas den här dagen går fort, stämningen här på jobbet känns okej iaf, skönt det.

Iiiii....jag gillar inte när den där känslan kommer över mig.

Bort, väck, schas, stick iväg....du ger mig bara ont i magen.
Försvinn!!



:(

Sitter i soffan.
Nyduschad och trött.
Ögonen svider.

En lång och känslosam dag är till ända.
Tårar har trillat, tårar av smärta och ledsamhet men även tårar av glädje och tacksamhet.

Jag hoppas jag får sova ordentligt i natt, min kropp behöver det, jag orkar inte mycket mer sömnlöshet nu.

Magen molvärker och känns konstig.
Det är nog UVI men när ska jag ha tid att gå iväg för att kolla det? Typ aldrig.
Blir det värre får jag ta mig tid helt enkelt men innan dess står jag ut.

I morgon ska jag träna igen, försöka mig på att springa 20 min och köra crosstrainer 10 min.
Hoppas det går, ska försöka iaf.

Jag har världens underbaraste pojkvän.

Så är det bara.
Säger inte varför förutom att han är underbar och gjorde mig så enormt glad idag när vi var och åt lunch tillsammans.
Han hjälper mig i mitt jobbiga och han hjälper mig på fler än att bara finnas där och det är stort.

Det betyder allt för mig just nu.

Jag knäcks snart....


*gråter*

Telekillen var inne här och började prata.

Min chef hade berättat för mig att tele gärna ville ha mig i deras gäng.
De vill att jag ska ta över firstline på tele nu när vi börjar sälja ett nytt system.
Det kommer att explodera totalt och det kommer att bli massor med nya kunder.

Jag sa ja till detta eftersom jag inte har så mycket att göra men jag sa att det var just därför också och det är alltid kul att få lära sig saker och vara behövd, att göra ett bra jobb blir ju uppskattat också.

Kan även hända att jag bara blir inne på tele tillslut, kommer kanske att bli tvungen att välja vad jag ska jobba med.
Kul på ett sätt iof men jag och mitt samvete blir ju lite småblödig när jag tänker på att jag typ "sviker" it då, det var ju de som behövde mig från början.
Men men , det här kommer inte förän längre fram i tiden.


Kul iaf att man vill ha mig kvar och att få höra att jag är så duktig och på när det gäller att lära sig nytt hela tiden. :)

Molvärken håller i sig.
Känns inte bra alls. Har dock ingen tid att gå iväg och kolla om det är UVI.
Det går nog över av sig självt, det har det gjort förut, ska hinka i mig massor av grönt te, kanske rensar det ur ordentligt.

Sömnen i natt har varit näst intill obefintlig.
Börjar bli lite tagen av all dålig sömn, men det blir väl bra till slut det också.
Matlusten är helt borta också, mår skit helt enkelt.

Nu är jag bara ledsen.

Varför skriver jag inte, har nog gjort mer nytta än skada med mina ord.
Det räcker nu, kan nog inte inte fortsätta skriva hur jag känner för vissa saker och vissa personer.

Det är för känsligt.....

Jag var så där sjukt sugen på något.

Letade lite i skåpen men hittade inget.
Blir så sur på mig själv ibland för att jag är så duktig och sätter stopp för mig själv när jag är på ICA och inte handlar hem något.
Då känns det jätterätt men sen när jag blir så här sugen så känns det bara fel...haha.

Tittade i kylen och hittade....*tadaaa*





Tog mig några skedar och nu har suget stillats.
Skulle kunna suga i mig hela tuben men jag lät bli.


Nu ska jag dricka grönt te istället.

Det gör ont i magen, den nedre delen.

Känns som mensvärk men jag har ingen sån.
Kan vara UVI men jag har inte ont på något annat sätt.
Bara där och rätt ner. :(

Jaja, jag vet att man kan ha så, kroppen spelar en ett spratt ibland.
Jobbigt bara att ha molvärk utan anledning.




 

...gå...

För vissa kanske det inte är en big deal och rent ut larvigt men jag är stolt över mig själv.


Jag har för första gången i mitt liv tror jag, sprungit ihållande i över 10 min.
*tadaaa*

Körde 20 min i crosstrainern, ca 2,5 km, sen sprang jag 1,2 km.
:)

Ska köra så varje dag ett tag nu sen ska jag börja bygga igen.

