1:a maj...
1:a maj.
Speciell dag?
Nej inte för mig, inte mer än att april äntligen är över och vårmånaden maj är här.
Kursen slutade igår, tack och lov får jag väl säga, jobbigt att sitta hälften av tiden och känna sig som ett stort frågetecken men kanske kommer det jag lyssnat på faktiskt sitta där det ska när jag hör talas om sakerna senare. Vem vet. :)
Jag och J möttes upp i stan igår eftermiddag, tog några glas, han öl och jag vin, sen blev det middag på Faros, grektiskt, med vänner.
Trevligt var eftermiddagen och kvällen men saker kom fram som nu gör att jag fått mig något att fundera på.
Fulla blev vi, på alla sätt, jag var så mätt så jag höll på att spräcka magen kändes det som.
Gud vad jag åt mat, igår sa jag att jag aldrig mer skulle äta för jag trodde inte jag kunde bli hungrig igen men det vet man ju hur det blir, magen kurrar som vanligt dagen efter.
Idag blir inget gjort.
Jag orkade inte ligga kvar i sängen i morse så jag klädde på mig och gick och solade.
Blir nog inte mer än detta nu, sitter i soffan och där lär vi väl fortsätta sitta resten av dagen.
Tråkigt men sant.
Vet inte vad jag vill göra heller iofs, skulle behöva åka och handla inför nästa vecka när ungarna kommer men det gör jag nog i morgon efter fotbollen.
Nu har jag iof uppdaterat lite....alltid något.
Ha en skön 1:a maj, trots moln och grått väder.
Hur ska jag orka om jag förlorar?
Går omkring med gråten i halsen hela tiden.
Tankarna tär på mig och samtidigt ska jag försöka vara alert och sitta på kurs.
I två dagar har jag suttit på en datakurs, Nätverk och datakommunikation, behöver jag säga att jag inte riktigt hänger med?
Det som händer mig just nu har tagit över helt, jag har fösökt att inte låta det påverka mig men jag är svart i hjärtat för tillfället, så mycket sorg och ledsamhet som samlats.
Hur ska jag orka om jag förlorar?
Kan tyckas vara en petitess att lilleman står skriven någon annanstans än hos mig men det är det inte.
Det är så mycket större än så.
Det betyder allt för mig.
Jag vet vad hans far är ute efter, jag känner hans planer och om utredningen faller till hans lycka så har jag förlorat.
Då kommer livet aldrig mer bli sig likt.
Dramaqueen?
Tyck vad ni vill om någon nu tycker något men jag vet hur det kommer att bli, jag vet.
Det enda jag inte vet är hur jag ska orka det som kommer.
Tankarna tär på mig och samtidigt ska jag försöka vara alert och sitta på kurs.
I två dagar har jag suttit på en datakurs, Nätverk och datakommunikation, behöver jag säga att jag inte riktigt hänger med?
Det som händer mig just nu har tagit över helt, jag har fösökt att inte låta det påverka mig men jag är svart i hjärtat för tillfället, så mycket sorg och ledsamhet som samlats.
Hur ska jag orka om jag förlorar?
Kan tyckas vara en petitess att lilleman står skriven någon annanstans än hos mig men det är det inte.
Det är så mycket större än så.
Det betyder allt för mig.
Jag vet vad hans far är ute efter, jag känner hans planer och om utredningen faller till hans lycka så har jag förlorat.
Då kommer livet aldrig mer bli sig likt.
Dramaqueen?
Tyck vad ni vill om någon nu tycker något men jag vet hur det kommer att bli, jag vet.
Det enda jag inte vet är hur jag ska orka det som kommer.
Mår så illa hela tiden...
Sov inte många minuter natten som var.
Somnade halvdant vid 1 och vaknade någon timme senare och mådde illa.
Vågade först inte röra på mig men försökte hitta en skön sovställning för att inte ha obehaget i kroppen men magen ville inte kännas okej.
Efter många om och men måste jag ha somnat några minuter men sen har jag vänt på mig fram och tillbaka.
När klockan väl ringde var jag redan vaken men så trött så jag knappt orkade ha ögonen öppna.
Hela dagen har jag mått småilla, har inte haft någon som helst aptit eller känt hunger.
Fick i mig ett äpple till lunch sen åt jag middag men inte ens middagen som annars får min mun att vattnas fick mig hungrig.
