Tänk om...

Om man inte frågar får man inte heller veta något.

Men när man är rädd för att fråga då?
Rädd för vad frågan kommer att medföra?
Om man vill veta svaret men ändå inte, vad gör man då?

Och vem säger att svaret är sant ändå?

När man går med frågor som blir större än de kanske behöver vara, funderingar som gör att man mår dåligt, borde man då se till att få ur sig det man grubblar över?
Ja, förmodligen.

Tänk vad fel det kan bli om en fråga man har över något inte är så som man tror i grund och botten att den är.
Tänk om det man undrar över egentligen har med något helt annat att göra men den där berömda magkänslan har spelat en ett spratt eller så har gamla ärr gjort sig påminda och spökar till allt så det blir så mycket större än det kanske är.

Tänk om det man undrar över inte alls har med det man sett eller fått reda på att göra.

Tänk om man låter bli att göra något åt det och låter tankarna svärta ner hela ens inre så man går sönder.
Går sönder för något som kanske inte ens existerar.

Fan för allt som gör saker värre än de kanske är.
Fan för magkänslan och fan för saker man sett och sen undrar över.


Ursäkta min franska.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0