Börjar fundera på ordentligt vad som händer med min kropp just nu.

Undrar ju om man kommit in i klimateriet eller nåt.
Svettas som en tok mellan varven, är het och varm.
Kroppen känns konstig, huvudet som bomull ibland.

Nu är det något på g med kisseriet, hoppas det inte är UVI på gång.
Har inte ont eller nåt sånt men något är inte ok.


Blir galen snart....jobbigt att inte känna igen sin egen kropp.

Direkt flög det in en liten sten i magen.


Vill inte bli oroad men det är svårt att låta bli.
Ärren bleknar med tiden och förhoppningsvis går de inte upp igen.

När ska det ta slut på tråkigheter?

Vad är det jag gjort för att få stå ut med allt jag fått stått ut med?

Man börjar ju undra....

De senaste 5 åren har sett ut så här:

1. Min pappa opererade hjärtat.

2. Upptäckte att exet inte betalade räkningar och vi vet ju alla vad det ger för följder.
Det resulterade i skiljsmässa och flytt samt skulder.

3. Flyttade in i min fdfd mans lägenhet och han flyttade ut, han stod fortfarande på kontraktet och jag kunde inte få eget pga skulderna min fd man skapat.

4. Mitt mående dalade rejält och jag kämpade med att hålla huvudet över vattenytan, några gånger var det nära att jag gav upp.

5. Min son, när han var 13, skadade sig rejält i en cykelolycka, spräckte skallen och hade änglavakt enl 5 läkare. Han borde inte ha klarat sig. Detta har satt sina spår rejält i mitt inre.

6. Dottern blev trampad av häst sommaren efter, hon svimmade flera gånger och hennes fot var bruten.

7. Tjafs med fd man ang skulder då han fortsatte att skuldsätta mig pga saker vi stod på fortfarande tillsammans.
Jag blev den som fick betala.

8. Kärleken gick fram och tillbaka och knäckte mig ett antal gånger. Men skam den som ger sig, kärleken övervinner allt och nu är det bra, äntligen.

9. Jag stod utan hjälp med pengar då jag trots allt låg långt under normen, tillslut fick jag hjälp.

10. Fick skatteskuld pga fd man som inte betalat skatten på försäljningen av huset.

11. Fick skuld på försäkringskassan då fd man skjutit upp försäljningen av huset och vinsten deklarerades ett år senare och det året hade jag fått bostadsbidrag för. Försäkringskassan ansåg att jag hade ett kapital, pengar jag inte sett röken av egentligen och som inte fanns.

12. Pappa fick prostatacancer och opererades. Går på ständiga kontroller.

13. Mamma har hjärtsvikt, kol och diabetes, bland annat.

14. I slutet av förra året, oktober, fick jag äntligen ett jobb, jag stod på egna fötter.

15. Har nu ingen egen lägenhet, har inget hem. Fd man måste ha tillbaka lägenhet då hans han bodde i sades upp.
Jag står helt själv. Har inget eget rum att sova i, har ingen egen säng. Sover under sonens säng på golvet och extra madrass.

16. Fogden kommer förmodligen göra utmätning på min lön, jag hoppas de kan ge mig en annan lösning då jag vill betala och tänker göra det.
Önskar jag kunde ta ett lån och betala bort allt men det kan jag inte.

17. Sjukdom drabbar mina äldsta barn och behandling måste sättas in.

18. Nästa sjukdom drabbar dotter och läkarbesök står på kalender.....där står vi nu. Det är idag.


Vad mer kommer att hända?
Har säkert missat något också.

Jag är glad att jag överlevt hittills och jag vet att andra råkar ut för ännu värre saker men ibland är det för mycket ändå det "lilla" man själv råkar ut för.

Jag står, idag, på kanten igen, jag vill orka, jag vill vara stark men just nu känner jag mig allt annat än stark.
Har inte sovit ordentligt på länge och sover ännu sämre när jag nu är där jag är.
Längtar till måndag då jag får bo hos J, där känner jag mig iaf hemma även fast jag måste tänka mig för, det är inte mitt hem, det är hans.

