Petrarq

Mina problem existerar inte i jämförelse med deras och även alla andra små barns kamper om livet och deras föräldrar.

Jag gråter för deras skull, jag lider med de, jag kan ALDRIG känna det de känner men jag vet hur fruktan för sitt barns liv känns.

Jag höll på att förlora min Jesper när han var 13, han spräckte skallen i cykelolycka men han hade änglavakt, han överlevde.

Vi hade turen på vår sida, det är orättvist att inte alla har den.

Jag tänker på Lova, jag tänker på alla sjuka barn i våran värld.

Cancer är en hemsk hemsk hemsk sjukdom, den är aldrig rättvis och den drabbar den oskyldige oavsett ålder.

Ingen ska behöva gå igenom skiten men tyvärr så får alldeles för många göra det och även om många klarar sig så är det alldeles för många som inte gör det.

Jag har vänner som drabbats och dött, jag har en far som drabbats men överlevt, hans bröder har också drabbats och lever än så länge så även jag har varit i ovisshetens land, där man är innan man vet hur det ska gå.

DET suger rent ut sagt!!

Jag tänder ett ljus i min blogg för alla som är drabbade och kämpar samt för alla som sörjer.