Hur ska jag orka om jag förlorar?

Går omkring med gråten i halsen hela tiden.

Tankarna tär på mig och samtidigt ska jag försöka vara alert och sitta på kurs.
I två dagar har jag suttit på en datakurs, Nätverk och datakommunikation, behöver jag säga att jag inte riktigt hänger med?

Det som händer mig just nu har tagit över helt, jag har fösökt att inte låta det påverka mig men jag är svart i hjärtat för tillfället, så mycket sorg och ledsamhet som samlats.

Hur ska jag orka om jag förlorar?

Kan tyckas vara en petitess att lilleman står skriven någon annanstans än hos mig men det är det inte.
Det är så mycket större än så.
Det betyder allt för mig.
Jag vet vad hans far är ute efter, jag känner hans planer och om utredningen faller till hans lycka så har jag förlorat.
Då kommer livet aldrig mer bli sig likt.

Dramaqueen?
Tyck vad ni vill om någon nu tycker något men jag vet hur det kommer att bli, jag vet.

Det enda jag inte vet är hur jag ska orka det som kommer.





Mår så illa hela tiden...

Sov inte många minuter natten som var.

Somnade halvdant vid 1 och vaknade någon timme senare och mådde illa.
Vågade först inte röra på mig men försökte hitta en skön sovställning för att inte ha obehaget i kroppen men magen ville inte kännas okej.
Efter många om och men måste jag ha somnat några minuter men sen har jag vänt på mig fram och tillbaka.

När klockan väl ringde var jag redan vaken men så trött så jag knappt orkade ha ögonen öppna.

Hela dagen har jag mått småilla, har inte haft någon som helst aptit eller känt hunger.
Fick i mig ett äpple till lunch sen åt jag middag men inte ens middagen som annars får min mun att vattnas fick mig hungrig.
Åt men fick knappt i mig hälften än vad jag brukar äta.
Efter det så har jag mått illa, åt lite glass för ett tag sedan och blev illamående direkt när jag började äta.
Nu sitter jag med ett illamående som trycker i halsen.

ÅNGEST kallas det, snör ihop halsen och när jag försöker prata så är rösten ansträngd och jobbig.
Har tom halsbränna, något jag aldrig annars har.

Har mailat både det ena och det andra stället idag för att få svart på vitt hur saker kan komma att bli ang lilleman.
Vill vara väl förberedd innan saker händer.
Vill kunna ha fakta att komma med om det behövs.

Alla mail och samtal idag har totalt slagit ut mig.
Inser själv nu när jag sitter här att jag känner mig så gott som förlamad inombords, känner liksom ingenting förutom bara tom.
Nej förresten, en stor sten trycker över bröstet och mellangärdet, det är det enda som känns.
Känner varken kärlek eller hat.
Sorg är det närmaste jag känner, en stor sorg.

Jag har tagit ut förlusten i förväg, fel jag vet men med öppet sinne så ser jag vilken väg utredningen kommer att gå.


Och så ska jag försöka gå på kurs i tre dagar via jobbet.
En kurs som kostar de 20000 kr.
Lätt att koncentrera sig, not!

F*n vilken ångest jag har.









Rejäl strid...

När ska saker och ting vända?

Nu är det rejäl strid om lilleman.
Trodde aldrig att jag skulle hamna i någon sån här situation men det har jag.
Hans pappa vägrar skriva på flyttanmälan så nu kommer det att bli utredning på var han ska bli skriven.

Trodde mycket om hans pappa efter allt som hänt men inte att han kunde sjunka så här lågt.

Är helt slut och så trött i själen just nu, ansiktet är svullet av allt gråt och hjärtat blöder.

Jag orkar inte mer....

 
 




Vad gör man?

Vad gör man när det man ser i spegeln gör en ledsen?
Klarar inte av att se mig själv på något sätt just nu.
Blääää...

Så här vill jag se ut...

