Eh ok...
Så kom han in på msn igen, han den där som jag träffade för ett år sedan.
Han hör av sig lite då och då, kollar läget och slänger ur sig lite saker.
Idag berättade han att han hade drömt om mig, att han insåg att han ville leva med mig och att han ville satsa stenhårt.
Eh ok...var min första reaktion.
Gulligt iofs men lite för sent.
Han fortsatte babbla på och sa precis som förra gången att jag och ungarna fick komma och bo med honom.
Jättesnällt men det är ju inte vad jag vill.
Har försökt styra iväg hans tankar och han vet vad jag står.
Jag vill ju leva med J.
Dock förstår jag honom för jag vet ju vad han önskar att jag svarade och det han önskar och vill, vill ju jag med J.
Det är ju honom jag vill bo med och önskar att han kunde be mig flytta in.
Trodde aldrig...
Trodde aldrig att jag skulle säga det men jag säger det nu.
Jag älskar snö men nu räcker det.
De säger att det inte är slut än, det kommer mer så vi får väl se och vi får verkligen hoppas på att vi får en kanonsommar som följd av denna vinter.
Usch, det finns saker som stör tankarna ordentligt just nu.
Gillar inte läget alls.
:(
Uppblåst...
Uppblåst och jäklig.
Magen bonkar och kör.
Ska hoppa in i en dusch och sen sova tror jag.
Ska fläta ihop mig ordentligt med min älskade J.
Vill verkligen inte vara utan honom en endaste natt men jag måste ju.
En natt till sen åre två nätter sen hem hit igen, tre nätter tillsammans och sen måste jag hem till det andra.
Hämtar lilleman på Arlanda på onsdag morgon och sen blir jag hemma i 1½ vecka.
Kommer få panik tror jag....usch vill inte ens tänka på det.
Vi måste flytta ihop...vill verkligen det. :(
Godnatt...
Märklig känsla...
Jag är jättetrött hela tiden, det känns som ögonen är som dankar och är jättetunga.
Har en konstig känsla över ansiktet, som febersveda eller hur jag ska beskriva det.
Känns jättevarm men ändå inte som feber och känslan under huden är lite märklig.
Hela kroppen känns lite märklig, något är inte riktigt som det ska tror jag.
Undra bara vad?
Helst av allt vill jag bara gå hem och lägga mig i soffan med täcket....men det är bara att kämpa vidare.
Äntligen...
Så underbart att få höra hans röst igen.
Han har det jättebra, har fått två kompisar, en som är 4 år och en som är 8 år.
Perfekt, då slipper han känna sig ensam.
Behöver jag tala om hur mycket jag saknar honom?
Nej, tänkte just det, längtar så enormt efter att få känna hans små armar runt halsen på mig igen.
Känna hans doft och mjuka kinder.
Nu känner jag mig lite lugnare igen, skulle få bilder mailade till mig, de ser jag fram emot att få se.
Alltid samma problem...
"Vad ska vi ha till middag?"
Det enda vi alltid kommer på är, köttfärssås och spagetti, varma mackor, Lasagne...ja typ.
Eller så blir det pizza eller kebabtallrik.
Usch, är rätt trött på samma mat hela tiden men fantasin är ju noll existerande så vad gör man.
En annan sak när man är hemma hos barnen, då blir det mer variation men ändå, tom där blir det samma saker hela tiden.
Jag har dragit ut massor av recept, vill gärna laga allt men jag tror att de flesta behöver man vara lite piggare för kanske.
Har dock varit sugen på typ pannbiff med fetaost i hur länge som helst.....gud så gott, sen coscos till det.
Mums...
Frågan är, orkar man stå och fixa det när klockan är 19?
Usch...
Undra om jag är den enda som vet detta eller om det är så att någon annan faktiskt redan visste detta?!
Fan också, av alla ställen så varför där?
Aldrig får jag bara kunna slappna av, även om det nu inte spelar någon roll så av alla anledningar som funnits så kan jag inte släppa vissa saker, hur mycket jag än vill.
Frågan är om jag ska kolla om jag är den enda som visste detta eller om jag ska hålla det för mig själv, kanske bäst, annars kanske jag väcker en björn som kanske sover. :(
Skit också....
Inte riktigt okej...
Känner mig tillbakadragen och låg.
J märker av det, han säger hela tiden att jag inte är något glad och ja, det ligger något i det han säger.
Vet inte riktigt vad det är som gör detta även om jag har mina misstankar, finns fler anledningar.
Vet inte hur jag ska få den här månaden att gå ihop riktigt, det blev utgifter jag inte räknat med alls som dök upp och det innebär flera tusen mindre än jag tänkt.
Behöver fixa en jacka också tills när jag ska upp till Åre på fredag, den jag skulle låna av hör inte av sig tillbaka till mig när jag smsar så jag antar att jag inte får låna den.
Hade varit bra om jag för det första fått reda på det lite tidigare och för det andra så vet jag inte vad jag gjort personen ifråga men något är det, vet att det förmodligen har med något helt annat att göra men det gör mig lite besviken att jag råkar ut för det.
Jaja, inte hela världen men det är synd.
I natt sov jag nästan inget alls, alla tankar snurrade och magen pajade.