Vad är det för prövning jag går igenom?
Vad är meningen?

Fan....

:(






Förlåt mitt språk...

 
"kan inte älska dig mer än jag gör <3 "

 

Kan ju iofs tolkas på två olika sätt om man vill det...haha.

Vill man se på det positivt, vilket jag gör, så betyder det massor och så mycket som man bara kan älska någon.

Men...

Vill man se det negativt så kan man ju undra hur mycket det är och om det liksom är stopp nu, om ni förstår hur jag menar.

Men...som sagt, jag ser det bara positivt...

Shit vad glad jag är att jag inte är tonåring längre.

Dottern har diskussion med några av hennes sk vänner.
De protesterade över att de skulle ta med sig grönsaker till dotterns 18-årsmiddag som hon tänkt anordna för sina 20 närmaste tjejkompisar.

Dessa som hon pratade med nu på msn tyckte att det i stort sett var förjävligt att de skulle behöva betala/ta med en grönsak när det var hon som bjöd på middag.
Hon försökte säga det att när en av de hade fest och middag så skulle man betala 300 kr så vad var så hemskt då att ta med sig en grönsak.
Hon skulle ändå stå för köttfärs, bröd mm till tacos samt stå för lokalkostnader.
Var hon inte värd mer än så i deras ögon?

De tjafsade och jag såg allt som skrevs.
Jag blir förundrad hur man som påstådd vän beter sig på det sättet och jag inser hur glad jag är som är "vuxen" och inte har de här problemen längre. (jag har visserligen andra men de här klarar jag mig glatt ifrån)
Ungdomar kan verkligen vara elaka mot varandra och frysa ut varandra från ena sekunden till den andra.
Tjejer är fasen inte roliga.

Usch...

Jag menar, vad är problemet?
Dottern står för lokal och allt annat och tyckte att det kunde vara trevligt och kanske snällt om de som var bjudna ville bjuda till lite och vara med och dela på lite grönsaker men nej, det gick visst inte.

Alltid samma tjejgäng som tjafsar också och vänder sig emot henne, blir så trött på de.


Suck!

Nu strax slut på arbetsdagen.

Ser inte fram emot att sätta mig i bilen och åka ut i köerna men jag måste ju.

Bläää...

De här, jisses vad goda de är.
Har visserligen inte ätit de så här utan hittade några i en annan blandmixpåse av nötter.
Såg nu att de finns i egen påse.
:)

När jag läser hos Anna och andra som drabbats på olika sätt av livets orättvisor så blir jag arg på mig själv.



Jag har egentligen inget att klaga över.
Jag är frisk, jag lever och jag har friska barn och en pojkvänn som älskar mig.

Mina problem blir så små och patetiska när jag jämför med det jag läser.

Allt är visserligen relativt och mina problem är stora för mig men långt ifrån stora i jämförelse med annat.

Jag skänker alla mina tankar till Annas familj och till alla andra som drabbas dagligen.

Så där ja.

Nu har jag kört lite kondition.
Inget avancerat tyvärr, bara 2 km PW och 1 km crosstrainer.
Säger inte så mycket kanske och det tog bara 30 min men det är vad jag hinner på lunchen.
Varm blev jag iaf så tog gjorde det.

Nu sitter jag och har hemska eftersvettningar.


Men lite rensade tankar fick jag iaf.

Ska gå och träna på lunchen.

Dels för att rensa tankarna lite och dels för att slippa höra allas gnäll om att jag inte ska äta.
Har inte med mig något och har inte heller någon matlust för fem öre ändå så det gör inget alls.

Tänkte bara köra lite kondition, gå 15 min och sen kör jag lite rodd kanske eller crosstrainer i 15 min.
Bara för att göra något.
Orkar inte styrketräna idag.
Ska bränna bort lite först innan jag sätter fart med det har jag bestämt mig för.

Det tog mig 1½ timme att åka till jobbet idag.

Jag var försenad trots att jag åkt i tid så jag tänkte att jag skulle gena genom gamla Huvudsta och Solna Centrum.
Det var inte en smart tanke.
Dock hade jag nog blivit lika försenad iaf.

