Petrarq

Jag kan inte gå runt och se ut så här, än mindre må så här som den här viktuppgången har orsakat.
Kroppen mår inte bra, inte på något sätt.
Jag är dundertrött hela tiden, jag har ont i lederna, jag känner mig allmänt märklig på alla sätt och vis.

Jag ser gravid ut fast jag inte är det och det vill jag inte, det måste bort.

Hela jag är svullen.
Händer, fötter, kropp, ansikte, ja allt.

Ni hör ju hur det låter, önskar att jag kunde släppa det men när, som jag skrivit förut, kläderna inte längre passar då är det dags att göra något och jag har inte råd att köpa nytt så då finns det bara en sak att göra.

Det jobbiga är ju att jag är hungrig hela tiden och är den svagaste av alla att stå emot suget när det väl kommer.

Jag äter med ångest i bröstet varje gång jag äter.
Varje tugga ger mig ångest men ändå äter jag.

Varje vaken sekund när jag ser min egen kropp oavsett i vilken vinkel eller hur så får jag panik, känner inte igen personen min kropp blivit.

From måndag är det definitivt promenad som gäller när jag kommer hem från jobbet.
Vill inte J följa med så går jag själv.

Det blir nog förmodligen att jag har Mille här så han får ordentligt med promenader han också.
Ska åka hem på lunchen på dagarna och gå ut med honom också så det blir nog bra.

Får se om det håller i längden.

Nu får det vara nog helt enkelt, dags att lägga om helt.

Vet att jag kan om jag bara står emot.

Tills på måndag ska jag försöka att inte bry mig om ångesten och jag ska äta men på måndag, då är det över.