Ja, alltså, jag vill klippa mig så här.
Att jag sen inte kan se ut som henne är jag fullt medveten om men hon är bra snygg Kim Kardashian.
Ska nog börja kolla in henne så kanske jag blir kvitt mina tankar om att vilja gå ner i vikt för hon är så snygg i kroppen trots att hon inte är "trådsmal" som alla andra.

Nu får det vara nog...

Jag måste gå ner några kilon.
Jag kan inte gå runt och se ut så här, än mindre må så här som den här viktuppgången har orsakat.
Kroppen mår inte bra, inte på något sätt.
Jag är dundertrött hela tiden, jag har ont i lederna, jag känner mig allmänt märklig på alla sätt och vis.
Jag ser gravid ut fast jag inte är det och det vill jag inte, det måste bort.
Hela jag är svullen.
Händer, fötter, kropp, ansikte, ja allt.
Ni hör ju hur det låter, önskar att jag kunde släppa det men när, som jag skrivit förut, kläderna inte längre passar då är det dags att göra något och jag har inte råd att köpa nytt så då finns det bara en sak att göra.
Det jobbiga är ju att jag är hungrig hela tiden och är den svagaste av alla att stå emot suget när det väl kommer.
Jag äter med ångest i bröstet varje gång jag äter.
Varje tugga ger mig ångest men ändå äter jag.
Varje vaken sekund när jag ser min egen kropp oavsett i vilken vinkel eller hur så får jag panik, känner inte igen personen min kropp blivit.
From måndag är det definitivt promenad som gäller när jag kommer hem från jobbet.
Vill inte J följa med så går jag själv.
Det blir nog förmodligen att jag har Mille här så han får ordentligt med promenader han också.
Ska åka hem på lunchen på dagarna och gå ut med honom också så det blir nog bra.
Får se om det håller i längden.
Nu får det vara nog helt enkelt, dags att lägga om helt.
Vet att jag kan om jag bara står emot.
Tills på måndag ska jag försöka att inte bry mig om ångesten och jag ska äta men på måndag, då är det över.

Så less på allt...

Man hinner aldrig andas ut.

Alltid är det något som ska göra så jag känner mig nedstämd och något som gör mig ledsen.

Hatar tonåringar och deras attityd, hatar deras sätt att bete sig mot både en och alla.
Man försöker så hårt som förälder men man är aldrig tillräcklig och det man gör är aldrig nog.

Har aldrig och vill inte heller styra mina barn med järnhand.
Tyvärr får jag stå mitt kast nu då jag märker att jag inte längre har någon koll eller kontroll över de och vad de gör.
Sköta skolan, vad är det?
Varför ska man plugga och vara på lektionerna?
Säger jag något får jag bara skit tillbaka och skulle jag tvinga de till något så är lilla jag inte så mycket att lyssna på ändå och de verkar göra som de vill iaf.

När man blir less är det lätt att man lägger fram allt som jättesvart, just nu känns det så.
Jag har ingen kontroll och jag får skylla mig själv.
Jag har lämnat de i sticket och har innan det inte haft orken som man bör ha för att stå emot och vara sträng.
Jag har inte kunnat säga nej och jag har varit för snäll.
Vill aldrig har något tjafs eller bråk så jag säger ja till saker fast jag inte borde.

Som nu...sonen har inte skött skolan som han ska, han har attityd när jag frågar om det och så har han mage att fråga om pengar för han är hungrig.

För det första så har han fått sina pengar för den här månaden.
För det andra så har han betett sig illa nu när jag frågar om saker.
För det tredje...ja det är väl skitsamma egentligen för jag är ju som vanligt den som inte säger nej fast jag borde så han får sina j*la pengar så får jag tyst på skiten.

Så less så jag bara vill gråta, vill bara ge upp allt just nu känner jag.




Ännu ett...

Är fortfarande inte ok med förkylningen.

Det verkar dock som att det börjar släppa för bihålorna känns lättare och jag har, ursäkta språket, slemmat, ordentligt idag, båda i näsa och hals.
HATAR att vara förkyld.