Precis innan rondellen ner mot där jag jobbar hade det skett en bilolycka.
Där var svaret till köerna.
Förmodligen hade det varit lika mycket kö från andra hållet också.
Ringde min kollega och sa att jag satt fast i trafiken och då sa han att det var kö utanför jobbet också så det spelade nog egentligen ingen roll vilken väg jag kört.


Det enda positiva är att solen lyser, det är ju alltid något.
Varmt som attans blir det i bilen iaf.

Natten...ja natten ja, den gick ju förbi.

Sömn vad är det?
Har sovit små stunder.
En barnsäng är en barnsäng för att det är just för barn och inte för att den ska vara för en vuxen.

Varje minsta rörelse har gjort att sängen gungade, den gnisslade och det kändes som att den skulle braka ihop så fort jag försökte röra på mig.
Detta resulterade i minimal sömn.

Inser att det inte kommer att funka.
Inget av detta kommer att funka.
Jag kommer att bli galen av att vara i den lägenheten och jag vet inte vad jag ska ta mig till helt ärligt.

Så, slutpratat....

...fungerar ingenting längre.

Behöver jag tala om hur jag mår just nu?

Minst två saker som jag måste låta bli och tänka mig för att inte prata eller säga något om.


*INTE prata något om hur mycket jag vill flytta ihop, inte säga något om flytt överhuvudtaget, inget som har med boende att göra ska nämnas.

*Det är också slut på att säga att "Vi måste köpa hem det och det" Det är inte mitt hem, det är hans.
INTE säga hur mycket jag inte vill åka ifrån, inte säga något om att jag kommer sakna honom så enormt mycket och inte säga något hur jag vill vara hos honom.


Får inte.
Måste hålla det för mig själv.
Måste vara stark.

Måste klara mig, måste orka.
Själv!

Något hände precis innan lunch.

Sekunderna innan de ropade att maten hade kommit så fick jag en jätteyrselattack.
Måste ha varit en ångestattack av dess like.
Det var länge sedan jag kände en sån.
Det tog spinn i huvudet så det kändes som allt blod försvann och det sköljde över mig ett slags illamående och hjärtat började skena för några sekunder.

HATAR när jag får såna attacker.
Knep ihop ögonen hårt och höll i huvudet och inom någon minut var jag okej igen men med en jobbig känsla i kroppen som alltid efteråt.

Huvudet känns nu lite som bomull blandat med bly, öronen susar och tröttheten har lamslagit mig nästan.
Fryser gör jag också, naglarna är blåaktiga och jag är iskall om fingrarna.


Shit vilken dag....vill bara få dra täcket över mig.

Den bara måste jag ha...




Finns hos Creative Lounge web.

Ny dag, ny vecka.

Sitter på jobbet, lyssnar på sura röster och skrattar åt det som sägs.
Hungrig, har ätit en banan, ja fast jag inte ska, och en clementin som var surare än surast.
Hade sån underbart god mat igår och gjorde matlåda, som jag självklart glömde i kylen i morse. :(

Ska till det andra idag, vill verkligen inte, känner mig helt som bedövad i kroppen, avslagen.

Ska försöka ta mig igenom denna dag med eller utan mat.
Måste man så måste man....


Livet suger ibland.

Så närmar sig klockan sängdags och en enorm ledsamhet sänker sig över mig.

Måste åt det andra hållet i morgon efter jobbet.
Återigen sitter jag med splittrade onda känslor.
Glädjen över att få träffa och krama barnen igen men sorgen över att inte få se och sova brevid min älskade på en vecka.

Skillnaden från andra veckor är att det nu inte längre är mitt hem jag åker till.
Nu är det första gången jag åker tillbaka till barnen och inte har ett eget rum, ingen egen säng, inget eget hem.

Hela mitt inre smärtar när jag tänker på det.

Vill inte att mina inlägg ska svärtas ner av mina känslor ang detta men samtidigt så är jag i sånt behov av att skriva av mig om det.
Kanske ska jag skriva någon annanstans bara för att få ur mig det.
Kanske inte....



Vill inte åka....

Efter att ha tittat på en film tog vi oss ut på promenad.
Trodde det skulle bli en snabb men vi blev ute i nästan 1½ timme.

