Förhoppningsvis...
Jag har inte orkat blogga riktigt.
Det har hänt saker och jag är trött, trött, trött.
Har ett lugn inom mig, känner att jag insett saker och det kommer förhoppningsvis bara fortsätta kännas så här bra inom mig som det gör just nu.
Hittade den här på Facebook, måste bara dela med mig.
Så...njut av den fortsatta lördagskvällen för det tänker jag göra.
En ny kanske...
Funderar på att göra en ny header men jag vet inte, vet inte om jag ska byta bild bara....
Kanske till den här...
Eller kanske den här...
Kanske till den här...
Eller kanske den här...
Farligt på jobbet...
Tre av de anställda har små barn.
Två av de ska ha barn igen.
Den ena fick jag reda på igår och det är relativt nytt och den andra fick jag reda på idag och de ska ha om 8 dagar.
Snacka om chock.
En annan fick barn för två veckor sedan.
Nu är det väl de andra två av de tre som redan hade barn som vi väntar på att det kommer ett till.
Så, sammanlagt så har det blivit till 3 nya små bebisar detta år, frågan är hur många fler som kommer.
Tre nya av 5 småbarnsföräldrar.
Och det roligaste av allt, alla är pappor.
Ingen av de som ska ha eller har fått är mamma och jobbar här utan det är bara papporna som jobbar här.
Hänger ni med?
Nu är det väl tjejernas tur här på jobbet, fast vi är inte så många och det finns väl egentligen bara en som skulle kunna bli och som kommer att bli.
Hon gifter sig i augusti och sen finns det en till som inte har barn men hon har ingen man eller kille heller just nu.
De andra 4 förutom mig är för gamla eller säkra på Nada mas.
Jag..ja, jag vill ju ha fler men läget är helt fel och det lär nog fortsätta vara det också.
Men det känns lite farligt nu här på jobbet, tänk om det smittar?
Söndag...
Vilka kontraster.
Igår var det hur varmt som helst och idag är det kallt och regnigt.
Eller ja, kallt och kallt är det inte men kallare än igår och bra mycket tristare.
Samtidigt är det rätt skönt att bara kunna sitta och inte känna någon stress för att gå ut i solen.
Min kropp vill nog vila lite från sol också och det är nog bra för om det varit sol ute så hade jag bränt på ännu mer.
Min kropp vill nog vila lite från sol också och det är nog bra för om det varit sol ute så hade jag bränt på ännu mer.
Jag är sån, jag fullkomligt älskar att sola, kommer jag kanske få sota för i framtiden och det tänker jag på ständigt men ändå, ändå så slarvar jag.
I morgon är det jobbdag igen, sen är det J-vecka.
Ja alltså, jag har inte mina barn och då kan jag vara hos J.
Den här veckan har inneburit mycket funderingar och tankar kring känslor och allt som hör till.
Jag balanserar mellan saker och ibland är brädan på väg att vippa över åt ett annat håll än tidigare och detta har skrämt mig lite.
Det är främmande känslor som snurrat till ibland och jag vet inte riktigt varför.
Kan ha med mitt mående att göra, jag har ju inte varit helt okej den här veckan.
Får se om jag kan må bättre framöver eller om jag blir sämre.
Oavsett så har jag koll på mig själv om man säger så, jag vill dock inte känna efter för mycket.
En helt underbar dag...
Vilken dag...
Helt otroligt underbar.
Så här skulle jag kunna ha det varje dag.
Jag skulle kunna tänka mig att ha samma väder som idag, VARJE dag.
Helt klart!
Så här skulle jag kunna ha det varje dag.
Jag skulle kunna tänka mig att ha samma väder som idag, VARJE dag.
Helt klart!
Började dagen med fotbollsträning, sen hade storebror match, de vann med 6-0 tror jag minsann att det blev.
Efter det åkte jag och lilleman och handlade lite och sen ut till Tyresö Slott för att bada.
Jag älskar Slottet och omgivningen där, det är mitt smultronställe.
Där mår jag helt underbart en dag som denna.
Där mår jag helt underbart en dag som denna.
Vi var ute i solen ungefär 7 timmar och nu är man lagom mosig.
Ligger i sängen och strax är det godnatt men först några foton från dagen.
Ligger i sängen och strax är det godnatt men först några foton från dagen.
Någon gillar att vara under vattnet mer än över...haha
Underbar natur..
Och sist men inte minst...Solen tog!!
Läskigt...
Jag är inte helt okej.
I natt vaknade jag av att det molvärkte nere i magen.
Gick upp för att kissa och när jag precis var klar så kände jag hur hela jag blev konstig och så började det svarta för ögonen.
Jag fick hjärtklappning och kände igen känslan.
Skyndade mig in i sovrummet, halvt framstupad och la mig snabbt för att inte tuppa av helt.
Det tog en stund innan jag kände mig okej igen men jag förlorade aldrig medvetandet, något jag definitivt gjort om jag hade varit kvar några sekunder till i badrummet.
Försökte väcka J, jag sov hos honom för jag blev barnledig pga olika saker.
Tyvärr så är han rätt svårväckt så där mitt i natten och det bad han om ursäkt för nu när jag berättade.
Han blev orolig för mig och undrar varför jag svimmar.
Om jag hade ett svar skulle jag ge honom det men det har jag inte.
Vet inte varför jag blev sån men läskigt var det.
I natt vaknade jag av att det molvärkte nere i magen.
Gick upp för att kissa och när jag precis var klar så kände jag hur hela jag blev konstig och så började det svarta för ögonen.
Jag fick hjärtklappning och kände igen känslan.
Skyndade mig in i sovrummet, halvt framstupad och la mig snabbt för att inte tuppa av helt.
Det tog en stund innan jag kände mig okej igen men jag förlorade aldrig medvetandet, något jag definitivt gjort om jag hade varit kvar några sekunder till i badrummet.
Försökte väcka J, jag sov hos honom för jag blev barnledig pga olika saker.