Åt men fick knappt i mig hälften än vad jag brukar äta.
Efter det så har jag mått illa, åt lite glass för ett tag sedan och blev illamående direkt när jag började äta.
Nu sitter jag med ett illamående som trycker i halsen.
ÅNGEST kallas det, snör ihop halsen och när jag försöker prata så är rösten ansträngd och jobbig.
Har tom halsbränna, något jag aldrig annars har.
Har mailat både det ena och det andra stället idag för att få svart på vitt hur saker kan komma att bli ang lilleman.
Vill vara väl förberedd innan saker händer.
Vill kunna ha fakta att komma med om det behövs.
Alla mail och samtal idag har totalt slagit ut mig.
Inser själv nu när jag sitter här att jag känner mig så gott som förlamad inombords, känner liksom ingenting förutom bara tom.
Nej förresten, en stor sten trycker över bröstet och mellangärdet, det är det enda som känns.
Känner varken kärlek eller hat.
Sorg är det närmaste jag känner, en stor sorg.
Jag har tagit ut förlusten i förväg, fel jag vet men med öppet sinne så ser jag vilken väg utredningen kommer att gå.
Och så ska jag försöka gå på kurs i tre dagar via jobbet.
En kurs som kostar de 20000 kr.
Lätt att koncentrera sig, not!
F*n vilken ångest jag har.
Somnade halvdant vid 1 och vaknade någon timme senare och mådde illa.
Vågade först inte röra på mig men försökte hitta en skön sovställning för att inte ha obehaget i kroppen men magen ville inte kännas okej.
Efter många om och men måste jag ha somnat några minuter men sen har jag vänt på mig fram och tillbaka.
När klockan väl ringde var jag redan vaken men så trött så jag knappt orkade ha ögonen öppna.
Hela dagen har jag mått småilla, har inte haft någon som helst aptit eller känt hunger.
Fick i mig ett äpple till lunch sen åt jag middag men inte ens middagen som annars får min mun att vattnas fick mig hungrig.
Åt men fick knappt i mig hälften än vad jag brukar äta.
Efter det så har jag mått illa, åt lite glass för ett tag sedan och blev illamående direkt när jag började äta.
Nu sitter jag med ett illamående som trycker i halsen.
ÅNGEST kallas det, snör ihop halsen och när jag försöker prata så är rösten ansträngd och jobbig.
Har tom halsbränna, något jag aldrig annars har.
Har mailat både det ena och det andra stället idag för att få svart på vitt hur saker kan komma att bli ang lilleman.
Vill vara väl förberedd innan saker händer.
Vill kunna ha fakta att komma med om det behövs.
Alla mail och samtal idag har totalt slagit ut mig.
Inser själv nu när jag sitter här att jag känner mig så gott som förlamad inombords, känner liksom ingenting förutom bara tom.
Nej förresten, en stor sten trycker över bröstet och mellangärdet, det är det enda som känns.
Känner varken kärlek eller hat.
Sorg är det närmaste jag känner, en stor sorg.
Jag har tagit ut förlusten i förväg, fel jag vet men med öppet sinne så ser jag vilken väg utredningen kommer att gå.
Och så ska jag försöka gå på kurs i tre dagar via jobbet.
En kurs som kostar de 20000 kr.
Lätt att koncentrera sig, not!
F*n vilken ångest jag har.
Rejäl strid...
När ska saker och ting vända?
Nu är det rejäl strid om lilleman.
Trodde aldrig att jag skulle hamna i någon sån här situation men det har jag.
Hans pappa vägrar skriva på flyttanmälan så nu kommer det att bli utredning på var han ska bli skriven.
Trodde mycket om hans pappa efter allt som hänt men inte att han kunde sjunka så här lågt.
Är helt slut och så trött i själen just nu, ansiktet är svullet av allt gråt och hjärtat blöder.
Jag orkar inte mer....
Nu är det rejäl strid om lilleman.
Trodde aldrig att jag skulle hamna i någon sån här situation men det har jag.
Hans pappa vägrar skriva på flyttanmälan så nu kommer det att bli utredning på var han ska bli skriven.
Trodde mycket om hans pappa efter allt som hänt men inte att han kunde sjunka så här lågt.
