Petrarq

Man hinner aldrig andas ut.

Alltid är det något som ska göra så jag känner mig nedstämd och något som gör mig ledsen.

Hatar tonåringar och deras attityd, hatar deras sätt att bete sig mot både en och alla.
Man försöker så hårt som förälder men man är aldrig tillräcklig och det man gör är aldrig nog.

Har aldrig och vill inte heller styra mina barn med järnhand.
Tyvärr får jag stå mitt kast nu då jag märker att jag inte längre har någon koll eller kontroll över de och vad de gör.
Sköta skolan, vad är det?
Varför ska man plugga och vara på lektionerna?
Säger jag något får jag bara skit tillbaka och skulle jag tvinga de till något så är lilla jag inte så mycket att lyssna på ändå och de verkar göra som de vill iaf.

När man blir less är det lätt att man lägger fram allt som jättesvart, just nu känns det så.
Jag har ingen kontroll och jag får skylla mig själv.
Jag har lämnat de i sticket och har innan det inte haft orken som man bör ha för att stå emot och vara sträng.
Jag har inte kunnat säga nej och jag har varit för snäll.
Vill aldrig har något tjafs eller bråk så jag säger ja till saker fast jag inte borde.

Som nu...sonen har inte skött skolan som han ska, han har attityd när jag frågar om det och så har han mage att fråga om pengar för han är hungrig.

För det första så har han fått sina pengar för den här månaden.
För det andra så har han betett sig illa nu när jag frågar om saker.
För det tredje...ja det är väl skitsamma egentligen för jag är ju som vanligt den som inte säger nej fast jag borde så han får sina j*la pengar så får jag tyst på skiten.

Så less så jag bara vill gråta, vill bara ge upp allt just nu känner jag.