Tyvärr så är han rätt svårväckt så där mitt i natten och det bad han om ursäkt för nu när jag berättade.
Han blev orolig för mig och undrar varför jag svimmar.
Om jag hade ett svar skulle jag ge honom det men det har jag inte.
Vet inte varför jag blev sån men läskigt var det.
Underbar...
Han hjälper mig.
Min älskling är för underbar.
Jag kommer alltså få en egen lägenhet from senast 1/8.
Jag är så glad för det innebär att mina barn kommer att må bättre.
Jag får tyvärr stå över mig själv nu och bo där.
Jag trivs sjävlklart i Tyresö men jag vill helst bo här, nära älskade J och hans familj men mina barn måste gå före och så blir det.
Min älskling är för underbar.
Jag kommer alltså få en egen lägenhet from senast 1/8.
Jag är så glad för det innebär att mina barn kommer att må bättre.
Jag får tyvärr stå över mig själv nu och bo där.
Jag trivs sjävlklart i Tyresö men jag vill helst bo här, nära älskade J och hans familj men mina barn måste gå före och så blir det.
Snurrigt...
Med pirr i magen har jag jobbat nästan hela dagen.
Åkte vid halv fyra till Tyresö för att träffa chefen på bostadsföretaget jag sökt lägenhet.
Självklart hamnade jag mitt i värsta trafikstockningen, ända fram till slutet av Nynäsvägen satt jag i 10 km i timmen.
En olycka hade skett, på andra sidan i motgående körfält men det var ändå stopp i min riktning.
Min bil gillar INTE att krypköra, min kylare är sämst och blir överhettad direkt så det var bara att sitta med full värme och full fläkt för att leda bort värmen från motorn.
Tror ni det var skönt när det var ca 23 grader varmt ute och jag satt dessutom i jeans och skjorta?
Nej just det, jag höll på att avlida.
Väl framme så fick jag lämna alla papper, berätta hur saker låg till osv.
Jag fick ett besked direkt.
Jag får lägenheten om, OM, jag har en borgensman.
Behöver alltså någon som går i god, som står i 2 år för det är max vad de får ha krav.
Behöver ringa till de på torsdag, ska prata med någon på uthyrningen, och lämna namn och uppgifter på den som ställer upp.
Min första tanke var "Vem ska jag fråga?".
Jag har inga föräldrar som ställer upp, jag har inga syskon som kan heller.
Jag vågade inte riktigt tolka J´s "Vi löser det" som att han menade att han skulle hjälpa mig.
När jag berättade för honom att det var kravet så sa han åter igen "Då får vi lösa det".
Jag vet aldrig riktigt hur han menar när han säger så då jag en gång trodde det betydde att han skulle hjälpa men sen att det inte riktigt var så.
Jag kände mig dum som trott det och vill absolut inte att någon ska tro att jag tar saker för givet för det gör jag absolut inte.
Jag kände mig dum som trott det och vill absolut inte att någon ska tro att jag tar saker för givet för det gör jag absolut inte.
Jag räknar aldrig med att något ska lösa sig, jag räknar aldrig med att någon ska hjälpa mig.
Nu sa han att han skulle göra det när jag frågade men jag vill absolut inte att han ska känna något tvång och när jag försökte säga det så fick jag inga svar.
Att inte få svar när jag skriver ett sms eller på msn gör mig jätteledsen.
Jag känner mig totalignorerad och det gör ont.
Jag är aldrig ute efter att vara jobbig eller bråka.
Tvärtom, jag hatar att ha knäppa känslor som snurrar runt och när jag har det så blir allt så mycket större än de kanske är.
Just nu är jag i en svacka då jag känner att saker går baklänges och magen känner igen känslor och beteenden.
Gillar inte alls att ha det så här.
Det gör mig helt slut.
Jag får lita på att det inte är något då jag får det som svar när jag frågar men jag tycker det är jobbigt att andras beteenden kan skifta så otroligt på bara några dagar.
Från det underbaraste till ingenting nästan....svängningarna gör mig helt ur balans.
Om jag bara förstod och kunde släppa taget...
Nåja, hur som helt måste jag till på torsdag ha ett namn och personnummer att lämna annars försvinner chansen för mig.
Vill ju bo kvar här men i dagens läge går det inte, hur mycket jag än vill så kommer det inte att fungera.
Måste göra det som är bäst för barnen.
Vilket liv jag har...
Började inge bra den här dagen.
Först sov jag knappt något på hela natten.
Kvällen blev lite konstig, förmodligen jag som överdriver när känslorna spökar.
Det gick bara inte att somna och om jag har sovit så har jag sovit riktigt oroligt.
Halvdöd i morse men gick upp ändå.
På jobbet ringde jag ett samtal ang lägenhet i Tyresö, något jag egentligen inte vill för jag trivs så otroligt bra här i Solna, men jag måste.
Jag har inget val faktiskt.
Jag har sett en tvåa, jag har högst köpoäng men min situation gör att jag inte får ta den.
Jag ringde och skulle höra med de om detta och fick svaret att nej, jag skulle inte kunna få den. Jag frågade om det verkligen inte gick att göra något och fick svaret att jag kunde ringa till deras chef.
Jag tackade och la på.
Min kollega och småchef peppade mig att ringa och sagt och gjort, jag ringde.
Förklarade allt med tårarna rinnandes.
Hon frågade när jag kunde komma och prata lite, jag svarade närsom.
Vi bestämde att jag skulle komma i morgon eftermiddag. Ta med anställningspapper, lönebesked och andra papper.
Hon ville inte lova något men sa att det nog skulle lösa sig.
Gissa om jag gått med pirr i magen nu hela dagen?
Lägenheten ligger mer än bra för lilleman, den skulle helt enkelt vara perfekt.
Vill så gärna ha den, även om jag inte vill bo där ute, inte för att jag inte tycker om Tyresö, utan för att jag vill bo här, i Solna, nära jobbet och nära J.