Fryser gör jag och sitter och huttrar på jobbet, känner mig lite varm men det är nog inget.
Trött som den tröttaste har jag varit, satt och nästan somnade mitt på dagen.
Ögonen ville gå i kors.
Förstår inte riktigt varför jag är så trött..

Ska börja med att ta en tablett för magen för jag står inte ut med att bli så svullen hela tiden.
Ser ut som om jag vore i 5 mån eller nåt.
Hittade en tablett som heter Bifiform, tror jag det var, på apoteket.
Innehåller visst 2 miljoner bakterier som är bra för magen och ska reparera så det kan knappast bli sämre.

Förmiddagen var snabb och vi hade massor att göra på jobbet men nu har det varit dött i flera timmar.
Sååå tråkigt, vill bara gå hem.
Barnen kommer idag, iaf två av de, mellansonen har fotbollsträning och stannar kvar hos sin pappa.
Saknar de massor.


Ännu ett tråkigt inlägg men jag har som sagt inte mycket inspiration just nu...


Det är jobbigt...

Jag önskar att jag visste om vi tänkte på samma sätt.

Det är jobbigt att känna att man måste fråga om det är okej att vara där.
Att inte riktigt veta om det är okej att känna sig så hemma så att det känns som sitt eget hem och att man faktiskt inte längre bara fantiserar så utan man verkligen känner och tänker på det hemmet som sitt eget.

Jag önskar jag slapp fråga om jag ska komma dagen efter helgen eller slapp känna som att jag kanske var ivägen ibland.

Jag vill att det ska vara ett vi på riktigt, kanske känner han det så också men jag kan inte veta till 100% än.
Ibland känns klyftan allt för stor och likgiltighetens vibbar skakar luften allt för väl.

Det är jobbigt...


 

Orkar inte...

Är rätt less på saker och ting just nu så jag orkar inte skriva....




Inspiration...

Har ingen större inspiration till att skriva just nu.

Idag känner jag mig...lite..hmm...vet inte, märklig.
Helgen har varit bra, det har hänt lite saker, det har uträttats lite saker och den gick fort, som vanligt.

Måste återfå lusten att skriva något vettigt.

Återkommer...






Nytänkande...

Kanske vore nåt...







Att skylla på någon annan...

Undra hur många gånger vi använder oss av någon annan för att slippa göra något.

Eller hur många gånger vi skyller på en partner eller liknande för att man inte riktigt har lust egenligen att sticka iväg osv.

Hur menar jag?
Jo så här.
Alltså, ni vet när man kanske fått erbjudande att gå ut tillsammans med vänner eller middag eller liknande och man tackar ja men så känner man inte riktigt för det ändå när det väl gäller.
Det är ju då lättare att skylla på någon annan så man inte kan gå ut.
Att ens barn är sjukt, att ens pojkvän/flickvän är sjuk eller nåt anant.
Det låter liksom lite bättre kanske än att bara säga att man inte kommer.

Detta kan ju resultera i att man kanske får höra att man är en toffel, eller att man är hönsad, kuvad ja You name it.
FAST det egentilgen är man själv som kanske inte orkar osv.

Jag har absolut använt mig av både barn pojkvän i liknande sammanhang.
Det har vi nog alla gjort.





Vanemänniska...

