Petrarq

Nyår har gått förbi oss och det nya året har påbörjats.

Det gamla året slutade lite sämre än jag önskat och det nya påbörjades alltså likadant.
Jag fick på ren svenska "rännskita".
Japp, jättekul men som tur var så klarade jag mig över tolvslaget och sen där efter.
Det var bara timmarna innan jag hade lite ont och sprang fram och tillbaka till toaletten.

Jag hoppas verkligen att 2010 blir ett bättre år än det förra.
Jag hoppas på att 2010 blir vårat år, mitt och J´s.
Inget mer strul, bara låta saker flyta på och våga, ta tag i saker när de är och inte grubbla.

Tror, kanske, att vi kommer att klara detta faktiskt.
Idag känner jag mig lugn, har inga oroliga tankar eller liknande.
Eller jo, det har jag ju, nu ljög jag.

Detta år började också med att det förmodligen blir helt fel veckor för mig och J och barnen.
J´s ex har bestämt att de ska byta veckor, varför förstår varken jag eller J.
Han har sagt att det inte går, dels pga ett av hans jobb och sen dels pga våran tid tillsammans.
Jag bytte i augusti då vi hade fel veckor tillsammans och aldrig fick någon barnledig tid tillsammans så jag kan inte byta tillbaka.
För min del spelar det ingen roll egentligen men lillemans pappas fru, ja snurrigt, men hon bytte sitt schema pga mitt byte av veckor i höstas så jag kan bara inte begära ett byte igen.
Nu är det J som får stå på sig.
Tyvärr blir det ju E som blir lidande, och jag, och i slutänden så är det ju hon som betyder mest, vilket är helt självklart och då får jag stå tillbaka.
Alltså kommer det kanske, om vi nu har den oturen, bli så att vi aldrig får ensam tid tillsammans och J är helt barnledig när jag inte är det.
Detta kommer att innebära för min del, en ökad oro fast jag inte vill och det i sin tur kommer bara att resultera i slitningar och saker blir som det alltid blir.

Usch...kul början på året.
Hoppas verkligen hon förstår att J inte kan byta pga flera anledningar och att hon får vara den som ändrar sig den här gången.
Det är synd att det blir så här för det kommer nog bara resultera i osämja och det är så tråkigt.
Jag gillar henne skarpt och tycker att det har varit så skönt att hon och J kunnat prata ordentligt det senaste året för det gick inte alltid förut.


Stackars E som kommer i mellan.

Även om vi skulle bo tillsammans så skulle vi inte ha någon ledig tid tillsammans, det påminde J mig om när jag sa att det hade varit lättare om vi bott ihop.
Sant iof men då hade jag iaf fått ha honom hos mig varje dag.
Med eller utan barn spelar mindre roll, egentid kan man fixa ändå.

Men men, den turen har jag inte...