Här känns det mer som jag har mitt liv, ett liv, än någon annanstans.
Håll tummarna för mig i morgon och framöver, jag behöver det verkligen.
Solen tar...
Har varit ute i några timmar i solen och den tog.
Rejält, min panna är alldeles röd vid hårfästet och fräknarna är ett faktum men det gör inget för jag älskar mina fräknar. :)
Vi gick en promenad ner till vattnet och satte oss på ett fik som finns där, tog varsin glass och bara tittade på alla andra människor runt omkring oss.
Sen gick vi och mötte upp J´s dotter, hon ska vara här i natt.
Så skönt att ha henne här.
Jag vet dock inte om jag egentligen borde vara här.
De kanske ska ha sin tid ensamma tillsammans.
Jag har sagt det och frågat om jag ska vara hos mig så de får vara själva men får ett nej till svar så jag stannar.
Kanske borde jag bara ta beslutet själv men jag vill ju inte vara själv hemma, vad ska jag göra där...vill ju vara med de.
Men...kanske borde jag gå....
Finns inget...
..i mitt liv som kan jämföras med vad lilla Lova och hennes familj har gått igenom och går igenom just i detta nu.
Mina problem existerar inte i jämförelse med deras och även alla andra små barns kamper om livet och deras föräldrar.
Jag gråter för deras skull, jag lider med de, jag kan ALDRIG känna det de känner men jag vet hur fruktan för sitt barns liv känns.
Jag höll på att förlora min Jesper när han var 13, han spräckte skallen i cykelolycka men han hade änglavakt, han överlevde.
Vi hade turen på vår sida, det är orättvist att inte alla har den.
Jag tänker på Lova, jag tänker på alla sjuka barn i våran värld.
Cancer är en hemsk hemsk hemsk sjukdom, den är aldrig rättvis och den drabbar den oskyldige oavsett ålder.
Ingen ska behöva gå igenom skiten men tyvärr så får alldeles för många göra det och även om många klarar sig så är det alldeles för många som inte gör det.
Jag har vänner som drabbats och dött, jag har en far som drabbats men överlevt, hans bröder har också drabbats och lever än så länge så även jag har varit i ovisshetens land, där man är innan man vet hur det ska gå.
DET suger rent ut sagt!!
Jag tänder ett ljus i min blogg för alla som är drabbade och kämpar samt för alla som sörjer.
Det är inte lätt...
Men allt går om man vill, det är jag helt säker på och älskar man helt och hållet så kan man klara allt.
Det pratas så mycket om otrohet hit och dit, vad är otrohet, var går just din gräns och kan man komma över det och gå vidare tillsammans.
Hittade en artikel på Expressen nu.
Tycker den hade tänkvärda punkter, både för den som blivit bedragen och till den som bedragit.
Jag har varit där, jag vet hur svårt det är och jag kämpar fortfarande med tillit men jag försöker, jag ska klara det för jag älskar och sen är det ju så att ärr från sånt som hänt kan orsaka problem i nya förhållanden och någon som inte gjort dig illa får sota för det någon annan gjort så det är viktigt att man tar sig förbi hindrena vare sig man är kvar i förhållandet eller går vidare.
Så dessa punkter tycker jag att du som råkat illa ut ska ta till dig och även du som gjort något ska tänka till en extra gång också, det är kanske lätt att förlåta men inte att glömma.
Sju sätt att förlåta den du älskar
1. Släpp taget om det som hänt. Du kan inte ändra det förflutna.
2. Jämför dig inte med den som din partner varit otrogen med.
3. Forska inte i detaljerna.
4. Det finns inga perfekta förhållanden – kom ihåg det.
5. Skuldbelägg inte din partner.
6. Hämnd är en dålig idé som bara ger mer problem.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Sju tips att reparera förhållandet
1. Säg förlåt från hela ditt hjärta.
2. Tappa inte tålamodet när du blir ifrågasatt. Din partner kommer att vilja ha många svar.
3. Var extra snäll och hänsynsfull mot din partner.
4. Visa att du vill satsa på ert förhållande.
5. Bjud till, ta initiativ till att göra roliga saker tillsammans.
6. Fråga din partner vad du ska göra för att du ska gå att lita på igen.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Det pratas så mycket om otrohet hit och dit, vad är otrohet, var går just din gräns och kan man komma över det och gå vidare tillsammans.
Hittade en artikel på Expressen nu.
Tycker den hade tänkvärda punkter, både för den som blivit bedragen och till den som bedragit.
Jag har varit där, jag vet hur svårt det är och jag kämpar fortfarande med tillit men jag försöker, jag ska klara det för jag älskar och sen är det ju så att ärr från sånt som hänt kan orsaka problem i nya förhållanden och någon som inte gjort dig illa får sota för det någon annan gjort så det är viktigt att man tar sig förbi hindrena vare sig man är kvar i förhållandet eller går vidare.
Så dessa punkter tycker jag att du som råkat illa ut ska ta till dig och även du som gjort något ska tänka till en extra gång också, det är kanske lätt att förlåta men inte att glömma.
Sju sätt att förlåta den du älskar
1. Släpp taget om det som hänt. Du kan inte ändra det förflutna.
2. Jämför dig inte med den som din partner varit otrogen med.
3. Forska inte i detaljerna.
4. Det finns inga perfekta förhållanden – kom ihåg det.
5. Skuldbelägg inte din partner.
6. Hämnd är en dålig idé som bara ger mer problem.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Sju tips att reparera förhållandet
1. Säg förlåt från hela ditt hjärta.
2. Tappa inte tålamodet när du blir ifrågasatt. Din partner kommer att vilja ha många svar.
3. Var extra snäll och hänsynsfull mot din partner.
4. Visa att du vill satsa på ert förhållande.
5. Bjud till, ta initiativ till att göra roliga saker tillsammans.
6. Fråga din partner vad du ska göra för att du ska gå att lita på igen.
7. Våga visa dig svag, ledsen och rädd och säga vad du verkligen känner.
Segare än segare...