Är ni som jag en vanemänniska?
Jag gör allt i samma ordning, nästan alltid iaf.
När jag duschar så tvättar jag mig på samma sätt varje gång.
Först tvättar jag håret, sen tar jag balsam, efter det då tar jag duschtvål. 
Även där gör jag nog, när jag tänker efter, samma sak varje gång, jag börjar på ett ställe och fortsätter sen över hela kroppen.
Rakar jag mig så börjar jag alltid på underbenen, sen uppåt. Armhålorna sist.
Alltid.
Sen när jag torkar mig så även där kör jag på rutin och smörjer in mig på samma sätt varje gång.
När jag ska klä på mig så sätter jag på mig mina kläder i en och samma ordning.
ALDRIG att jag skulle sätta på mig min BH innan jag satt på mig mina trosor.
Även åt andra hållet gör jag i en viss ordning.
Klär alltid av mig tröja först, sen strumpor och byxor, sist bh och trosor.
Skulle aldrig stå i bara strumplästen tex utan något annat.
När jag ska låsa upp resp låsa ytterdörren när jag kommer hem eller ska gå ut så gör jag på ett sätt.
När jag ska låsa: underlåset först, sen överlåset.
När jag ska låsa upp: överlåset först och sen underlåset.
Tvättar jag av mig sminket så gör jag i en och samma ordning.
Dukar jag så dukar jag på ett sätt.
Diskar jag för hand tex så diskar jag alltid tallrikar först, sen glas och sist bestick.
Ska jag ställa in ren disk, samma där, i en viss ordning.
Vad mer...hmm...nåja, det kan väl räcka.
Allt detta gör jag UTAN att tänka mig för.
Det är bara ibland det slår mig att jag faktiskt inte kan göra på något annat sätt.
Gör jag på ett annorlunda sätt så känner jag mig inte till mods utan måste nästan göra om saker.
Min mat på tallriken måste ligga på ett speciellt sätt annars kan jag inte äta.
Ligger det fel måste jag antingen snurra på tallriken tills det känns bra eller flytta om allt.
Man är bra knäpp i bland va?

Antingen eller...

Har insett nu när jag packat ner och upp alla mina kläder att jag har två alternativ.

Antingen måste jag gå ner ca 4 kg för att allt det jag har hängande i garderoben, då menar jag allt, tröjor, blusar, byxor och sommarkläder som kjolar osv, ska passa.

Eller så får jag köpa nytt helt och hållet.
Billigt värre.
Vill ju hellre gå ner några kilon än köpa nytt.

Visserligen behöver jag förnya garderoben iaf men ja, får jag välja så gör jag både och.

Det är inte kul att se gravid ut när man inte är det.
Svullen och pluffsig, det är inte jag helt enkelt så förmodligen är det några kilon som måste bort.
Vill ju gärna trivas i min egen kropp.
Byxor som inte går att stänga längre och saker som hänger över kanten är inte roligt...










Ont i halsen...

Usch, jag börjar känna mig mer och mer hängig.

Inte bra alls.
Halsen river, hela svalget känns som ett sandpapper och så svider det.
Huvudet känns som när man har feber och infektion i kroppen.

Fixade iordning det mesta i lägenheten igår efter jobbet.
J var iväg och hjälpte en kompis att byta till sommardäck så jag passade på under tiden.
Sen stack vi iväg och käkade när de kom, gott som vanligt med Turpins hamburgare men oj vad mätt man blir.
Nu vill jag inte äta burgare på bra länge.

Sitter på jobbet trots att jag egentligen kanske borde ligga hemma men jag måste bli värre än så här för att hålla mig borta.




Musten...

Har inte riktigt orkat blogga.

Allt som var i helgen tog musten ur mig.
Fick migrän som höll i sig hela helgen och var helt slut igår så jag var hemma från jobbet.
Skulle nästan behövt vara hemma idag också men det är skönt att vara tillbaka på jobbet iaf.

Ska snart sätta mig på lunch, var och köpte mig en sallad från restaurangen här brevid, 80 kr för en ceasar sallad, INTE KLOKT anser jag för liten är den också men jag är jättehungrig så jag måste äta något, brukar inte vara så hungrig mitt på dagen så jag brukar bara ta en macka men jag har ingen med mig idag så det fick bli att slösa pengar.

Hoppas eftermiddagen går fort, vill bara hem...




Vilken helg...

Herregud vilken helg....

Jag är helt slut trots att jag sovit okej i natt.

Höll igång från kl 8 igår morse till 12 på natten ungefär.
Började morgonen med att baka nya bullar, sen pastasallad, fixa toppingen på tacopajerna, packa det sista, packa ihop all mat osv som skulle med till lokalen och sen duscha också.

