Petrarq

Ibland känner jag för att ta paus i min roll som förälder.

Låter det hemskt?
Kanske det är, men så känner jag iaf.

Jag känner ingen respekt från mina stora barn längre, ingen respekterar hur jag vill ha hemma och mitt hem är inte längre mitt hem.
Ingen försöker hjälpa till helhjärtat och säger jag något om det så får jag nästan som utskällning de de tycker att de gjort och gör massor.

Vet inte snart vad jag gör, måste hitta ett eget boende.
Skulle vilja ha ett som bara är mitt, självklart barnens också men jag vill börja om i något nytt och få det precis så som jag vill ha det och sen ska allt följas.

Stökiga rum och skitiga badrum skulle inte få finnas.

Nu vantrivs jag så mycket så jag har slutat orka städa, hålla ordning osv.
Jag försöker när jag väl är hemma men det är för mycket helt enkelt.

Nästa gång jag är hemma igen får jag tillbringa en heldag med att bara städa men jag vet ju hur det blivit förut, det har inte gått lång tid förän det sett likadant ut igen.

Bävar för hur det blir när jag inte längre bor själv där utan mer bara är inneboende.

Usch...jag har verkligen börjat tappa lusten för allt just nu....