Det gör ont i min mage. :(
Trevlig information kanske men mina tarmar är alldeles ömma.
Vet inte varför....
Sov bra mycket bättre i natt än den senaste veckan, fick ju ha J brevid mig.
Kunde ha blivit någon timme längre sömn bara helst men det får man ta igen i graven eller nåt.
Dötrist dag på jobbet.
HATAR att inte ha något att göra.
Sitter och rullar tummarna i stort sett.
3 samtal sen kl 8 varav ett skulle till en annan kö.
Försökte få ledigt på fredag, J är ledig och så är man ju ledig på torsdag så det hade varit jätteskönt att få lite extra tid tillsammans men icke.
OM det var lugnt kunde jag gå hem tidigare.
Tjena...kan det bli lugnare än det är nu och som det brukar vara??
Blev besviken faktiskt.
Segare dag än denna får vi nog leta efter...
Trevlig information kanske men mina tarmar är alldeles ömma.
Vet inte varför....
Sov bra mycket bättre i natt än den senaste veckan, fick ju ha J brevid mig.
Kunde ha blivit någon timme längre sömn bara helst men det får man ta igen i graven eller nåt.
Dötrist dag på jobbet.
HATAR att inte ha något att göra.
Sitter och rullar tummarna i stort sett.
3 samtal sen kl 8 varav ett skulle till en annan kö.
Försökte få ledigt på fredag, J är ledig och så är man ju ledig på torsdag så det hade varit jätteskönt att få lite extra tid tillsammans men icke.
OM det var lugnt kunde jag gå hem tidigare.
Tjena...kan det bli lugnare än det är nu och som det brukar vara??
Blev besviken faktiskt.
Segare dag än denna får vi nog leta efter...
Orkar inte...
Vill bara skrika rakt ut just nu.
Orkar inte mer.
Orkar inte säga nej.
Orkar inte med dåligt samvete.
Orkar inte med tjat.
Orkar inte med bråk.
Orkar inte med känslor.
Orkar inte med alla tankar.
Orkar inte med att var jag.
Funderar starkt på varför jag ska vara kvar överhuvudtaget när jag bara får må skit hela tiden.
Orkar inte....
Orkar inte mer.
Orkar inte säga nej.
Orkar inte med dåligt samvete.
Orkar inte med tjat.
Orkar inte med bråk.
Orkar inte med känslor.
Orkar inte med alla tankar.
Orkar inte med att var jag.
Funderar starkt på varför jag ska vara kvar överhuvudtaget när jag bara får må skit hela tiden.
Orkar inte....
Denna söndag...
Dagen har varit bra.
Jag och lilleman tog sällskap av J ner till Råsunda, J skulle jobba och lilleman ville cykla lite.
Passade på att låta lilleman leka av sig i Gnagisland eller vad det kallas.
Han hoppade hoppborg i en halvtimme och sen körde han lite innebandy i ca en halvtimme.
Vi skippade att gå in på fotbollen, dels för jag trodde det skulle bli kallt och dels för att jag hade tvättstugan.
Jippi vad kul.
Och självklart, bara för att jag inte går så vinner vi! SUCK!!
Men glad är jag för det för det betyder att vi klättrade lite iaf... :D
Nu har jag tvättat klart, dammsugit, diskat och plockat i ordning tvätten.
Ska packa väska inför veckan som kommer och sen ta en dusch.
Vill inte erkänna det men jag tror jag har feber. :(
Huvudet känns konstigt, det trycker så där märkligt i tinningarna som när feber härjar i kroppen.
Spelar ingen roll, har varken tid, råd eller lust att vara sjuk och hemma.
Orkar inte...
Orkar inte engagera mig i bloggandet idag.
Har inte så mycket att skriva ner.
Mest en massa röriga tankar och känslor som brottas igen i min kropp.
Ska jag aldrig få ro?
Ska jag aldrig få känna lugn?
När ska jag få känna mig fullständigt lycklig utan massa svarta moln som förstör?
Som sagt, ska inte blogga idag....
Idag är ingen dag jag känner mig älskad, känner inget alls....känner mig helt tom och obetydlig.
Nu...
Katrin Z snackar om att hon är sprickfärdi...
Katrin Z snackar om att hon är sprickfärdig, hon är inte ensam. Här hade jag 6 veckor kvar....haha
Testar att mobilblogg med en suddig bild f...
Testar att mobilblogg med en suddig bild från igår...:)
En lååååång dag...
Det här var en lååång fredag.
Från kl 14 på jobbet så ringde det inte ett enda samtal och jag hade absolut inget att göra så de sista timmarna, faktiskt nästan hela dagen för det ringde knappt något alls idag, så var jag riktigt uttråkad.
Vid de tillfällena så har jag svårt att förstå varför jag ska sitta kvar på jobbet egentligen, hade jag varit de andra så hade jag skickat hem mig, men det är jag det.
Kvällen är lugn den också, mys i soffan, lite godis och tv, just nu Talang, tjoo vad kul, not!
Isäng tidigt för det är upp i morgon och iväg till Tyresö för fotbollsträning för lilleman.
I regn och 7 graders värme....ännu mera jippi....NOT!
Har inte så mycket mer att skriva just nu så idag blev en tråkig bloggdag.
Blåsor...
Jag har fått två envisa blåsor i min mun och de sitter självklart på otroligt dumma ställen.
Den ena under överläppen precis vid den där lilla strängen man har så när jag skrattar eller pratar så skaver den.
Den andra sitter bakom framtänderna i underkäken så tungan rör sig mot den hela tiden.
Irriterande är vad det är. :(
Sessan var precis ute med hunden och hon gick förbi affären och handlade lite.
Hon köpte hem den nya Marabou Polka.
Den var jättegod, dock har jag svårt att äta just nu pga blåsorna men gott var det iaf.
Jag sitter och saknar kärleken, han är nere i Göteborg och jobbar just nu.