Vi gick ner mot vattnet och ut på isen.
Gick fram till rännan som brutits upp av fraktbåt men som sedan hade frysit till.
Lite läskigt att stå så nära men ändå facinerande att se.
Det såg ut som att det var vatten runt den sönderbrutna isen men det var is det också.

Kallt men härligt var det iaf, en underbar promenad.

Samma gäng som i tisdagsnatt hade fest till kl 7 på morgonen hade fest i natt igen.

Det har varit liv och skrik, hög musik, fram till småtimmarna, klockan var säkert 5 innan det tystnade.
Har inte fått många minuters sömn inatt.
När jag väl sovit har jag drömt oroliga och jobbiga drömmar.
Pissjobbiga drömmar rent ut sagt.

Känner mig helt slut i hela kroppen idag.
Vi hade bestämt att åka på Båtmässan men vi skippar det, J orkar inte stressa iväg och jag är lite tve, jag både vill och vill inte.
Vill på ett sätt bara slappa hemma i soffan, kolla film och bara njuta av söndagen och sista dagen på en vecka med J samtidigt som jag tycker det är kul att hitta på något och kul att gå på båtmässa.

Men men..det blir att vara hemma.

Blir illamående pga mina tankar just nu....

Att somna till på soffan är inte min grej.


Jag fullkomligt HATAR att somna till så här.
Blir helt väck i kropp och knopp.

Usch...

Jag känner mig gråtig.

Det sitter som en tjock klump i halsen och i ögonen stiger tårarna stup i kvarten fast jag låter de inte komma fram.

Huvudet värker fortfarande, borde kanske ta några alvedon.

En helt underbar dag ute, promenaden gick alldels för snabbt men jag har ingen lust att bara ströva omkring ute längre.
Hämtade bilen och åkte hem.
Eller hem och hem, till J så klart.
Jag har ju inget hem.

Bläää...jag är inte på topp idag.
Vill bara att klockan ska bli 19 så J kommer hem,  så jag slipper sitta och tänka på var han är och vilka som mer är där.
Trots att jag vet att jag inte behöver oroa mig så sitter klumpen kvar i magen ändå.
Bara tanken på vissa saker får mig att må skit.
(VET att jag ska låta bli att ens tänka.)

Usch...

....och rensar tankarna i solen...

Himlen är klarblå och solen skiner starkt.
Underbart!!







Termometern står på10+ i solen.

Det blir en promenad ner och hämta bilen från Råsunda där den blev stående igår kväll efter några cider.
Gjorde det lite med flit så promenad skulle bli av. :)

Att vakna med huvudvärk är inte det roligaste.

Att inte få sova ordentligt är inte heller det roligaste.
Har vaknat en gång i timmen ca från kl 5 ungefär.
J var uppe med tuppen, kl 7 ringde hans alarm och han gick upp.
Snabbare än på vardagar när han ska till jobbet, haha, han skulle och jobba på Råsunda innan fotbollen.
Fixa med något nät.
Jag kommer inte att få se honom förän vid kl 19 kanske, rolig lördag måste jag få säga.

Jag har drömt mardrömmar flera gånger om inatt, det har jag gjort de senaste nätterna.
Vaknat av att jag hostat har jag också gjort men i natt tror jag minsann att jag klarade mig.
En gång i morse vaknade jag och tittade på kl, trodde jag iaf, den stod på 12. Blev jätteförvånad men somnade om iaf.
Nästa gång när jag vaknade och tittade på kl så var den 9.15, så, det var i drömmen jag tittade på kl.
Märkligt verkligt kändes det iaf.

Nu sitter jag här i soffan, ont i huvudet alltså, om det är för att jag sovit dåligt eller för att jag drack 3 cider igår kan jag inte säga.
Kan vara kombinationen också.

Kanske ska ta lite frukost.....

Känner mig jättesvullen.

Uppblåst i hela kroppen, så alla kläder sitter tajt.
Jeansen sitter som korvskinn och magen putar rätt ut om jag inte håller in den.
Känner mig blytung hela jag.

Gillar inte känslan överhuvudtaget.

Undrar vad som är på G....

Ser fram emot min middag idag.

Det blir en dundermacka från Subway innan hockey.
De är ju så otroligt goda.
Favorit är kyckling i någon slags marinad, sallad, gurka, paprika, tomat, rödlök och Ranchdressingen...