Är helt slut och så trött i själen just nu, ansiktet är svullet av allt gråt och hjärtat blöder.
Jag orkar inte mer....
Vad gör man?
Vad gör man när det man ser i spegeln gör en ledsen?
Klarar inte av att se mig själv på något sätt just nu.
Blääää...
Så här vill jag se ut...
Ja, alltså, jag vill klippa mig så här.
Att jag sen inte kan se ut som henne är jag fullt medveten om men hon är bra snygg Kim Kardashian.
Att jag sen inte kan se ut som henne är jag fullt medveten om men hon är bra snygg Kim Kardashian.
Ska nog börja kolla in henne så kanske jag blir kvitt mina tankar om att vilja gå ner i vikt för hon är så snygg i kroppen trots att hon inte är "trådsmal" som alla andra.
Nu får det vara nog...
Jag måste gå ner några kilon.
Jag kan inte gå runt och se ut så här, än mindre må så här som den här viktuppgången har orsakat.
Kroppen mår inte bra, inte på något sätt.
Jag är dundertrött hela tiden, jag har ont i lederna, jag känner mig allmänt märklig på alla sätt och vis.
Kroppen mår inte bra, inte på något sätt.
Jag är dundertrött hela tiden, jag har ont i lederna, jag känner mig allmänt märklig på alla sätt och vis.
Jag ser gravid ut fast jag inte är det och det vill jag inte, det måste bort.
Hela jag är svullen.
Händer, fötter, kropp, ansikte, ja allt.
Händer, fötter, kropp, ansikte, ja allt.
Ni hör ju hur det låter, önskar att jag kunde släppa det men när, som jag skrivit förut, kläderna inte längre passar då är det dags att göra något och jag har inte råd att köpa nytt så då finns det bara en sak att göra.
Det jobbiga är ju att jag är hungrig hela tiden och är den svagaste av alla att stå emot suget när det väl kommer.
Jag äter med ångest i bröstet varje gång jag äter.
Varje tugga ger mig ångest men ändå äter jag.
Varje tugga ger mig ångest men ändå äter jag.
Varje vaken sekund när jag ser min egen kropp oavsett i vilken vinkel eller hur så får jag panik, känner inte igen personen min kropp blivit.
From måndag är det definitivt promenad som gäller när jag kommer hem från jobbet.
Vill inte J följa med så går jag själv.
Vill inte J följa med så går jag själv.
Det blir nog förmodligen att jag har Mille här så han får ordentligt med promenader han också.
Ska åka hem på lunchen på dagarna och gå ut med honom också så det blir nog bra.
Ska åka hem på lunchen på dagarna och gå ut med honom också så det blir nog bra.
Får se om det håller i längden.
Nu får det vara nog helt enkelt, dags att lägga om helt.
Vet att jag kan om jag bara står emot.
Tills på måndag ska jag försöka att inte bry mig om ångesten och jag ska äta men på måndag, då är det över.
Så less på allt...
Man hinner aldrig andas ut.
Alltid är det något som ska göra så jag känner mig nedstämd och något som gör mig ledsen.
Hatar tonåringar och deras attityd, hatar deras sätt att bete sig mot både en och alla.
Man försöker så hårt som förälder men man är aldrig tillräcklig och det man gör är aldrig nog.
Har aldrig och vill inte heller styra mina barn med järnhand.
Tyvärr får jag stå mitt kast nu då jag märker att jag inte längre har någon koll eller kontroll över de och vad de gör.
Sköta skolan, vad är det?
Varför ska man plugga och vara på lektionerna?
Säger jag något får jag bara skit tillbaka och skulle jag tvinga de till något så är lilla jag inte så mycket att lyssna på ändå och de verkar göra som de vill iaf.
När man blir less är det lätt att man lägger fram allt som jättesvart, just nu känns det så.
Jag har ingen kontroll och jag får skylla mig själv.
Jag har lämnat de i sticket och har innan det inte haft orken som man bör ha för att stå emot och vara sträng.
Jag har inte kunnat säga nej och jag har varit för snäll.
Vill aldrig har något tjafs eller bråk så jag säger ja till saker fast jag inte borde.
Som nu...sonen har inte skött skolan som han ska, han har attityd när jag frågar om det och så har han mage att fråga om pengar för han är hungrig.
För det första så har han fått sina pengar för den här månaden.