Fick iaf pussa lite på honom igår då han var över och åt middag.
Blir ju alldeles jättesaknig om jag inte får träffa honom på en hel vecka och när man bor så här nära nu som vi gör så är det ju löjligt att inte kunna ses fast mina barn är här.
Det är verkligen löjligt att vi sitter bara några meter ifrån varandra, ensamma istället för att vara tillsammans.
Men men...det är så det är och så det kommer att vara.
Ska och måste försöka komma isäng tidigt ikväll, är jättetrött och sover så otroligt dåligt på nätterna så jag måste verkligen försöka sova ikapp mig.
Fredag i morgon, äntligen och skönt.
Tråkig eller inte...
När jag sitter och kikar runt på olika bloggar så inser jag en sak.
Det är väldigt många som är lika.
Många som försöker köra samma stil och vill ha sin blogg som andra kanske lite "större" bloggare.
Märker också att det är vissa bloggar som är mindre intressanta just för att de inte är som alla andra, de kör sitt eget sätt, om man nu kan kalla det så.
Samtidigt så finns det just de som kör sitt eget sätt som är just mer lästa än andra.
Allt hänger på vem som kommer in i just din blogg och om du fångar personens intresse.
Jag kan bli lite less på alla de bloggar som är likadana, de som är rätt opersonliga och som egentligen är intetsägande.
Bilder på kläder och tips mm är absolut inte tråkigt, tvärtom men det tråkiga är ju att nästan alla gör samma sak.
Nu har ju inte alla samma smak och tur är väl det. :)
Vissa säger att en blogg utan bilder är tråkig, är det verkligen så?
För mycket text är också tråkigt men jag kan tycka att det har helt med hur man delar upp sin text och hur man skriver.
Kan man bli för personlig? Ja kanske, kanske inte, det väljer man ju själv, ingen kan be en skriva om något man inte vill skriva om och ingen kan be en att inte skriva om saker heller.
Min blogg är en salig blanding.
Berättar nog det mesta men har kanske både för lång text och för lite bilder.
Bilder är svårt att använda när jag sitter på jobbet och när jag kommer hem orkar jag inte alltid blogga, inte om det är något jag behöver få ur mig.
Har ju iaf några läsare och även några av de större bloggarna så jag är rätt nöjd ändå.
Jag fortsätter vara mig själv och köra på mitt sätt, hamnar jag inte på "listorna" så gör det inget, skulle jag mot förmodan göra det så "jippi" för mig...:D
Det är väldigt många som är lika.
Många som försöker köra samma stil och vill ha sin blogg som andra kanske lite "större" bloggare.
Märker också att det är vissa bloggar som är mindre intressanta just för att de inte är som alla andra, de kör sitt eget sätt, om man nu kan kalla det så.
Samtidigt så finns det just de som kör sitt eget sätt som är just mer lästa än andra.
Allt hänger på vem som kommer in i just din blogg och om du fångar personens intresse.
Jag kan bli lite less på alla de bloggar som är likadana, de som är rätt opersonliga och som egentligen är intetsägande.
Bilder på kläder och tips mm är absolut inte tråkigt, tvärtom men det tråkiga är ju att nästan alla gör samma sak.
Nu har ju inte alla samma smak och tur är väl det. :)
Vissa säger att en blogg utan bilder är tråkig, är det verkligen så?
För mycket text är också tråkigt men jag kan tycka att det har helt med hur man delar upp sin text och hur man skriver.
Kan man bli för personlig? Ja kanske, kanske inte, det väljer man ju själv, ingen kan be en skriva om något man inte vill skriva om och ingen kan be en att inte skriva om saker heller.
Min blogg är en salig blanding.
Berättar nog det mesta men har kanske både för lång text och för lite bilder.
Bilder är svårt att använda när jag sitter på jobbet och när jag kommer hem orkar jag inte alltid blogga, inte om det är något jag behöver få ur mig.
Har ju iaf några läsare och även några av de större bloggarna så jag är rätt nöjd ändå.
Jag fortsätter vara mig själv och köra på mitt sätt, hamnar jag inte på "listorna" så gör det inget, skulle jag mot förmodan göra det så "jippi" för mig...:D
Om jag kunde...
...så hade jag köpt det här.
Det är helt okej redan nu men självklart kan man göra det ännu bättre.
Ligger ett stenkast ifrån lillemans skola, det gör ju inte saken sämre, även fast jag kanske hellre vill bo här i S.
Men nu kan jag inte det, pga flera orsaker, dels är det svårt själv, mycket pengar, dels andra orsaker.
Så egentligen behöver jag ju inte fundera eller drömma men...jag gör det ändå.
Det är helt okej redan nu men självklart kan man göra det ännu bättre.
Ligger ett stenkast ifrån lillemans skola, det gör ju inte saken sämre, även fast jag kanske hellre vill bo här i S.
Men nu kan jag inte det, pga flera orsaker, dels är det svårt själv, mycket pengar, dels andra orsaker.
Så egentligen behöver jag ju inte fundera eller drömma men...jag gör det ändå.
Det är märkligt...
Tänk att det man drömmer kan sätta sig så hårt i minnet.
Att en dröm kan skapa en känsla som inte funnits förut och förändra ens sätt att se på saker och ting, kanske på en person eller fler.
Att något man drömt skulle kunna påverka en hårt, åt båda håll, både positivt och negativt.
Drömmar är något vi alla påverkas av eller rättare sagt, vi påverkar våra drömmar.
Ibland kanske tom medvetet men för det mesta handlar det om omedvetna saker vi har runt omkring oss.
Vårt mående påverkar.
Vi kan lätt läsa av en dröm och tyda den, inte alltid men oftast fast ibland förstår man inte vad den betyder överhuvudtaget.
Så var min dröm, en dröm jag haft liknande av, om liknande saker och om samma personer.
Märkligt...vet inte alls vad den skulle betyda heller och jag vet inte om jag har lust att tyda den iofs ändå.
