Äntligen...

Nu har jag äntligen fått höra hans röst.
Så underbart att få höra hans ljusa stämma som berättar vad han gjort.

Han mår bra, har fått blåsor från uppstigning ur poolen.
Med andra ord har han tillbringat mer tid upp och ner i poolen än något annat hittills. :)

Tårarna kunde jag självklart inte hålla undan.
Så är det när man är blödig och kycklingmamma...haha.

Saknar honom massor och längtar tills jag får krama om honom igen.
Längtar tills att få se hans min och ansiktsuttryck när han ser att jag står på Arlanda och möter honom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0