Petrarq

Ständigt denna ångest på söndagar.

Idag är den starkare än på länge.
Gråten sitter i halsen och tårarna vill börja rinna.
Kämpar hårt för att inte släppa på de.

Vill verkligen inte "hem" i morgon.
Det sliter sönder mig totalt att behöva åka dit.

Inte blir det bättre av envisa och egoistiska ex.
Speciellt inte såna som får en att få massor av dåligt samvete eller som trycker till och jävlas.

Usch, jag vill inte att den här kvällen ska ta slut.....