För det andra så har han betett sig illa nu när jag frågar om saker.
För det tredje...ja det är väl skitsamma egentligen för jag är ju som vanligt den som inte säger nej fast jag borde så han får sina j*la pengar så får jag tyst på skiten.
Så less så jag bara vill gråta, vill bara ge upp allt just nu känner jag.
Alltid är det något som ska göra så jag känner mig nedstämd och något som gör mig ledsen.
Hatar tonåringar och deras attityd, hatar deras sätt att bete sig mot både en och alla.
Man försöker så hårt som förälder men man är aldrig tillräcklig och det man gör är aldrig nog.
Har aldrig och vill inte heller styra mina barn med järnhand.
Tyvärr får jag stå mitt kast nu då jag märker att jag inte längre har någon koll eller kontroll över de och vad de gör.
Sköta skolan, vad är det?
Varför ska man plugga och vara på lektionerna?
Säger jag något får jag bara skit tillbaka och skulle jag tvinga de till något så är lilla jag inte så mycket att lyssna på ändå och de verkar göra som de vill iaf.
När man blir less är det lätt att man lägger fram allt som jättesvart, just nu känns det så.
Jag har ingen kontroll och jag får skylla mig själv.
Jag har lämnat de i sticket och har innan det inte haft orken som man bör ha för att stå emot och vara sträng.
Jag har inte kunnat säga nej och jag har varit för snäll.
Vill aldrig har något tjafs eller bråk så jag säger ja till saker fast jag inte borde.
Som nu...sonen har inte skött skolan som han ska, han har attityd när jag frågar om det och så har han mage att fråga om pengar för han är hungrig.
För det första så har han fått sina pengar för den här månaden.
För det andra så har han betett sig illa nu när jag frågar om saker.
För det tredje...ja det är väl skitsamma egentligen för jag är ju som vanligt den som inte säger nej fast jag borde så han får sina j*la pengar så får jag tyst på skiten.
Så less så jag bara vill gråta, vill bara ge upp allt just nu känner jag.
Ännu ett...
Är fortfarande inte ok med förkylningen.
Det verkar dock som att det börjar släppa för bihålorna känns lättare och jag har, ursäkta språket, slemmat, ordentligt idag, båda i näsa och hals.
HATAR att vara förkyld.
Fryser gör jag och sitter och huttrar på jobbet, känner mig lite varm men det är nog inget.
Trött som den tröttaste har jag varit, satt och nästan somnade mitt på dagen.
Ögonen ville gå i kors.
Förstår inte riktigt varför jag är så trött..
Ska börja med att ta en tablett för magen för jag står inte ut med att bli så svullen hela tiden.
Ser ut som om jag vore i 5 mån eller nåt.
Hittade en tablett som heter Bifiform, tror jag det var, på apoteket.
Innehåller visst 2 miljoner bakterier som är bra för magen och ska reparera så det kan knappast bli sämre.
Förmiddagen var snabb och vi hade massor att göra på jobbet men nu har det varit dött i flera timmar.
Sååå tråkigt, vill bara gå hem.
Barnen kommer idag, iaf två av de, mellansonen har fotbollsträning och stannar kvar hos sin pappa.
Saknar de massor.
Ännu ett tråkigt inlägg men jag har som sagt inte mycket inspiration just nu...
Det verkar dock som att det börjar släppa för bihålorna känns lättare och jag har, ursäkta språket, slemmat, ordentligt idag, båda i näsa och hals.
HATAR att vara förkyld.
Fryser gör jag och sitter och huttrar på jobbet, känner mig lite varm men det är nog inget.
Trött som den tröttaste har jag varit, satt och nästan somnade mitt på dagen.
Ögonen ville gå i kors.
Förstår inte riktigt varför jag är så trött..
Ska börja med att ta en tablett för magen för jag står inte ut med att bli så svullen hela tiden.
Ser ut som om jag vore i 5 mån eller nåt.
Hittade en tablett som heter Bifiform, tror jag det var, på apoteket.
Innehåller visst 2 miljoner bakterier som är bra för magen och ska reparera så det kan knappast bli sämre.
Förmiddagen var snabb och vi hade massor att göra på jobbet men nu har det varit dött i flera timmar.
Sååå tråkigt, vill bara gå hem.