Mmm...vill att kl ska bli mat nu...haha.

Så skönt.

Är så trött, man skulle kunna tro att jag inte sover alls men det gör jag.
Har hostat i flera nätter i rad, vaknar av att jag har klihosta.
Mindre kul.

Vill att den här dagen ska gå fort....

I kväll, hockey, sista hemmamatchen innan kvalet. :)
Blir ingen utgång efter, J har varit så duktig och bestämt att han ska upp och jobba lite kl 8.
Galning är han men jag älskar honom ändå...

Köpte en och har ätit...gud så gott det är.
Det bra med den glassen är att man inte, jag iaf, vill ha så mycket åt gången.
Det räcker med lite så är man nöjd, dessutom så räcker glassen längre. :)

Ska aldrig utsätta mig själv för det där igen....


*suck*

Jag är så varm hela tiden.

Jag brukar aldrig vara varm.
Brukar alltid frysa.
Nu är jag alldeles jättevarm över hela kroppen, det hettar på kinderna och resten av kroppen.
Jag känner mig tom lite svettig.

Inte febervarm osv utan bara jobbigt varm.
Har varit så här nu i ett par veckor, ökat senaste veckan.

Klimateriet???? *RÄDD*
Nej inte än, det kan det inte vara.

Hmmm...vad kan det då vara...ingen som helst aning.
Märkligt är det iaf...

Hade utvecklingsamtal med min chef nu.

Lönesamtal blev det inte då jag precis är nyanställd och fortfarande går på prov så jag får vänta med löneökning till nästa år.

Samtalet var jättegivande faktiskt.
Jag hade varit rädd för att jag inte skulle få vara kvar, inte för att jag gör något fel utan för att jag inte har så mycket att göra och för att de insett att jag var fel person för det jag ska göra.

Det behövde jag inte oroa mig för.
Skulle jag sluta så är det för att jag själv väljer det och inte de.
De var däremot rädda för att JAG skulle vilja sluta just för att jag inte har så mycket att göra och tycker att det är tråkigt att bara sitta.

Så allt det har släppt nu, jag känner mig lugn.

Jag kommer att få mycket mer att göra om jag ville, jag fick lite att välja mellan och sa det att ge mig det ni har. :)

Sessan fyller 18 om en månad.

Jag hade typ planerat lite hur jag hade tänkt det.
Det skulle jag inte ha gjort för hon har en helt annan planering.

Hon ska fira sin 18-års dag med sina vänner.
Hon fyller på en tisdag, den kvällen ska hon visst ha tjejmiddag i en lokal som ska hyras.
På lördagen ska vi ha mottagning med släkt och familj, efter det ska hon åter igen ha lokalen och ha fest.

Jag hade tänkt mig att vi skulle kunna äta något riktigt gott, kanske ute, på tisdagen när hon fyller år och sen på lördagen ha mottagning och så kunde hon ha fest bara eller ha tjejmiddagen innan festen, men det gick ju inte.

Så här har det alltid varit, jag kan aldrig få planera eller överraska med något för det duger inte, hon vill alltid göra på sitt sätt.


Jag känner att jag ibland bara vill ge upp mammaskapet...inget jag gör blir ändå rätt. :(

The boss kom in och sa att jag var först ut med utvecklingssamtalet.
Jag av alla, jag som knappt hunnit börja jobba.
Känns så där kan jag säga...

Har kollat frågorna men de flesta berör mer de som varit anställda under längre tid, minst 1 år iaf.

Jaja, vi får väl se vad som blir sagt.

Jag är helt slut.
Jättetrött.

Det har börjat snurra lite lätt i huvudet, så där ni vet som när man knappt kan hålla sig vaken längre och man nästan känner sig berusad.
Ska bli otroligt skönt att gå och lägga sig.

Inga festprissar som låter än så länge iaf och det var mörkt där inne, vi var och kollade när vi kom hem från hockeyn.
Förhoppningsvis blir det en bra natt med ihållande sömn från det att man somnar tills dess att klockan ringer.

Älskar min J, mina barn och där också E, jag ser oss som en familj, även om vi är lite splilttrade.

..har varit så sjukt sugen på glass i ett par dagar nu.