Det fullkomligt rann svett över hela kroppen för att det körde i magen.
J sov så djupt och vaknade inte fast jag ville ha honom vaken, jag klarade mig igenom natten ändå iofs men det är jobbigt för ångesten griper tag i mig när jag mår så där och då vill jag inte vara själv.
Önskar så att jag inte behövde flänga så här fram och tillbaka, mitt hjärta går sönder snart av att behöva vara ifrån de jag älskar oavsett vem jag är ifrån.
Riktigt häftigt...
Har aldrig gått på babysim med mina barn, ibland ångrar jag det för det är häftigt att de kan lära sig simma under vatten osv så tidigt.
Det finns självklart för och nackdelar med allt, nackdelen med att lära de detta tidigt är att de inte får samma respekt för vatten kanske som barn som inte simmat babysim.
Men...tror det positiva slår över det negativa. :)
Kolla själva...
Blääää
Tänk att en sån liten sak kan slå ner en totalt.
Har ingen bra känsla alls inom mig just nu.
Oro och rädsla vet jag inte men det rullar runt en känsla i min mage, liten som den minsta ärta rör den sig runt i cirklar.
Fyyy och bläää....
Slog ut mig...
Jag kände mig jättelåg och hemsk.
Var jättejättetrött och det slog ut mig totalt.
Stackars J som får stå ut med mig när jag blir sån, tur han är så underbar så han bara låter mig vara istället för att bli arg.
Eller, låter mig vara gör han inte utan han försöker få mig på bättre humör.
Älskar verkligen honom så otroligt mycket...
Hjälper inte...
Har bara ätit massa frukt idag, det hjälper inte någonstans.
Ser verkligen fram emot middagen, jag och J bestämde att vi skulle äta i centrum, det blir Kinamat.
Sååå gott...
Just nu sitter jag och drömmer om en stor påse med godis.
Jag vill adoptera...
Hela mitt hjärta blöder och jag gråter inombords när jag ser alla barn som nu är föräldrarlösa och övergivna på Haiti.
Alla dessa små bebisar, det är så hemskt.
Mitt mammahjärta vill ta hand om de, vill ge de all kärlek och trygghet som finns.
Önskar så att jag kunde, då hade jag gjort det direkt.
Den här lilla vill jag ha, hon och flera andra behöver oss, behöver någon men det finns ingen, vad kommer att hända med de?
En tyngd...
Jag känner mig inte på topp, känner mig låg och tillbakadragen, är inte alls så lung som jag varit under hösten.
Orolig och rädd, känsan finns där och den ökar lite hela tiden.
Vill bara få känna mig glad, lycklig och harmonisk.
Vill få känna mig lugn och trygg i det jag har kring mig.
Vill kunna se på mig själv i spegeln oavsett när på dygnet och se någon jag trivs med, någon jag tycker ser bra ut och någon som är nöjd med livet.
Vill få behålla känslan som jag har när jag skrattar så tårarna rinner.
Vill få behålla känslan som sprider sig i hela kroppen när J ger mig sina kärleksförklaringar när som helst och så där spontant så hela jag bubblar.
Usch....så här vill jag inte känna men jag rår inte för det...
Äntligen...
Så underbart att få höra hans ljusa stämma som berättar vad han gjort.
Han mår bra, har fått blåsor från uppstigning ur poolen.
Med andra ord har han tillbringat mer tid upp och ner i poolen än något annat hittills. :)
Tårarna kunde jag självklart inte hålla undan.
Så är det när man är blödig och kycklingmamma...haha.
Saknar honom massor och längtar tills jag får krama om honom igen.
Längtar tills att få se hans min och ansiktsuttryck när han ser att jag står på Arlanda och möter honom.
Inte riktigt orkat...
Orden försvann.
Gårdagen var orolig, fick ingen kontakt från exet i Thailand förän kl var 15 på eftermiddagen.
Efter det försvann en stor tyngd från bröstet och jag kände mig lättad.
Hoppas på att de ringer idag, han lovar men hans ord betyder inget.
Ont i huvudet har jag, sov dåligt i natt, dock bättre än natten innan.
Älskar att sova intill J, helt underbart.
Han är underbar för tillfället, nästan så jag blir lite rädd och backar då jag inte riktigt känner igen känslan som existerar runt oss just nu.
Är rädd för att den ska försvinna och han också ska göra det som förut.
Vågar inte riktigt lita på känslan än.
Känner hur jag drar mig mer och mer tillbaka när jag borde göra tvärtom.
Älskar honom så otroligt mycket....
En sak i taget, var sak har sin tid, andas.....
Orolig och obehagligt...
Fick jag sova något i natt?
Nej.
Exet lovade mig att de skulle ringa när de kom fram till Bangkok, även om det var mitt i natten.
De landade ca 1 i natt och jag har fortfarande inte hört något ifrån de.
De skulle flyga vidare till Krabi och sen buss till Koh Lanta men nu är det 9,5 timmar sedan och jag har fortfarande inte hört något.
Har inte sovit många minuter i sträck i natt då jag oroligt kollat klockan hela tiden.
Känner mig rätt trött, ont i huvudet men det är bagateller, det är inget mot hur min mage börjar kännas.