Barnen kommer idag, iaf två av de, mellansonen har fotbollsträning och stannar kvar hos sin pappa.
Saknar de massor.
Ännu ett tråkigt inlägg men jag har som sagt inte mycket inspiration just nu...
Det är jobbigt...
Jag önskar att jag visste om vi tänkte på samma sätt.
Det är jobbigt att känna att man måste fråga om det är okej att vara där.
Att inte riktigt veta om det är okej att känna sig så hemma så att det känns som sitt eget hem och att man faktiskt inte längre bara fantiserar så utan man verkligen känner och tänker på det hemmet som sitt eget.
Jag önskar jag slapp fråga om jag ska komma dagen efter helgen eller slapp känna som att jag kanske var ivägen ibland.
Jag vill att det ska vara ett vi på riktigt, kanske känner han det så också men jag kan inte veta till 100% än.
Ibland känns klyftan allt för stor och likgiltighetens vibbar skakar luften allt för väl.
Det är jobbigt...
Det är jobbigt att känna att man måste fråga om det är okej att vara där.
Att inte riktigt veta om det är okej att känna sig så hemma så att det känns som sitt eget hem och att man faktiskt inte längre bara fantiserar så utan man verkligen känner och tänker på det hemmet som sitt eget.
Jag önskar jag slapp fråga om jag ska komma dagen efter helgen eller slapp känna som att jag kanske var ivägen ibland.
Jag vill att det ska vara ett vi på riktigt, kanske känner han det så också men jag kan inte veta till 100% än.
Ibland känns klyftan allt för stor och likgiltighetens vibbar skakar luften allt för väl.
Det är jobbigt...
Orkar inte...
Är rätt less på saker och ting just nu så jag orkar inte skriva....
Inspiration...
Har ingen större inspiration till att skriva just nu.
Idag känner jag mig...lite..hmm...vet inte, märklig.
Helgen har varit bra, det har hänt lite saker, det har uträttats lite saker och den gick fort, som vanligt.
Måste återfå lusten att skriva något vettigt.
Återkommer...
Idag känner jag mig...lite..hmm...vet inte, märklig.
Helgen har varit bra, det har hänt lite saker, det har uträttats lite saker och den gick fort, som vanligt.
Måste återfå lusten att skriva något vettigt.
Återkommer...
Nytänkande...
Kanske vore nåt...
Att skylla på någon annan...
Undra hur många gånger vi använder oss av någon annan för att slippa göra något.
Eller hur många gånger vi skyller på en partner eller liknande för att man inte riktigt har lust egenligen att sticka iväg osv.
Hur menar jag?
Jo så här.
Alltså, ni vet när man kanske fått erbjudande att gå ut tillsammans med vänner eller middag eller liknande och man tackar ja men så känner man inte riktigt för det ändå när det väl gäller.
Det är ju då lättare att skylla på någon annan så man inte kan gå ut.
Att ens barn är sjukt, att ens pojkvän/flickvän är sjuk eller nåt anant.
Det låter liksom lite bättre kanske än att bara säga att man inte kommer.
Detta kan ju resultera i att man kanske får höra att man är en toffel, eller att man är hönsad, kuvad ja You name it.
FAST det egentilgen är man själv som kanske inte orkar osv.
Jag har absolut använt mig av både barn pojkvän i liknande sammanhang.
Det har vi nog alla gjort.
Eller hur många gånger vi skyller på en partner eller liknande för att man inte riktigt har lust egenligen att sticka iväg osv.
Hur menar jag?
Jo så här.
Alltså, ni vet när man kanske fått erbjudande att gå ut tillsammans med vänner eller middag eller liknande och man tackar ja men så känner man inte riktigt för det ändå när det väl gäller.
Det är ju då lättare att skylla på någon annan så man inte kan gå ut.
Att ens barn är sjukt, att ens pojkvän/flickvän är sjuk eller nåt anant.
Det låter liksom lite bättre kanske än att bara säga att man inte kommer.
Detta kan ju resultera i att man kanske får höra att man är en toffel, eller att man är hönsad, kuvad ja You name it.
FAST det egentilgen är man själv som kanske inte orkar osv.
Jag har absolut använt mig av både barn pojkvän i liknande sammanhang.
Det har vi nog alla gjort.
Vanemänniska...
Är ni som jag en vanemänniska?