Chokladglass, Ben & Jerrys.
Har ätit en av dessa och vill testa den andra.

Denna har jag testat....


Och den här VILL jag testa...

Jag gick och tränade.

Nu känns det ju precis så som jag trodde, jättebra med andra ord.

Däremot har jag insett att jag inte kan köra så som jag vill, måste dela upp träningen ännu mer för att hinna köra ordentligt på lunchen.
Inte för att det gör något men det tar längre tid att gå igenom kroppens muskler. :)

Känner mig duktig nu...

Gå och träna på lunchen?

Vilket bekymmer jag har, den större delen av mig vill inte men så finns det den där lilla delen som pickar mig i sidan och säger "Jooo du ska visst gå och träna".

Jag vet ju hur skönt jag kommer tycka att det är efteråt.
Tänkte köra lite gåband och sen bara köra överkropp plus mage.
Tar inte mer än 20 min så är jag klar.
Kan vara värt det va? :)

Nu har jag tagit tjuren vid hornen och gjort något som varit jätteångestfullt för mig.

Ringt ett samtal som i längden självklart kommer att ge allt men som just idag bara skapar massor med ångest.
Trots det känns det lite som att en sten släppte.
Delar av den tyngd som tryckt över bröstet har släppt.

Det känns bra ändå även om det blir en jobbig tid.

Vi hade festsällskap hela natten i natt.

Någon granne snett ovanför oss hade föräldrarfritt.
De satte igång, självklart, precis när vi gick och la oss, 23.30 ca.
Sen höll de på och spelade hög musik under nästan hela natten.
När kl var 6.30 hade de fortfarande inte tystnat.
Musiken var tyst men nu hade den bytts ut mot ett gäng med killar som satt och diskuterade högt och tydligt.

Gick upp vid 7.15 och då hade de fortfarande inte tystat.


Har god lust att sätta upp en lapp i hissen där jag "tackar" för nattsällskapet.

Så jag behöver kanske inte tala om att jag är trött idag va?

En kollega till mig, nyanställd sådan, firar 10-årig bröllopsdag på fredag.

Han frågade tjejerna här om råd ang present.
Det råd han fick var "Absolut INTE några hushållsmaskiner", "Bling bling är det som gäller".

Idag kom han och visade mig vad han köpt.

En sån här, fet var den också.
Riktigt tjockt med guld och en STOR sten i.
Blir inte hans fru glad ska hon fasen inte ha ringen heller tycker jag.

...liten ibland.

Kikade inne hos Vimmelmamman och fick se ett bekant ansikte.

De som köpte vårat hus, när jag och ex skulle skiljas, var visst på samma ställe som Lotta med familj är på i Thailand.
OCH de känner visst varandra.
Den familjens dotter är lika gammal som lilleman och de gick på samma dagis och nu går de i parallellklass i skolan.

Inget speciellt i det egentligen men lite lustigt tycker jag att det är. :)

Nyss...

Min chef kom in och trycker upp min tidrapport under näsan på mig och säger:

"Gör om, gör rätt"

Jag fattar ingenting för jag tror ju att jag fyllt i rätt men nej det hade jag inte.
Han talar om för mig vad jag gjort för fel och då säger jag att jag fyllt i på samma sätt varje månad.
"Jag vet" säger han då och då säger jag "Varför har du inte sagt något tidigare för då?"
Då menar han på att han då varit snäll och inte sagt något men nu fick det vara nog.

Känns för jävligt just nu faktiskt.
Kan tyckas vara en bagatellsak men att komma in och säga detta när det sitter 5 andra i samma rum och högt och tydligt då också säga "Gör om, gör rätt" och sen fortsätta att prata högt, känns inte kul alls.

Skämdes och blev jätteledsen.
Har suttit och kämpat för att inte tårarna ska komma fram.
Hatar att jag inte har mer skinn på näsan och inte kan ta små motgångar på bättre sätt.

MEN jag tycker ändå att det var elakt av honom att göra så här.

Ja hjälp vad snabbt det går.

1 månad och 4 dagar kvar så blir min dotter 18 år.

18 år!!!

Var tog de åren vägen?
Jag är ju inte äldre, inte 18 år äldre iaf. :(

Måste börja planera ordentligt nu så allt blir bäst den dagen, eller vi ska fira henne ordentligt på lördagen efter att hon fyllt år.