Jag börjar bli orolig faktiskt.
Tycker det är så otroligt respektlöst då han vet hur orolig jag är och hur mycket lilleman vill ringa hem också.
Sitter och tittar på mobilen hela tiden.
Skickade ett sms vid 7.15 i morse och frågade om allt var ok, inget svar som sagt.
Kanske är jag bara larvig men det börjar kännas obehagligt.
Min minsta älskling är på andra sidan jordklotet och jag kan inte göra ett skit åt det.
Knyta sig...
Jag och J bäddade rent förut och det är så underbart skönt att krypa ner då.
Tyvärr blir jag själv i några timmar till i sängen, J jobbar och är inte hemma förän vid 5-5.30...trist men så blir det.
Vet hur mycket han tycker om att jobba och mår bra av det så då ska han göra det, jag kan inte bestämma över honom och vad han ska göra.
Blev dock så otroligt glad för att han frågade mig innan om det var okej.
Lite förvånande faktiskt men ack så skönt.
Det bevisar att vi kommit någonstans.
Respekt och att ta hänsyn till någon annan än sig själv, då har man ett förhållande.
Hans svar när jag tackade honom för detta var "ja men jag vill ju inte köra över dig."
Det värmde mer än mycket annat.
Nä, sova var det....natti!
"min sambo"
Tänk vad mycket finare det är att säga "min sambo" eller "min man" istället för "pojkvän" eller "kille" bara.
Jag reagerar varje gång jag hör folk runt omkring mig prata och nämna den de är tillsammans med som så, sambo, man/fru.
Jag tycker om att bli presenterad som flickvän absolut, det pirrar i hela mig men som sambo osv är det mer samhörighet, man är två men ändå ett.
Ett team, livskamrater och man delar livet tillsammans.
Visst, det gör man väl iofs så här också, på varsitt håll men det känns ändå inte som att det blir lika mycket "på riktigt" om ni förstår hur jag menar.
Har dock beslutat mig för att backa i att prata om flytta ihop och nämna att jag vill osv.
Det ligger inte hos mig, det är inte mitt beslut, det är J´s.
Vad som egentligen är så farligt vet jag inte men jag har mina misstankar eller nja, tankar, om varför osv.
Jag önskar jag kunde få säga sambo, "min sambo" när jag berättar om något om oss osv.
Vi får väl se, antingen kommer den dagen eller så gör den det inte.
Det återstår att se.....
Vet iaf att jag älskar honom högt och mycket, så kommer det alltid att vara.
Känner att det är något som är annorlunda den här gången, hoppas min känsla är rätt.
Sliter hårt...
Det var svårt.
Tårarna kom fast jag kämpade för att hålla de inne tills han åkt.
Tur att jag är förkyld så han inte riktigt märker att jag är ledsen.
Åkte hem och kramades med J, känns bra att få ha honom nära.
När kl är 21 nästan så ringer det på mobilen, ser att det är exet, lilleman är hur ledsen som helst och längtar efter mig, han saknar mig massor säger han och kan inte tänka på något annat än mig.
Så underbart söt är han, jag försöker lugna ner honom och få honom att tänka på annat.
Han gråter fram och tillbaka men tillslut säger vi godnatt.
Han säger att han kommer sakna mig jättejättemycket och längtar tills han kommer hem.
Tidigare idag sa han att "jag älskar dig megamassor mamma och när jag är i Thailand så kommer jag bara älska dig ännu mer".
Helt underbar.
Fan vad jag kommer sakna honom.
Ångesten sliter hårt i bröstet på mig.
De kommer att ringa i morgon innan planet lyfter och sen när de landar och så fort de har möjlighet.
Har sagt att han får ringa när som helst oavsett om han väcker mig eller inte, spelar ingen roll, jag har telefonen hos mig hela tiden.
Timmen är snart slagen...
Lilleman åker och jag får stanna kvar i Sverige utan honom.
Låter jättedrastiskt men i ett mammahjärta så gör det ont varje gång man skiljs åt och nu ska han långt bort, där jag inte kan komma till honom snabbt.
Jag kommer att vara hos J tills han kommer hem igen.
De stora barnen är hemma med deras pappa, jag känner mig lite dum men det är så skönt att bara ha 10 min till jobbet om jag inte måste vara "hemma".
Har packat väska, blev en resväska den här gången, ska ändå vara där i 2½ vecka samt åka upp till Åre så det behövs en del kläder.
Sen är tanken den att jag ska lämna kvar lite kläder så jag slipper släpa fram och tillbaka.
Får skaffa mig dubbla uppsättningar av favoritkläderna kanske.
Ska hoppa in i duschen nu och göra mig iordning....
Förmodligen...
Ska ligga och krama min lillprins hela natten, kommer väl sova sämre än vanligt förmodligen.
Snorar fortfarande lika mycket, tyckte för en sekund för någon timme sedan att jag började bli bättre men ack vad jag bedrog mig, nu är näsan igenbommad och jag snörvlar för fullt.
Tänker på min älskling som är ute med arbetskamraterna, han hörde av sig kl 20 med ett sms där det stod:
"Puss, jag älskar dig" det värmde gott.