När det väl var dags att ta emot de som skulle komma stod jag mest i köksdelen och fixade.
Det är lite komiskt att folk frågar om man ska ha hjälp, precis när man i stort sett är klar.
Alltid lika roligt.

Det blev en trevlig men rätt så stel tillställning men sessan blev nöjd iaf, hon blev uppvaktad och fick precis det hon önskat och lite till, pengar och några smycken samt blommor och en vinflaska.
Ja, det är bara att inse, hon är myndig nu men jag behöver inte tycka om det för det.
Hon är min älskade dotter som alltid kommer att vara liten.

När kl var 17 var alla ute ur lokalen, det är det skönaste med min familj och släkt, de är aldrig långvariga.
Ibland kanske lite tråkigt men igår var det bara positivt.
Det betydde att jag kunde ringa J och säga att de kunde komma med släpet.

När de kom så hade de min soffa i släpet så det fick inte plats så himlans mycket den första vändan.
Jag packade min bil med det som gick in och sa jag hejdå till alla, tog med mig lilleman och åkte till mitt nya hem.
J och hans svåger åkte tillbaka en gång till och hämtade resten men sen var det klart.
Väl på plats insåg jag att jag inte hade någon el...haha...så det var ju lyckat.
Måste ringa på måndag och säga till Vattenfall att sätta igång den.
Som tur är så är vi hos J iaf, tänk vad skönt att han bor på andra sidan gatan bara. :D


Åt middag hos J´s syster, det var underbart att få mat i sig, mat som man inte själv stått och hållt på med i flera dagar.
Lilleman började må lite dåligt så jag gick upp till J med honom, han somnade i stort sett på en gång, han var helt slut.
Jag också, när J kom upp, han åt fortfarande när jag gick upp, så hade jag precis tagit en dusch, han tog en också, sen slöade vi i soffan en stund men mina ögon orkade inte hålla sig öppna så jag somnade intill J.
Tillslut gick vi och la oss och det tog inte många sekunder förän vi sov båda två.


I morse vaknade jag vid 8 och nu är vi klara att snart bege oss mot Hovet och hockey.
HOPPAS de vinner!!

Lååångt inlägg men ibland är det skönt att skriva av sig lite.



Världens huvudvärk...

Har haft en sprängande huvudvärk sen jag la mig igår.

Hoppades på att den skulle försvinna under natten men det har den vägrat göra.
Hade ett långt samtal med en vän igår kväll, fick reda på saker som gjorde mig riktigt förbannad och arg men även saker som fick mig att bli besviken.
Ska det bli ändring på saker så måste jag få veta allt, inte undanhållas något men tyvärr är det inte så har jag upptäckt och jag blir lika besviken även om det skulle vara för min egen skull eller hur man ska säga som någon inte berättar saker.
Jag vill och behöver få veta iaf.

Detta gör att jag undrar hur saker egentligen kommer att bli....


Mår illa gör jag också, har försökt få i mig några smörgåsar men det var inte så lätt.
Nu ska jag försöka dricka lite vatten och ta en ipren så huuvdvärken kanske försvinner sen är det dags att fortsätta röja.
Klockan 15 ska allt stå klart i lokalen och jag måste nog baka om mina bullar för de blev helt värdelösa, mina bullar blir nästan aldrig dåliga men något blev helt fel igår och de är minibullar istället för mina vanliga jättebullar. :(

Ska göra tårta och pastasallad också samt fixa klart tacopajerna. Usch jag orkar inte...




Hur ska jag orka?

Vilken dag.

Jag har ont i hela kroppen nu.

Vaknade halv 8, gick upp vid 8.
Satt en stund, åt frukost och satte jag igång.
Sen dess har jag knappt suttit still mer än 10 min max.

