Petrarq

Har inte riktigt orkat blogga.

Orden försvann.

Gårdagen var orolig, fick ingen kontakt från exet i Thailand förän kl var 15 på eftermiddagen.
Efter det försvann en stor tyngd från bröstet och jag kände mig lättad.

Hoppas på att de ringer idag, han lovar men hans ord betyder inget.

Ont i huvudet har jag, sov dåligt i natt, dock bättre än natten innan.
Älskar att sova intill J, helt underbart.
Han är underbar för tillfället, nästan så jag blir lite rädd och backar då jag inte riktigt känner igen känslan som existerar runt oss just nu.
Är rädd för att den ska försvinna och han också ska göra det som förut.
Vågar inte riktigt lita på känslan än.
Känner hur jag drar mig mer och mer tillbaka när jag borde göra tvärtom.

Älskar honom så otroligt mycket....


En sak i taget, var sak har sin tid, andas.....