Sen dess har jag inte hört något, hoppas han har trevligt men inte för trevligt.
Vill inte men oroar mig ändå, vissa saker sitter i...
Fy fan vad jag mår dåligt...
Inte sen mellansonen spräckte skallen faktiskt.
Separationsångest och dödsångest, inte min egen men för min minsta son.
Han åker till Thailand på söndag med sin pappa.
Han åker ifrån mig i morgon och ska vara borta i 18 dagar från mig.
Det tär i mig, det sliter och jag håller på att gå sönder.
Gud förbjude men tänk om något händer honom där borta och så är jag inte där.
Jag finns inte där att skydda honom och jag finns inte där att ta hand om honom.
Ja han har sin pappa men jag är egoistisk i min mammaroll, det är nog alla i en sån här situation.
JAG vill vara den han är med, jag vill finnas där om något händer.
Sen är ångesten så stark för att han ska dö ifrån mig och jag inte är där.
Tänk om jag aldrig mer få krama om hans underbara lilla kropp.
Tänk om jag aldrig mer ska få snuffa honom i nacken som jag gjort hela dagen idag?
Har försökt memorera hans doft hela dagen.
Luktat på honom.
Känt på honom.
Det kan aldrig någonsin kompensera hans existens.
Fy fan vad jag mår dåligt just nu....
So far so good, helt otrolig liten tjej...
G&S
Gåta...
Har spräckt...
Hela 5 st och 8 sidvisningar.
Tada....kanske borde skåla lite i champagne....;)
Tänkte en tanke...
En tanke som gav mig värme i hjärtat.
En annan känsla och tanke tog snabbt bort det varma och ersatte det med isande kyla
Tänk vad snabbt det kan förändras.
Tanken jag hade tidigare idag känns just nu väldigt obetydlig.
Insåg rätt snabbt att innehållet inte har någon som helst betydelse även om jag från början tyckte att det den handlade om sa allt.
Naiv man kan vara ibland.
Så är det nog när man vill något mer än något annat.
Man gör de små detaljerna till stora och betydelsefulla när de egentligen inte betyder något alls.
Ofantligt mycket snor...
Förstår inte hur mycket snor som egentligen får plats i näsan och hur det kan produceras så ofantliga mängder hela tiden.
Rinner som vatten.
Tyvärr blir det ingen större avkoppling eller kurering när man är hemma, ser ju allt skit som behöver fixas.
Får panik för jag orkar verkligen inte och vill inte bry mig för det känns inte kul att fixa och ha fint när ingen annan hjälper till att hålla det fint , inte heller känns det kul när jag inte längre känner mig hemma.
Vill ha något eget...
Det är hans dag idag...
För 7 år sedan blev jag igångsatt, inte för att jag gått över tiden utan för att jag inte orkade gå längre.
Var så stor och tung och hade ont överallt så 16 dagar för tidigt fick vi en tid, en måndag och den 13:e.
Allt tog bara 6 timmar från det att droppet sattes och jag hade egentligen bara jobbigt ont den sista timmen.
Nu är han alltså 7 år min lille skit.
Det är hans dag idag.
Han har valt Tacos och prinsesstårta så det är bara att handla på lunchen så jag slipper handla hemma sen.
DUNDERförkyld är jag också.
Helt otroligt att jag blivit det igen, blir galen, sitter och nyser hela tiden och jag känner hur mina kollegor inte riktigt gillar läget.
Vad gör man, man är ju inte hemma för en förkylning, eller?
Har inte råd att vara hemma, vill verkligen inte.
Är det inte typiskt?
Bara för att jag bestämt mig för att börja träna så blir jag hängig!!
Hade packat väska igår kväll och tänkte gå iväg på lunchen.
I morse när jag vaknade så kände jag av halsen och så är jag förkyld.
Känner mig lite febrig men inte så mycket, kan vara trötthet också.
Bara inte lilleman blir smittad, han åker ju till Thailand på söndag. :(
Vill ändå inte att han ska vara hos sin pappa innan det, jag vill ju få tid med honom innan han åker.
Får verkligen hoppas på att han klarar sig.
Älskar inredning...
Älskar detaljer och annat mys.
Det enda som stoppat har varit pengar, nu har jag pengar men jag har ingen lust att inreda.
Kommer nog göra det iaf, får ta med mig allt jag köper till något nytt sen.
Har ju hittat soffan jag vill ha.
Matta skulle vara trevligt att ha igen, den försvann under småbarntiden.
Lyktor och ljusstakar osv har jag ju massor av så mysbelsyningen är fixad, kanske några småsaker bara.
Väggtexter skulle jag vilja ha i kök, vardagsrum och sovrum, bla dessa...
Ska köpa dessa till allas rum samt badrummen...
Lite smått och gott, blir nog bra den dagen jag har som jag vill ha det..
Hemkommandet...
Det var väl inte så kul att komma hem, härligt att få träffa barnen igen för de har jag saknat men lägenheten känns mer och mer främmande.
Det är mina saker men det är så stökigt och sån oreda även om de försöker städa, så jag håller på att bli galen.
Jag är inte pedantisk men jag gillar ordning och reda.