Jag gör allt i samma ordning, nästan alltid iaf.
När jag duschar så tvättar jag mig på samma sätt varje gång.
Först tvättar jag håret, sen tar jag balsam, efter det då tar jag duschtvål.
Även där gör jag nog, när jag tänker efter, samma sak varje gång, jag börjar på ett ställe och fortsätter sen över hela kroppen.
Även där gör jag nog, när jag tänker efter, samma sak varje gång, jag börjar på ett ställe och fortsätter sen över hela kroppen.
Rakar jag mig så börjar jag alltid på underbenen, sen uppåt. Armhålorna sist.
Alltid.
Sen när jag torkar mig så även där kör jag på rutin och smörjer in mig på samma sätt varje gång.
När jag ska klä på mig så sätter jag på mig mina kläder i en och samma ordning.
ALDRIG att jag skulle sätta på mig min BH innan jag satt på mig mina trosor.
ALDRIG att jag skulle sätta på mig min BH innan jag satt på mig mina trosor.
Även åt andra hållet gör jag i en viss ordning.
Klär alltid av mig tröja först, sen strumpor och byxor, sist bh och trosor.
Skulle aldrig stå i bara strumplästen tex utan något annat.
När jag ska låsa upp resp låsa ytterdörren när jag kommer hem eller ska gå ut så gör jag på ett sätt.
När jag ska låsa: underlåset först, sen överlåset.
När jag ska låsa upp: överlåset först och sen underlåset.
Tvättar jag av mig sminket så gör jag i en och samma ordning.
Dukar jag så dukar jag på ett sätt.
Diskar jag för hand tex så diskar jag alltid tallrikar först, sen glas och sist bestick.
Ska jag ställa in ren disk, samma där, i en viss ordning.
Vad mer...hmm...nåja, det kan väl räcka.
Allt detta gör jag UTAN att tänka mig för.
Det är bara ibland det slår mig att jag faktiskt inte kan göra på något annat sätt.
Gör jag på ett annorlunda sätt så känner jag mig inte till mods utan måste nästan göra om saker.
Min mat på tallriken måste ligga på ett speciellt sätt annars kan jag inte äta.
Ligger det fel måste jag antingen snurra på tallriken tills det känns bra eller flytta om allt.
Man är bra knäpp i bland va?
Antingen eller...
Har insett nu när jag packat ner och upp alla mina kläder att jag har två alternativ.
Antingen måste jag gå ner ca 4 kg för att allt det jag har hängande i garderoben, då menar jag allt, tröjor, blusar, byxor och sommarkläder som kjolar osv, ska passa.
Eller så får jag köpa nytt helt och hållet.
Billigt värre.
Vill ju hellre gå ner några kilon än köpa nytt.
Visserligen behöver jag förnya garderoben iaf men ja, får jag välja så gör jag både och.
Det är inte kul att se gravid ut när man inte är det.
Svullen och pluffsig, det är inte jag helt enkelt så förmodligen är det några kilon som måste bort.
Vill ju gärna trivas i min egen kropp.
Byxor som inte går att stänga längre och saker som hänger över kanten är inte roligt...
Antingen måste jag gå ner ca 4 kg för att allt det jag har hängande i garderoben, då menar jag allt, tröjor, blusar, byxor och sommarkläder som kjolar osv, ska passa.
Eller så får jag köpa nytt helt och hållet.
Billigt värre.
Vill ju hellre gå ner några kilon än köpa nytt.
Visserligen behöver jag förnya garderoben iaf men ja, får jag välja så gör jag både och.
Det är inte kul att se gravid ut när man inte är det.
Svullen och pluffsig, det är inte jag helt enkelt så förmodligen är det några kilon som måste bort.
Vill ju gärna trivas i min egen kropp.
Byxor som inte går att stänga längre och saker som hänger över kanten är inte roligt...
Ont i halsen...
Usch, jag börjar känna mig mer och mer hängig.
Inte bra alls.
Halsen river, hela svalget känns som ett sandpapper och så svider det.
Huvudet känns som när man har feber och infektion i kroppen.
Fixade iordning det mesta i lägenheten igår efter jobbet.
J var iväg och hjälpte en kompis att byta till sommardäck så jag passade på under tiden.
Sen stack vi iväg och käkade när de kom, gott som vanligt med Turpins hamburgare men oj vad mätt man blir.