Blir som buffé så alla kan plocka det de vill ha.
Lite Tacopaj, pastasallad, skinka, rostbiff, bröd, ost och skinkpaj också kanske, ja ni vet, lite sånt där. :)

OM det nu inte blir fler än jag har på listan nu så blir det mottagning hemma men annars får vi ha det i lokalen som vi hade tänkt från början.
Den ska hon ha iaf senare på kvällen med sina vänner.

Jisses, jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma så fort....

Önskar att pusselbitar kunde falla på plats så mitt liv blir komplett.

Kan ett liv bli komplett?
Vad behöver vi för att det ska bli det?

Jag vet precis eller jag tror mig veta hur mitt liv skulle kunna bli komplett så pass som jag vill och önskar att det kunde bli för självklart skulle jag kunna drömma om att vinna 100 miljoner och få göra allt jag drömt om för de pengarna och lite till men det är inte det som skulle göra mitt liv komplett.

Mitt hjärta läker, sakta men säkert.
Jag ger och jag får kärlek även om jag ibland fryser till is och läser in saker som egentligen inte finns, allt bara för att jag varit med om saker tidigare.
Svårt att släppa taget om det som varit men jag kämpar.
Jag vill lämna allt sånt bakom mig och bara se framåt.

Tillslut kommer jag läka och bara se framåt.
Det kräver tålamod både från mig själv och kärleken.
Tillsammans kanske vi kan komplettera varandra.

Tillsammans kanske vi blir ett.
En familj, en framtid och ett liv.

Det är 2 år sedan idag som min älskade mormor gick bort.

Jag skäms över att säga det och mår jättedåligt över det men jag träffade inte henne på ca 1½ år innan hon dog.
Jag klarade inte av tanken på att hon inte visste vem jag var om jag hade hälsat på henne.
Jag minns henne hellre som hon var innan hon blev riktigt illa.
Hon hade Alzheimers och var nästan blind på slutet också.
På det fick hon lungcancer och 2 mån efter cancerbeskedet så somnade hon in.

Jag älskar min mormor.
Hon var någon jag såg upp till som liten och min högsta önskan som barn var att få åka utomlands med henne, bara hon och jag.
Det skedde aldrig, tyvärr.

Hon var alltid glad, sprallig och otroligt flirtig.
Hon fullkomligt älskade män.
Flirtade med alla och oavsett ålder.
Hon älskade att gå ut och dansa, åkte på kryssningar för att träffa andra som gillade att dansa.
Hon var en partypinlga. :)

Saknar hennes glittrande ögon och hur hon knyckte på axeln samt huvudet när hon skrattade och skämtade till.

Minns verkligen hennes ögon och leende.

2 år sedan snart, den 19:e, då jag satt intill hennes kista på huk och grät och inte ville gå där ifrån.

Usch vad saknad kan göra ont.

Oopps....


De ringde och vill att jag ska komma dit...

 

Det är något märkligt som känns i kroppen.

Hela jag känner mig...hmm...konstig.
Kan inte sätta fingret på känslan.

Hmm....

Fick igång bilen igår kväll. :D

Isen har tinat i bilen och den startade.
Batteriet var alltså inte slut utan det var bara pga kylan den inte startade.
I morse kunde jag åka bil till jobbet, slängde i en ordentligt slurp med glykol och får hålla koll nu om den läcker eller om det håller sig.

Ibland undrar jag om jag är paranoid.

Jag kan få för mig att det har snackats om mig där jag befinner mig, som idag, på jobbet.
Känner mig helt utanför och nästan som utfryst.
Luften vibbrerar av känslan och det är obehagligt.

Jag får för mig att det beror på att jag var hemma i fredags.
Att det har med att göra att jag inte var rätt person som de anställde och att de nu inte vet hur de ska göra med mig och min plats.
Jag har ju alldeles för lite att göra egentligen och kostar nog bara pengar.

Känner att hela jag är på väg att splittras sönder i små molekyler.
Allt inom mig håller på att falla isär.
Hela den styrkan jag känt det senaste halvåret är icke existerande just nu.

Orkar inte just nu...