Gillar att ha det rent och städat, INTE kladdig diskbänk, spis och fläkt, kladd och stök i badrum, tvätt som ligger, tvätt som tvättats men ej hängts upp, tvätt som hänger på torken men ej vikts.
Det luktar inte hemma längre.
Det känns inte som hemma längre, det är inte mitt längre.
Usch vill inte sitta här och klaga, jag har iaf tak över huvudet till mig och mina barn men allt är relativt och jag skulle må bättre i en liten 1:a tror jag än detta, MED alla ungarna.
Vill ju inreda och fixa men det är inte kul längre.
Måste bita ihop, har inget annat alternativ, inte förän jag har lyckan att få bli sambo med någon annan.
Boaring...
Det händer visserligen mer på jobbet än på länge men iaf, jag vill bara hem.
Vill skriva lite roligare inlägg men eftersom jag inte kan spara ner bilder på jobbet så får jag vänta tills jag kommer hem...
Trött som...
Har inte kunnat sova mycket i natt.
Först kunde jag inte somna och sen har jag sovit väldigt lätt och inte alls mycket.
Vaknat flera gånger och från kl 5 ungefär har jag legat vaken och ev bara slumrat till.
Stressdrömmar och bara allmän ångest.
Vill inte ha det så här längre men jag vet inte hur jag ska komma ifrån det heller.
Känns okej att vara på jobbet iaf, det händer lite mer än tidigare och det är skönt.
Sen hem, handla det nödvändigaste, sen duscha och bara slappa med lillprinsen i soffan för att gå och sova tidigt.
Han fyller 7 år på onsdag, lillskiten har blivit stor, fattar inte att tiden går så fort.
Undrar just vad jag ska köpa till honom, har liksom ingen aning alls...
Saknar redan J, bara tanken på att inte få träffa honom förän på lördag tidigast får mig att bli ledsen....
Ångest ångest ångest...
Idag är den starkare än på länge.
Gråten sitter i halsen och tårarna vill börja rinna.
Kämpar hårt för att inte släppa på de.
Vill verkligen inte "hem" i morgon.
Det sliter sönder mig totalt att behöva åka dit.
Inte blir det bättre av envisa och egoistiska ex.
Speciellt inte såna som får en att få massor av dåligt samvete eller som trycker till och jävlas.
Usch, jag vill inte att den här kvällen ska ta slut.....
Skallebank...
Hade ont igår också.
Vet inte vilket som är att föredra, bakisskalle eller inte, att skylla på...haha.
Idag är jag hungrig, har redan ätit tre varma mackor med köttfärssås på men det räckte visst inte.
Vill ha mer, vill ha massor av gott.
Vill ha läsk och godis, chips och allt onyttigt.
En pizza nu skulle inte sitta helt fel.
Är hungrig helt enkelt.
Blir utgång ikväll också, någon som ska firas så vi ska in och göra det.
I morgon kanske vi tar en bastu på J´s jobb, vem vet, vi får se om vi kommer så långt.
Ska sätta upp gardiner och fixa garderob idag också, om det nu blir gjort....
Räddade eftermiddagen...
Har varit så trött så ögonen knappt hållt sig öppna.
Har en halvtimme kvar men egentligen skulle jag vilja gå nu för jag tog ingen lunch.
Tyvärr fick jag ta copy-telefonen också så jag måste vänta tills han kommer tillbaka.
Jaja, en halvtimme är inget.
Sen hem, tvätta håret och göra sig iordning, blev utgång.
Trevligt iaf, hoppas jag kan hålla mig vaken bara...men med lite alkohol i kroppen så kommer man väl kanske igång.
Eller....så somnar jag som en stock....haha.
Fick massor med företagsgodis, hårda karameller, lakrits och mint med choklad i, mums.
Det räddade eftermiddagen iaf...
Massor av recept...
Bla på Tasteline och på Allt om mat.
Har hittar massor av nya recept jag måste testa.
Undra bara när jag ska göra det.
Vill göra något av de jag sett i helgen iaf, J får välja tror jag för jag vill göra alla...haha.
Vågar inte skriva ut de här på jobbet, vet inte riktigt var de hamnar, skrivaren brevid mig heter något annat än den som är vald när jag väljer att skriva ut, pinsamt om det kommer någon annanstans, vill ju inte att bossen ska upptäcka mitt lilla bus.
Ska jag våga testa en utskrift?
Ja jag gör nog det. :)
Godmorgon...
Vi var och såg Avatar igår, en mycket bra film absolut, häftigt gjord.
Åt gott gjorde vi innan, Thai, SOM jag har längtat efter det, det är så gudomligt gott.
Vi gick och kikade lite i affärer innan, vi var i Kista centrum, fick mig ett par termovantar, tumvantar med fleecefoder i som fingervantar.
Min älskade är så underbar som köper saker till mig, blev så glad. :)
Behöver ju ha varma vantar osv när jag åker upp till Åre, nu är det bara tre veckor kvar.
Hoppas verkligen att det inte är så dunderkallt där då bara.
Vill hem till sängen igen känner jag, sitter och funderar på vad vi ska hitta på i helgen.
Har lust att gå ut lite tror jag men ändå är det skönt att bara få vara hemma med J och mysa i soffan.
Nu ska jag försöka jobba vidare utan att somna.