Nu vill jag inte äta burgare på bra länge.
Sitter på jobbet trots att jag egentligen kanske borde ligga hemma men jag måste bli värre än så här för att hålla mig borta.
Inte bra alls.
Halsen river, hela svalget känns som ett sandpapper och så svider det.
Huvudet känns som när man har feber och infektion i kroppen.
Fixade iordning det mesta i lägenheten igår efter jobbet.
J var iväg och hjälpte en kompis att byta till sommardäck så jag passade på under tiden.
Sen stack vi iväg och käkade när de kom, gott som vanligt med Turpins hamburgare men oj vad mätt man blir.
Nu vill jag inte äta burgare på bra länge.
Sitter på jobbet trots att jag egentligen kanske borde ligga hemma men jag måste bli värre än så här för att hålla mig borta.
Musten...
Har inte riktigt orkat blogga.
Allt som var i helgen tog musten ur mig.
Fick migrän som höll i sig hela helgen och var helt slut igår så jag var hemma från jobbet.
Skulle nästan behövt vara hemma idag också men det är skönt att vara tillbaka på jobbet iaf.
Ska snart sätta mig på lunch, var och köpte mig en sallad från restaurangen här brevid, 80 kr för en ceasar sallad, INTE KLOKT anser jag för liten är den också men jag är jättehungrig så jag måste äta något, brukar inte vara så hungrig mitt på dagen så jag brukar bara ta en macka men jag har ingen med mig idag så det fick bli att slösa pengar.
Hoppas eftermiddagen går fort, vill bara hem...
Allt som var i helgen tog musten ur mig.
Fick migrän som höll i sig hela helgen och var helt slut igår så jag var hemma från jobbet.
Skulle nästan behövt vara hemma idag också men det är skönt att vara tillbaka på jobbet iaf.
Ska snart sätta mig på lunch, var och köpte mig en sallad från restaurangen här brevid, 80 kr för en ceasar sallad, INTE KLOKT anser jag för liten är den också men jag är jättehungrig så jag måste äta något, brukar inte vara så hungrig mitt på dagen så jag brukar bara ta en macka men jag har ingen med mig idag så det fick bli att slösa pengar.
Hoppas eftermiddagen går fort, vill bara hem...
Vilken helg...
Herregud vilken helg....
Jag är helt slut trots att jag sovit okej i natt.
Höll igång från kl 8 igår morse till 12 på natten ungefär.
Började morgonen med att baka nya bullar, sen pastasallad, fixa toppingen på tacopajerna, packa det sista, packa ihop all mat osv som skulle med till lokalen och sen duscha också.
När det väl var dags att ta emot de som skulle komma stod jag mest i köksdelen och fixade.
Det är lite komiskt att folk frågar om man ska ha hjälp, precis när man i stort sett är klar.
Alltid lika roligt.
Det blev en trevlig men rätt så stel tillställning men sessan blev nöjd iaf, hon blev uppvaktad och fick precis det hon önskat och lite till, pengar och några smycken samt blommor och en vinflaska.
Ja, det är bara att inse, hon är myndig nu men jag behöver inte tycka om det för det.
Hon är min älskade dotter som alltid kommer att vara liten.
När kl var 17 var alla ute ur lokalen, det är det skönaste med min familj och släkt, de är aldrig långvariga.
Ibland kanske lite tråkigt men igår var det bara positivt.
Det betydde att jag kunde ringa J och säga att de kunde komma med släpet.
När de kom så hade de min soffa i släpet så det fick inte plats så himlans mycket den första vändan.
Jag packade min bil med det som gick in och sa jag hejdå till alla, tog med mig lilleman och åkte till mitt nya hem.
J och hans svåger åkte tillbaka en gång till och hämtade resten men sen var det klart.
Väl på plats insåg jag att jag inte hade någon el...haha...så det var ju lyckat.
Måste ringa på måndag och säga till Vattenfall att sätta igång den.
Som tur är så är vi hos J iaf, tänk vad skönt att han bor på andra sidan gatan bara. :D
Åt middag hos J´s syster, det var underbart att få mat i sig, mat som man inte själv stått och hållt på med i flera dagar.
Lilleman började må lite dåligt så jag gick upp till J med honom, han somnade i stort sett på en gång, han var helt slut.