Att en dröm kan skapa en känsla som inte funnits förut och förändra ens sätt att se på saker och ting, kanske på en person eller fler.
Att något man drömt skulle kunna påverka en hårt, åt båda håll, både positivt och negativt.
Drömmar är något vi alla påverkas av eller rättare sagt, vi påverkar våra drömmar.
Ibland kanske tom medvetet men för det mesta handlar det om omedvetna saker vi har runt omkring oss.
Vårt mående påverkar.
Vi kan lätt läsa av en dröm och tyda den, inte alltid men oftast fast ibland förstår man inte vad den betyder överhuvudtaget.
Så var min dröm, en dröm jag haft liknande av, om liknande saker och om samma personer.
Märkligt...vet inte alls vad den skulle betyda heller och jag vet inte om jag har lust att tyda den iofs ändå.
Vill veta...
Vem är du från Tyresö som läser min blogg?
Vet bara en där ifrån som läser men det är inte du...så jag är jättenyfiken på vem du är, snälla ge dig till känna. :)
Vet bara en där ifrån som läser men det är inte du...så jag är jättenyfiken på vem du är, snälla ge dig till känna. :)
Nu blir det lite...
musik..
Har blivit kär i några låtar...delar de här med er som läser. Vet att den sista är gammal men ändå...
Vad ska jag göra?
Har jag några alternativ egentligen?
Min mellanson mår skit rent ut sagt.
Han kom hem från sin fotbollsträning igår, inte till mig dock, och kände sig jätteledsen i hela kroppen.
Han hade sprängande huvudvärk och ont överallt.
Jag såg hur han skrev om det på Facebook så jag sa åt honom att logga in på msn.
Vi pratade en stund, jag frågade honom hur det var och hur han kände och vad han tänkte.
Han vet inte varför han mår som han gör säger han.
Han är bara ledsen och trött hela tiden.
Efter ett tag så avslutade vi och jag försökte sova.
Fick ett sms från min syster som hade ringt honom och han hade bara gråtit och gråtit.
Hon hade försökt lyssna om de skulle åka till sjukhus eller om hon skulle dit eller han sova där men han sa bara nej jag vill bara sova.
Jag ringde hans pappa direkt som gick in till honom och gav honom en ipren och såg till honom.
Såg i morse att han skrivit på Facebook efter att vi pratat att han mådde skit och undrade vad som hände.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Vill ha honom hos mig men han vill inte vara här där jag bor, fast han var med på att flytta och själv har bett mig om att få flytta hit.
Mina barn mår inte bra och jag måste ta hand om de.
Innebär det att jag måste flytta tillbaka?
Hittar ingen andrahandslägenhet så det blir väl isf tillbaka och bo med exexet.
Vad ska jag göra?
Vill verkligen inte flytta här ifrån eller dit igen men mina barn måste gå först och med allt strul som blivit för att jag försöker lyssna på min egen kropp för en gång skull så får jag nog sluta lyssna på mig åter igen och göra det som krävs för att mina barn ska må bra.
Men mår mamma inte bra så blir det ändå fel.
Om jag bara inte satt så jävligt i skiten så jag kunde få en egen lägenhet så kunde saker kanske vara annorlunda. :(
Hela jag håller på att gå sönder i atomer....kan mitt liv aldrig få fungera bara.
Jag begär inte mycket men kan det snälla sluta strula och kan jag få börja andas.....
Sen att man ska behöva ta fler än ett beslut om sin egen framtid som inte är av det positiva hållet gör inte saker lättare.
Folk tror att jag mår så jävla bra men ack så fel de har.
Min mellanson mår skit rent ut sagt.
Han kom hem från sin fotbollsträning igår, inte till mig dock, och kände sig jätteledsen i hela kroppen.
Han hade sprängande huvudvärk och ont överallt.
Jag såg hur han skrev om det på Facebook så jag sa åt honom att logga in på msn.
Vi pratade en stund, jag frågade honom hur det var och hur han kände och vad han tänkte.
Han vet inte varför han mår som han gör säger han.
Han är bara ledsen och trött hela tiden.
Efter ett tag så avslutade vi och jag försökte sova.
Fick ett sms från min syster som hade ringt honom och han hade bara gråtit och gråtit.
Hon hade försökt lyssna om de skulle åka till sjukhus eller om hon skulle dit eller han sova där men han sa bara nej jag vill bara sova.
Jag ringde hans pappa direkt som gick in till honom och gav honom en ipren och såg till honom.
Såg i morse att han skrivit på Facebook efter att vi pratat att han mådde skit och undrade vad som hände.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Vill ha honom hos mig men han vill inte vara här där jag bor, fast han var med på att flytta och själv har bett mig om att få flytta hit.
Mina barn mår inte bra och jag måste ta hand om de.
Innebär det att jag måste flytta tillbaka?
Hittar ingen andrahandslägenhet så det blir väl isf tillbaka och bo med exexet.
Vad ska jag göra?
Vill verkligen inte flytta här ifrån eller dit igen men mina barn måste gå först och med allt strul som blivit för att jag försöker lyssna på min egen kropp för en gång skull så får jag nog sluta lyssna på mig åter igen och göra det som krävs för att mina barn ska må bra.
Men mår mamma inte bra så blir det ändå fel.
Om jag bara inte satt så jävligt i skiten så jag kunde få en egen lägenhet så kunde saker kanske vara annorlunda. :(
Hela jag håller på att gå sönder i atomer....kan mitt liv aldrig få fungera bara.
Jag begär inte mycket men kan det snälla sluta strula och kan jag få börja andas.....
Sen att man ska behöva ta fler än ett beslut om sin egen framtid som inte är av det positiva hållet gör inte saker lättare.
Folk tror att jag mår så jävla bra men ack så fel de har.
Just det...
Det är min första dag som fast anställd i dag.
Grattis till mig.
Lika bra att säga det själv för ingen annan har gjort det.
Tänk om...