Avatar...
J var sugen och ja, jag säger inte nej.
Lite mat innan också, alltid trevligt. :)
Ska bli kul att se filmen då man hört så mycket om den.
Alla har olika smak men jag kan inte tänka mig att jag kommer skilja mig från mängden och tycka att den är dålig.
Respons...
Responsen var större där.
Tyvärr förstördes det av att det blev för personligt och för att folk la sig i och ville förstöra.
Förstår faktiskt inte hur man kan vilja förstöra för någon man egentligen inte känner.
Snacka skit och ljuga runt bara för att göra illa.
Vem gör något sånt egentligen?
Inte kan man må bra iaf.
Jag fortsätter mitt bloggande här men erkänner att jag saknar responsen som sagt.
Kanske kan jag få det här också till slut, vem vet.
Skratta åt andras olycka...
Ålderskris???
Saken är den att jag inte känner mig som det, vad eller hur nu 37 år ska kännas som.
Vad känner jag mig som då?
Olika, ibland 27, ibland 17 och tom ibland kan jag känna mig som kanske 10.
Ni vet, den där känslan av att känna sig väldigt liten och vilsen?!
Jag vet att jag inte är gammal, jag vet att jag är, enligt ungarna och deras kompisar, en sk "MILF" om det nu skulle vara något att skryta över, haha...
Ändå kan jag, när jag läser hos andra bloggare, unga tjejer i 20-års åldern, undra hur de ser på mig.
Är jag en medelålders kvinna, tant eller vad? Någon som har ålderskris och sånt där ni vet.
Vet ju själv hur jag såg på de som var äldre när jag var runt 20.
Saken är ju den att jag inte är i närheten av var de var då, som tex min mamma, när hon fyllde 40 skulle jag fylla 17 men hon ser idag likadan ut som hon gjorde då, tyvärr inte positivt utan tvärtom, hon har sett tantig ut i väldigt många år.
Jag däremot har ju samma klädsmak som min dotter och som alla ni som är runt 20.
Jag och Jennifer använder samma kläder, vi lånar av varandra och jag får höra att jag är "cool".
Jag är inte rädd för att bli gammal, absolut inte men jag vill inte bli äldre än så här.
Jag känner att det räcker nu, vill inte förändras mer, är inte redo helt enkelt.
Om man nu någonsin blir det.
Så, om någon läser detta, säg mig, är jag krisig som använder likadana kläder som de i 20-års åldern?
Handlar på Gina Tricot osv?
Hoppas inte...
Längtar jättemycket...
Saknar de jättemycke men ändå vill jag inte åka hem.
Ska inte hem förän på måndag men iaf.
Tänk att det känns så jobbigt att behöva åka hem.
Det ska inte vara så, man ska känna sig trygg och lugn i sitt egna hem men det gör jag inte.
Det är inte mitt hem längre. Måste hitta en lösning snart.
Jag vill inreda, köpa fina saker och göra det trivsamt och mysigt.
Det var det men det behöver göras mer egentligen men nu har jag inte längre någon lust att göra det.
Vill inte handla hem saker då det inte känns som mitt hem längre.
Nästa vecka blir den sista veckan men lilleman innan han åker till Thailand.
Vill inte att han åker bort ifrån mig, inte så långt men jag vill ju att han ska få ha skönt och mysigt också självklart.
Kommer sakna honom enormt mycket.
Känner att det varit väldigt lite barn den senaste månaden, håller inte i längden, något måste göras men mitt mående måste gå först.
Jag måste tänka på mig själv för en gångs skull även om det handlar om mina barn och de alltid går först men ibland måste jag gå först för att kunna sätta barnen först.
En mamma som mår bra är en bra mamma, så är det.
Tänk om jag kunde trolla!
Usch usch usch...
Brukar inte ha mer än 3-4 unika besökare men när man bara har haft sig själv ett par dagar så känns bloggandet tråkigt.
Hela dagen har varit tråkig.
Är jättenere och vill bara gråta just nu.
Det enda positiva är att jag fått vara intill J.
Hade hoppats på att som sagt fått göra något idag, vi pratade ju om bio eller hockey, nu blev det inget alls.
Vi har suttit i soffan båda två i varsin hörna och haft varsin dator i knät.
Låter kul va?
Kan vara skönt att bara slappa ibland men just idag blev det trist.
Undra varför jag känner mig som jag gör, har några aningar och jag hoppas bara att jag känner mig bättre i morgon.
Första gången jag känner att jag INTE vill gå till jobbet, vill stanna hemma i morgon, usch!
Usch, usch, usch....usch vilken dag.
Nu vill jag bara gå och sova.
Bortblåst...
Jag och J delade på en kebabtallrik med pommes, de gör så otroligt god sån här nedanför och så får man så enromt mycket så det räcker gott och väl åt oss båda.
Det nämndes både hockey och bio igår kväll men idag verkar det vara som bortblåst.
Det var väl en dålig idé helt enkelt, hockeyn iaf även om jag gärna hade gått, av flera skäl fast ja, varför väcka den björn som sover, kanske lika bra att låta bli.
Känner mig lite låg, hela jag känns som avtrubbad idag, mest bara ledsen stämning inom mig.