Jag också, när J kom upp, han åt fortfarande när jag gick upp, så hade jag precis tagit en dusch, han tog en också, sen slöade vi i soffan en stund men mina ögon orkade inte hålla sig öppna så jag somnade intill J.
Tillslut gick vi och la oss och det tog inte många sekunder förän vi sov båda två.
I morse vaknade jag vid 8 och nu är vi klara att snart bege oss mot Hovet och hockey.
HOPPAS de vinner!!
Lååångt inlägg men ibland är det skönt att skriva av sig lite.
Jag är helt slut trots att jag sovit okej i natt.
Höll igång från kl 8 igår morse till 12 på natten ungefär.
Började morgonen med att baka nya bullar, sen pastasallad, fixa toppingen på tacopajerna, packa det sista, packa ihop all mat osv som skulle med till lokalen och sen duscha också.
När det väl var dags att ta emot de som skulle komma stod jag mest i köksdelen och fixade.
Det är lite komiskt att folk frågar om man ska ha hjälp, precis när man i stort sett är klar.
Alltid lika roligt.
Det blev en trevlig men rätt så stel tillställning men sessan blev nöjd iaf, hon blev uppvaktad och fick precis det hon önskat och lite till, pengar och några smycken samt blommor och en vinflaska.
Ja, det är bara att inse, hon är myndig nu men jag behöver inte tycka om det för det.
Hon är min älskade dotter som alltid kommer att vara liten.
När kl var 17 var alla ute ur lokalen, det är det skönaste med min familj och släkt, de är aldrig långvariga.
Ibland kanske lite tråkigt men igår var det bara positivt.
Det betydde att jag kunde ringa J och säga att de kunde komma med släpet.
När de kom så hade de min soffa i släpet så det fick inte plats så himlans mycket den första vändan.
Jag packade min bil med det som gick in och sa jag hejdå till alla, tog med mig lilleman och åkte till mitt nya hem.
J och hans svåger åkte tillbaka en gång till och hämtade resten men sen var det klart.
Väl på plats insåg jag att jag inte hade någon el...haha...så det var ju lyckat.
Måste ringa på måndag och säga till Vattenfall att sätta igång den.
Som tur är så är vi hos J iaf, tänk vad skönt att han bor på andra sidan gatan bara. :D
Åt middag hos J´s syster, det var underbart att få mat i sig, mat som man inte själv stått och hållt på med i flera dagar.
Lilleman började må lite dåligt så jag gick upp till J med honom, han somnade i stort sett på en gång, han var helt slut.
Jag också, när J kom upp, han åt fortfarande när jag gick upp, så hade jag precis tagit en dusch, han tog en också, sen slöade vi i soffan en stund men mina ögon orkade inte hålla sig öppna så jag somnade intill J.
Tillslut gick vi och la oss och det tog inte många sekunder förän vi sov båda två.
I morse vaknade jag vid 8 och nu är vi klara att snart bege oss mot Hovet och hockey.
HOPPAS de vinner!!
Lååångt inlägg men ibland är det skönt att skriva av sig lite.
Världens huvudvärk...
Har haft en sprängande huvudvärk sen jag la mig igår.
Hoppades på att den skulle försvinna under natten men det har den vägrat göra.
Hade ett långt samtal med en vän igår kväll, fick reda på saker som gjorde mig riktigt förbannad och arg men även saker som fick mig att bli besviken.
Ska det bli ändring på saker så måste jag få veta allt, inte undanhållas något men tyvärr är det inte så har jag upptäckt och jag blir lika besviken även om det skulle vara för min egen skull eller hur man ska säga som någon inte berättar saker.
Jag vill och behöver få veta iaf.
Detta gör att jag undrar hur saker egentligen kommer att bli....
Mår illa gör jag också, har försökt få i mig några smörgåsar men det var inte så lätt.
Nu ska jag försöka dricka lite vatten och ta en ipren så huuvdvärken kanske försvinner sen är det dags att fortsätta röja.
Klockan 15 ska allt stå klart i lokalen och jag måste nog baka om mina bullar för de blev helt värdelösa, mina bullar blir nästan aldrig dåliga men något blev helt fel igår och de är minibullar istället för mina vanliga jättebullar. :(
Ska göra tårta och pastasallad också samt fixa klart tacopajerna. Usch jag orkar inte...