Jag har:
Packat alla mina kläder
Packat skor + jackor
Kökssaker
Papper och pärmar
Ljus, ljusstakar, foton och annat från vardagsrummet
Packat hela lillemans rum
Ställt alla kartonger i hallen
Ställt ut två skåp som ska med

Under tiden har jag varit och handlat.
Jag har bakat två omgångar, 1 sats kärleksmums och nyss vaniljbullar.
Har även medans jag gjort detta lagat både lunch och middag SAMT förberett två tacopajer som ska vara till i morgon.

Sa jag att jag har ont i kroppen?
Är helt slut.

I morgon, upp tidigt, fortsätta med att röja.
Ställa ner alla kartonger som står i lillemans rum.
Fortsätta med tacopajerna, de måste in i ugnen så de blir helt klara.
Ska även göra en pastasallad och en vanlig sallad.
Sen ska jag också göra en tårta.

Herregud, när jag ser allt så här nerskrivet så håller jag på att storkna.
Hur ska jag orka??

Klockan 15 är det samling i lokal, då ska vi äta allt jag fixat iordning, fika lite och sen innan klockan 18 ska det vara stängt och låst i lokalen.
DÅ kommer J hit med släp och så ska vi köra allt till Solna.

Jag kommer att vara död i morgon kväll.
Men....lycklig.





Avslutar kvällen så här...




Nu hoppas jag verkligen att de vinner på söndag....



Godnatt!




Spännande...

Åååå jag blir galen på mig själv.

Jag måste verkligen packa men jag har fortfarande inte packat en enda sak.
Får hoppas det går snabbt när jag väl sätter igång i morgon.



Morgondagen ser ut som detta:

Vakna
Äta frukost
Åka och handla
Baka(Bullar, kärleksmums, mm)
Laga mat (Tacopaj, pastasallad)

Samtidigt ska jag städa och packa också, det kommer att bli en riktigt spännande dag, verkligen.


Kul...

Ni är några som kikar in, vissa flera gånger....kul kul.

Ännu roligare att få kommentarer. ;)

Oj vad jag fiskar...haha.

Är på ett rätt okej humör nu, det svajar ordentligt men det är som det är.
Blev lite besviken när jag läste en sak på ett ställe, inga namn nämnda, men inser ju att det är ju som det är det också.
Bryr mig inte så jättemycket men självklart lite eftersom jag tar mig tid att skriva om det.
Det är dock inte jag som lider mest. :)


Snart åka hem i min fina lilla Golf, jag vill aldrig bli av med den...men det blir jag ju nästa vecka. SUCK!


Hela natten...

Oj, inatt sov jag helt okej faktiskt.

Jag gick och la mig innan kl var 22, somnade nog runt 22.30 fast jag slumrade till lite under den halvtimmen det tog att somna och vaknade igen.

Sen har jag varit vaken en gång men bara så jag knappt minns det, sen vaknade jag när klockan ringde.
Det är första gången på väldigt länge men så blir det väl till slut när kroppen är slut.

I morgon är jag ledig från jobbet, ska laga i ordning all mat som ska vara till på lördag, baka lite och sen ska jag PACKA för det kanske ev blir flytt redan på lördag efter att vi haft mottagning för dotterns 18-årsfirande.

Jag hoppas verkligen att vi kan köra på lördag, skulle vara skönt att få det gjort.


Nu: Jobba....





Flytta NU...

Jag vill börja packa men jag vet inte var jag ska börja.


Det jag måste packa är:

Lillemans alla leksaker och böcker
Kökssaker
Papper och pärmar
Lakan mm och några handdukar.
Täcken och kuddar
Alla mina kläder (som jag förövrigt faktiskt kan rensa bort hälften av)


Egentligen är det ju bara att börja på ett ställe och sen fortsätta att beta av listan.
Saken är den att jag tror att det kommer att gå fort för jag kan inte ta med mig så mycket.

Fast..jag vill ha allt klart NU!!



Undra om man skulle...

..köpa sig ett par av dessa.
Gillar tanken mer och mer.