Jobbigt är det för jag gillar inte känslan.
Inte alls.
Lite rädsla kommer över mig till och från, rädsla för att det här underbara som är just nu ska gå över och försvinna, precis som det gjort förut.
Varför skulle det vara annorlunda den här gången när det inte varit det förut fast jag trott det?
Bara tiden kan utvisa, som vanligt.
Är rätt trött på min situation i livet just nu ändå, undra hur länge jag ska orka....
Olustigt...
Tycker det är lite ojämn jämställdhet här.
Det visar sig att ena gänget på företaget, en av "avdelningarna" kan vi säga, har halvdag idag.
Eller rättare sagt, de har schemalagda halvdagar. Rullande schema bland de som jobbar.
Vi däremot, ska jobba heldag.
Hur kommer det sig?
Vi består av, båda avdelningarna, helpdesk/kundtjänst/tekniker.
Men vi har alltså inte ledigt som de har.
När dessa två företag slogs ihop hade de andra inte ledigt på halvdagar men vi från det företag som slogs ihop med de andra hade halvdagar, jämt.
Detta togs bort helt fast ja, inte då för det andra gänget.
Snurrigt ja jag vet men så är det.
Jag går hem nu för vi har kommit fram till att enligt ledningen så har ett mail skickats ut där det står att vi stänger kl 13 idag så, vi är några som går hem.
Jag blir hemskickad iaf även om jag känner att det känns olustigt.
Trevligt... :)
Stelfrusen...
Sitter på jobbet, har tom min dunjacka runt mig för jag är iskall på kroppen.
Min nästipp är stelfrusen känns det som och jag vill inte röra mig ur fläcken för så fort jag går härifrån blir det ännu kallare.
Det tom gör ont på sidan av låren för att jag är så kall där. :(
Vill jobba halvdag idag jag också, vissa gör visst det på det här stället men vissa inte.
Märkligt tycker jag.
Skulle vilja sitta vid en stor brasa nu, öppenspis med varm choklad och fårullstofflor på fötterna med en fleecefilt runt mig.
Ska inte klaga, det kunde ha varit värre.
Det kan det alltid vara....
Drömmer vidare...
Vill verkligen ha den, 9000 kr kostar den.
Får drömma vidare, vem vet, kanske går drömmen i uppfyllelse, man får aldrig sluta hoppas. ;)
Illamående...
Det finns väl inget värre än att vakna till liv och känna hur det sprider sig i magen.
Kymigt mår jag fortfarande.
Trots det så känner jag mig nu hungrig men utan lust att äta något.
Jag trotsade detta illamående och gick upp.
Duschade och gjorde mig i ordning för jag har inte samvete att vara hemma, även fast jag inte har mycket att göra just nu, det är lugnt som i graven nästan.
Hoppas dagen blir bättre än den startade.
J har halvdag idag, inte jag, fast vem vet, kan kanske gå hem tidigare iaf om det fortsätter vara lugnt under förmiddagen.
Har lust att hitta på något, åka bort, helst till värmen men bara att komma bort skulle vara skönt.
Följande schema...
Nu har jag varit och hämtat mitt träningskort på Balance.
Ska bli så skönt att börja träna igen.
Har tänkt att gå på lunchen, varje dag faktiskt, delar upp träningen av kroppen på flera dagar, det är skönast så.
Går fortare också så jag har räknat med att hinna mina övningar på en timme samt att byta om innan och efter.
Har tänkt mig följande schema...
Dag 1: Rygg, bröst och mage
Dag 2: Framsida, baksida lår, mage
Dag 3: Biceps, Triceps och axlar samt mage
Rullande schema på detta och kanske någon vilodag mellan, fast, helgerna kommer att bli vilande.
Promenader utöver detta ska vi börja med, hoppas jag klarar av att stå emot latheten.
:)
Min roll som förälder...
Låter det hemskt?
Kanske det är, men så känner jag iaf.
Jag känner ingen respekt från mina stora barn längre, ingen respekterar hur jag vill ha hemma och mitt hem är inte längre mitt hem.
Ingen försöker hjälpa till helhjärtat och säger jag något om det så får jag nästan som utskällning de de tycker att de gjort och gör massor.
Vet inte snart vad jag gör, måste hitta ett eget boende.
Skulle vilja ha ett som bara är mitt, självklart barnens också men jag vill börja om i något nytt och få det precis så som jag vill ha det och sen ska allt följas.
Stökiga rum och skitiga badrum skulle inte få finnas.
Nu vantrivs jag så mycket så jag har slutat orka städa, hålla ordning osv.
Jag försöker när jag väl är hemma men det är för mycket helt enkelt.
Nästa gång jag är hemma igen får jag tillbringa en heldag med att bara städa men jag vet ju hur det blivit förut, det har inte gått lång tid förän det sett likadant ut igen.
Bävar för hur det blir när jag inte längre bor själv där utan mer bara är inneboende.
Usch...jag har verkligen börjat tappa lusten för allt just nu....
Har min dotter i örat...
....och självklart är jag jättenervös för att hon går själv ute.
Har aldrig gillat det men definitivt inte sedan flickan i Göteborg blev mördad.