Om man inte frågar får man inte heller veta något.
Men när man är rädd för att fråga då?
Rädd för vad frågan kommer att medföra?
Om man vill veta svaret men ändå inte, vad gör man då?
Och vem säger att svaret är sant ändå?
När man går med frågor som blir större än de kanske behöver vara, funderingar som gör att man mår dåligt, borde man då se till att få ur sig det man grubblar över?
Ja, förmodligen.
Tänk vad fel det kan bli om en fråga man har över något inte är så som man tror i grund och botten att den är.
Tänk om det man undrar över egentligen har med något helt annat att göra men den där berömda magkänslan har spelat en ett spratt eller så har gamla ärr gjort sig påminda och spökar till allt så det blir så mycket större än det kanske är.
Tänk om det man undrar över inte alls har med det man sett eller fått reda på att göra.
Tänk om man låter bli att göra något åt det och låter tankarna svärta ner hela ens inre så man går sönder.
Går sönder för något som kanske inte ens existerar.
Fan för allt som gör saker värre än de kanske är.
Fan för magkänslan och fan för saker man sett och sen undrar över.
Ursäkta min franska.
Men när man är rädd för att fråga då?
Rädd för vad frågan kommer att medföra?
Om man vill veta svaret men ändå inte, vad gör man då?
Och vem säger att svaret är sant ändå?
När man går med frågor som blir större än de kanske behöver vara, funderingar som gör att man mår dåligt, borde man då se till att få ur sig det man grubblar över?
Ja, förmodligen.
Tänk vad fel det kan bli om en fråga man har över något inte är så som man tror i grund och botten att den är.
Tänk om det man undrar över egentligen har med något helt annat att göra men den där berömda magkänslan har spelat en ett spratt eller så har gamla ärr gjort sig påminda och spökar till allt så det blir så mycket större än det kanske är.
Tänk om det man undrar över inte alls har med det man sett eller fått reda på att göra.
Tänk om man låter bli att göra något åt det och låter tankarna svärta ner hela ens inre så man går sönder.
Går sönder för något som kanske inte ens existerar.
Fan för allt som gör saker värre än de kanske är.
Fan för magkänslan och fan för saker man sett och sen undrar över.
Ursäkta min franska.
Det HÄR...
...skulle aldrig hända mig.
Ingen har någonsin gjort något riktigt ordentligt eller så där lite extra för att bevisa sin kärlek till mig.
Inte på ett sånt här sätt.
Snacka om kärleksbevis...
Ingen har någonsin gjort något riktigt ordentligt eller så där lite extra för att bevisa sin kärlek till mig.
Inte på ett sånt här sätt.
Snacka om kärleksbevis...
Vill veta...
Skrev ett inlägg men tog bort det.
Ibland gör jag så.
Tankar måste ut men egentligen blir de fel för andra att läsa.
Mitt mående är inte åt den positiva hållet just nu.
Många tankar och känslor snurrar.
Frågor som skulle behöva svar, frågor jag inte kan ställa.
Frågor jag måste ställa mig själv men som jag inte vet om jag har svar på.
Önskar jag hade en spåkula, där jag kunde se in och veta exakt så jag slapp undra.
Vill inte må så här så längre så jag undrar verkligen vad mitt beslut på saker måste bli....
Vill veta...
Ibland gör jag så.
Tankar måste ut men egentligen blir de fel för andra att läsa.
Mitt mående är inte åt den positiva hållet just nu.
Många tankar och känslor snurrar.
Frågor som skulle behöva svar, frågor jag inte kan ställa.
Frågor jag måste ställa mig själv men som jag inte vet om jag har svar på.
Önskar jag hade en spåkula, där jag kunde se in och veta exakt så jag slapp undra.
Vill inte må så här så längre så jag undrar verkligen vad mitt beslut på saker måste bli....
Vill veta...
Vilken jävla söndag...
Ska jag aldrig få släppa tankar?
Dagen började bra, blev sämre, gick på fotboll, blev ännu sämre.
Tankar förföljer mig hela tiden.
Kanske får jag skylla mig själv, borde kanske sticka ögonen ur mig så man slipper se saker både här och där.
Eftermiddagen och kvällen blev iaf bra.
Fick spendera den med de jag älskar mest i världen. Tyvärr saknades två men 3 av 5 får duga, ibland iaf.
Måste bestämma mig, blunda eller släppa taget, delvis eller helt.
Många frågor, många känslor.
Fan att livet ska vara så jävla komplicerat.
Varför??
Ska det aldrig ta slut?
Dagen började bra, blev sämre, gick på fotboll, blev ännu sämre.
Tankar förföljer mig hela tiden.
Kanske får jag skylla mig själv, borde kanske sticka ögonen ur mig så man slipper se saker både här och där.
Eftermiddagen och kvällen blev iaf bra.
Fick spendera den med de jag älskar mest i världen. Tyvärr saknades två men 3 av 5 får duga, ibland iaf.
Måste bestämma mig, blunda eller släppa taget, delvis eller helt.
Många frågor, många känslor.
Fan att livet ska vara så jävla komplicerat.
Varför??
Ska det aldrig ta slut?
Den totala lyckan...
Kan inte påstå att jag känner mig hemma någonstans längre.
Har ingen riktig familj.
Har ingen riktig fast och trygg punkt.
Vänner existerar knappt.
Igår när vi var inne på söder på ett ställe så var det en samling människor där som firade något.
Det tog ett tag innan jag förstod vad.
Ett par var medelpunkten, deras vänner kom fram och grattade de allt eftersom de kom in på stället.
Det tog en timme ca innan ett par av deras vänner tystade alla och musiken tystnade också.
Vännerna var tjejens vänner och genom deras tal fick vi reda på varför de samlats.
Paret hade dagen innan gått och gift sig.
Min egen tanke var ett frieri så helt fel ute var jag inte.
Orden som vännerna sa om tjejen fick mina ögon att tåras.