    




Mmm...det tåls att tänka på.





Allvarligt!!


Polisanmäler man inte någon som betett sig så här?

Jag hade iaf gjort det direkt.
Sjuk människa....



Vill inte lämna tillbaka...

Är trött så ögonen svider.

Svårt att somna och sen kom dottern hem efter festande vid halv 3 och då kunde jag knappt somna om.

Så grus i ögonen har jag idag och tungt huvud.

Fick låna bil från jobbet igår och jag vill aldrig lämna tillbaka den...haha.
Helt underbart att köra en nästan ny bil.
"Det är SÅ det ska kännas alltså", var min spontana tanke. :P
Ska ha den några dagar till så jag får passa på att njuta.

Ikväll ska jag försöka mig på att packa.
Ska be dottern att börja lite, tog med mig 5 kartonger igår, tar resten idag, så hon kan börja..tycker jag.



Inte min dag...

..idag.

Tom inte på fler sätt.

För det första så är det min dotters 18-årsdag.

Kan inte förstå att jag för 18 år sedan hade ca 3 min mellan värkarna.
Känner alltid av den dagen på ett eller annat sätt.

Har sovit dåligt i natt, vaknat och haft mig och nu mår jag bara kymigt.
Mår inte bra alls.

Sen är det inte min dag idag på andra sätt heller.
Går upp och gör mig iordning, mår som sagt kymigt men gör det jag ska.
Går ut med bilen, fullpackad med väskor eftersom jag ska tillbaka till barnen den här veckan, sista veckan nu som jag bor där borta.

Slänger in sakerna i bilen, som förövrigt är fullpackad med tomma flyttkartonger.
Får skrapa, jippi..not!

Sätter mig tillslut i bilen och ska dra igång den och vad händer?
Jo: INGENTING!
Bilen är död, vägrar starta. Det lilla liv jag hade i den försvann när jag försökte starta den.
Så, det var bara att lämna den och börja gå till jobbet.
Lämnade väskor och allt i bilen.
Vet inte hur jag ska lösa detta för jag behöver verkligen bilden den här veckan, sista veckan jag verkligen är i stort behov av den.
Så himla typiskt....


Så, jag känner mig inte speciellt glad.

Sen när jag kikar in och kollar en tävling, jag som inte ens brukar vara med i tävlingar men den här skulle jag vilja vinna, då är min kommentar inte publicerad men andras som skrivit efter mig verkar vara det.
Man börjar ju undra....är det bara vissa som får vara med?
Kanske är jag för gammal för alla ungas bloggar, vad vet jag...men men, det är min vanliga tur isf.

Ja just det...min mobil har slutat fungera delvis, kan inte höra när någon pratar i den, med headset går det och med högtalartelefon ikopplad. STOR SUCK!


Blää för deppdagar...och dagar då allt bara går emot en.




Ett gott skratt förlänger livet...

Ja, det här var precis vad jag behövde just nu....
Är det inte alldeles underbart att se sånt här?
Kan ni hålla er från skratt? Inte jag. :)







Ledsen...

Är riktigt riktigt ledsen just nu.
Vet faktiskt inte vad jag ska göra....






Något måste göras...

Är så jävla trött på att ingen sätter ner foten och låter bli att vara den vuxna.

Dags att göra något åt det här anser jag men vad vet jag inte men något måste göras.
Kan inte bara stå och se på längre.....



Go...

Idag känns allt bra mycket bättre.

Sen fick jag en go kommentar som gjorde mig glad...:D

Det regnar ute men jippi säger jag för då försvinner den sista snön.

Har nog sluppit undan att bli lurad hittills idag och jag hoppas jag slipper resten av dagen också men kanske, kanske, skulle man fundera ut ett litet skämt själv? Hmm....;)

Nää jag är så dålig på sånt, är för ärlig för att kunna ljuga...haha.


Go fortsatt förmiddag till er alla....



Sänder lite solsken mitt i regnet...






RSS 2.0