Kan ju hända när som helst, vem som helst och var som helst.
Gillar verkligen INTE att sitta här och bara höra hennes röst och hela tiden fråga var hon är så jag vet exakt.
Hon är nästan hemma nu men ändå, om något händer och jag hör det så skulle det ta mig minst 5 min att ta mig dit då jag måste klä på mig.
=(
Hatar att vara förälder ibland.
Oron som föds när man föder sina barn kommer aldrig att försvinna.
En gång förälder, alltid förälder.
Ett bättre år...
Vi har bestämt att försöka fixa detta.
Morötter, gurka och nötter får bli det man äter om man blir sugen, vatten får duga som dricka helt enkelt, citronskivor i kanske.
Ut och gå, förhoppningsvis varje dag efter jobbet, vi får väl se om jag lyckas dra med mig kärleken helt enkelt.
Jag ska hämta mitt träningskort också på Balance, träna på lunch och efter jobbet då jag inte har lilleman hade jag tänkt.
Ett bättre år på många sätt hoppas jag.
Nytt år, ny frisyr?
Klippa håret lite mer rejält och våga satsa på en mer frisyraktig frisyr så att säga..
Hittade en bild på hur jag skulle kunna tänka mig att ha mitt hår.
Missar matcher...
Eftersom han är 15 år nu så blir det han och hans jämnåriga som får de sista speltiderna.
Hans första match är 21.40, nästa kl 23 och den sista 00.20.
Detta gör att jag inte kan titta då lilleman är hemma hos mig, han ska upp och ha hockey i morgon och får inte vara för trött då, det är hans pappa som ska hämta honom här och ta honom dit så då får jag helt enkelt bara stanna hemma.
Jättetråkigt för jag älskar att titta när han spelar.
Går de till slutspel så missar jag det också för det är på tisdag och då jobbar jag. :(
Ska kolla på Robinson nu, tänk, jag har missat två avsnitt, jag som aldrig gör det, älskar att sitta och reta upp mig på de som är med, skulle ju själv ha varit där.
Blir speciellt arg på alla de som gett upp, det kunde ha varit MIN plats!!
Ska packa ihop veckans kläder och ta med mig i morgon när jag åker till J. Behöver inte ta med mig så mycket för jag har redan lämnat kläder där.
Ska bli skönt att få en egen garderob där, då kan jag lämna kvar kläder så jag slipper ta med mig helt och hållet.
:)
Nu...tv-tittande och godisätande...
Kul slut på 2009 och likadan början på 2010...
Det gamla året slutade lite sämre än jag önskat och det nya påbörjades alltså likadant.
Jag fick på ren svenska "rännskita".
Japp, jättekul men som tur var så klarade jag mig över tolvslaget och sen där efter.
Det var bara timmarna innan jag hade lite ont och sprang fram och tillbaka till toaletten.
Jag hoppas verkligen att 2010 blir ett bättre år än det förra.
Jag hoppas på att 2010 blir vårat år, mitt och J´s.
Inget mer strul, bara låta saker flyta på och våga, ta tag i saker när de är och inte grubbla.
Tror, kanske, att vi kommer att klara detta faktiskt.
Idag känner jag mig lugn, har inga oroliga tankar eller liknande.
Eller jo, det har jag ju, nu ljög jag.
Detta år började också med att det förmodligen blir helt fel veckor för mig och J och barnen.
J´s ex har bestämt att de ska byta veckor, varför förstår varken jag eller J.
Han har sagt att det inte går, dels pga ett av hans jobb och sen dels pga våran tid tillsammans.
Jag bytte i augusti då vi hade fel veckor tillsammans och aldrig fick någon barnledig tid tillsammans så jag kan inte byta tillbaka.
För min del spelar det ingen roll egentligen men lillemans pappas fru, ja snurrigt, men hon bytte sitt schema pga mitt byte av veckor i höstas så jag kan bara inte begära ett byte igen.
Nu är det J som får stå på sig.
Tyvärr blir det ju E som blir lidande, och jag, och i slutänden så är det ju hon som betyder mest, vilket är helt självklart och då får jag stå tillbaka.
Alltså kommer det kanske, om vi nu har den oturen, bli så att vi aldrig får ensam tid tillsammans och J är helt barnledig när jag inte är det.
Detta kommer att innebära för min del, en ökad oro fast jag inte vill och det i sin tur kommer bara att resultera i slitningar och saker blir som det alltid blir.
Usch...kul början på året.
Hoppas verkligen hon förstår att J inte kan byta pga flera anledningar och att hon får vara den som ändrar sig den här gången.
Det är synd att det blir så här för det kommer nog bara resultera i osämja och det är så tråkigt.
Jag gillar henne skarpt och tycker att det har varit så skönt att hon och J kunnat prata ordentligt det senaste året för det gick inte alltid förut.
Stackars E som kommer i mellan.
Även om vi skulle bo tillsammans så skulle vi inte ha någon ledig tid tillsammans, det påminde J mig om när jag sa att det hade varit lättare om vi bott ihop.
Sant iof men då hade jag iaf fått ha honom hos mig varje dag.
Med eller utan barn spelar mindre roll, egentid kan man fixa ändå.
Men men, den turen har jag inte...