Lyckan hos paret när de tittade på varandra, vilket de inte kunde göra, inte heller kunde de sluta ta på varandra, om än i smyg och även helt omedvetet säkert.
Orden som sas fick mig att inse att jag inte har någon som skulle säga något liknande om mig.
Jag har ingen nära vän, jag har ingen jag umgås med, har inte gjort det någonsin egentligen sen gymnasiet.
Då kanske jag hade kunnat få höra fina saker men nu..nej.
Denna lycka som lös hos paret fick mig att känna sting av avundsjuka, inte för att jag missunnar någon, tvärtom men för att jag också vill känna den där totala lyckan.
Har aldrig gjort det, det har alltid funnits något annat som varit störande moment.
Nuddat lyckan har jag gjort, känner den ibland, för korta sekunder, jag vet hur det kan kännas men inte hur den totala känns.
Har jag skapat det själv börjar jag fundera över?
Har jag skapat min egen olycka genom att vara jag?
Jag vet inte.
Vad jag vet är att jag känner mig som en utomjording, finns men ändå inte.
Har ingen riktig familj.
Har ingen riktig fast och trygg punkt.
Vänner existerar knappt.
Igår när vi var inne på söder på ett ställe så var det en samling människor där som firade något.
Det tog ett tag innan jag förstod vad.
Ett par var medelpunkten, deras vänner kom fram och grattade de allt eftersom de kom in på stället.
Det tog en timme ca innan ett par av deras vänner tystade alla och musiken tystnade också.
Vännerna var tjejens vänner och genom deras tal fick vi reda på varför de samlats.
Paret hade dagen innan gått och gift sig.
Min egen tanke var ett frieri så helt fel ute var jag inte.
Orden som vännerna sa om tjejen fick mina ögon att tåras.
Lyckan hos paret när de tittade på varandra, vilket de inte kunde göra, inte heller kunde de sluta ta på varandra, om än i smyg och även helt omedvetet säkert.
Orden som sas fick mig att inse att jag inte har någon som skulle säga något liknande om mig.
Jag har ingen nära vän, jag har ingen jag umgås med, har inte gjort det någonsin egentligen sen gymnasiet.
Då kanske jag hade kunnat få höra fina saker men nu..nej.
Denna lycka som lös hos paret fick mig att känna sting av avundsjuka, inte för att jag missunnar någon, tvärtom men för att jag också vill känna den där totala lyckan.
Har aldrig gjort det, det har alltid funnits något annat som varit störande moment.
Nuddat lyckan har jag gjort, känner den ibland, för korta sekunder, jag vet hur det kan kännas men inte hur den totala känns.
Har jag skapat det själv börjar jag fundera över?
Har jag skapat min egen olycka genom att vara jag?
Jag vet inte.
Vad jag vet är att jag känner mig som en utomjording, finns men ändå inte.
Projekt...
Jag ska lära mig spanska.
Det har jag bestämt mig.
Kan förstå mer än jag kan prata men nu ska det bli ändring på det.
Får leta efter någon kurs, J får hänga på, det är ju ändå hans modersmål egentligen och han vill också lära sig det.
Ska gå till biblioteket och se om de har något man kan låna, mp3 eller liknande med språkkurs. :)
Det blir ett nytt projekt helt enkelt att lägga tankarna på för att försöka få lite andrum i alla andra tankar.
Det har jag bestämt mig.
Kan förstå mer än jag kan prata men nu ska det bli ändring på det.
Får leta efter någon kurs, J får hänga på, det är ju ändå hans modersmål egentligen och han vill också lära sig det.
Ska gå till biblioteket och se om de har något man kan låna, mp3 eller liknande med språkkurs. :)
Det blir ett nytt projekt helt enkelt att lägga tankarna på för att försöka få lite andrum i alla andra tankar.
Vill gärna...
Tänkte att jag kanske kunde vinna för en gång skull fast om jag inte gör det så är det inte hela världen men kul skulle det vara, inte bara för min skull utan för att jag vill ge den andra påsen till min älskade dotter, för hon är värd allt och lite till.
Hon stöttar mig i allt som händer just nu, hon hjälper mig och hon offrar sin fritid för att finnas hos mig och det ska hon inte behöva göra men hon gör det ändå.
Måste komma på något ordentligt sätt att visa min uppskattning på även om fysiska saker inte betyder mest, jag vet att hon vet hur mycket jag älskar henne och att jag är oändligt tacksam för att hon finns.
1:a maj...
1:a maj.
Speciell dag?
Nej inte för mig, inte mer än att april äntligen är över och vårmånaden maj är här.
Kursen slutade igår, tack och lov får jag väl säga, jobbigt att sitta hälften av tiden och känna sig som ett stort frågetecken men kanske kommer det jag lyssnat på faktiskt sitta där det ska när jag hör talas om sakerna senare. Vem vet. :)
Jag och J möttes upp i stan igår eftermiddag, tog några glas, han öl och jag vin, sen blev det middag på Faros, grektiskt, med vänner.
Trevligt var eftermiddagen och kvällen men saker kom fram som nu gör att jag fått mig något att fundera på.
Fulla blev vi, på alla sätt, jag var så mätt så jag höll på att spräcka magen kändes det som.
Gud vad jag åt mat, igår sa jag att jag aldrig mer skulle äta för jag trodde inte jag kunde bli hungrig igen men det vet man ju hur det blir, magen kurrar som vanligt dagen efter.
Idag blir inget gjort.
Jag orkade inte ligga kvar i sängen i morse så jag klädde på mig och gick och solade.
Blir nog inte mer än detta nu, sitter i soffan och där lär vi väl fortsätta sitta resten av dagen.
Tråkigt men sant.
Vet inte vad jag vill göra heller iofs, skulle behöva åka och handla inför nästa vecka när ungarna kommer men det gör jag nog i morgon efter fotbollen.
Nu har jag iof uppdaterat lite....alltid något.
Ha en skön 1:a maj, trots moln och grått väder.
