Petrarq

 
Glömmer bort den här bloggen då jag fortsatt blogga på min gamla blogg på annat ställe men jag ska försöka hålla den här igång också för det finns saker jag inte skriver överallt som jag gärna skriver om här. :)

Jag känner mig lugn och harmonisk.
Saker bara är och saker som inte är kan jag inte göra så mycket åt just nu.
:)

Jag ser fram emot att få se vad vissa saker leder till, om det är så att det faktiskt blir bra.
Vissa saker måste jag hålla mig borta ifrån, vissa saker vet jag mer om än vad andra kanske tror och det gör att jag är lite skeptisk mot det som händer.
Svamel för andra men för mig fullt klart.

Jag tycker om någon, någon jag vill ha med mig i framtiden, jag hoppas verkligen att han vill detsamma och att han tar sig samman och gör det som krävs, det vi båda vet behövs.
Jag är villig att göra vad som helst och det som behövs men vill nte vara själv om den inställningen.

Älskar man så älskar man, då måste man någon gång ta steget vidare, tillsammans eller inte men vidare måste man.

 

 
Jag är världens lyckligaste idag.

Jag har fått jobb.
Börjar jobba den 2 november, 8-17.
Det ligger i Solna så det blir en liten resväg men det gör absolut ingenting.
Kommer nog åka kommunalt men även ta bilen, har inte bestämt mig riktigt än men det lutar åt bilen för jag tror det går lite jämt ut faktiskt även om jag hatar bilköerna som blir men det får gå helt enkelt.

Har ju någon i Solna jag hoppas på att få träffa mer igen, vi får se hur det blir.
Hur sakta vi än behöver ta det så kan jag inte låta bli att rusa på som vanligt.

Fattar inte att man kan älska någon så otroligt mycket som jag gör men ja, det är kärleken i mitt liv helt enkelt.

 
Dags att uppdatera lite kanske...

Det har hänt massor men samtidigt inte mycket alls.
Kärleken, ja kanske, kanske...jag hoppas verkligen vi tar oss förbi det som hindrar och jag vet att vi kan göra det om vi gör det tillsammans.
Vi vill ju och vi tycker så mycket om varandra och jag tycker inte att man ska kasta bort det då och det tror jag inte att han vill eller tycker heller.

Vill att det ska bli fredag, ska på en andra intervju på ett jobb.
Har fått sagt till mig att jag är högaktuell och sen fått lite insiderinformation om att jag ligger etta hos två av tre än så länge och att jag förmodligen kommer att få jobbet. :D
Ingen blir gladare än jag om det blir så.

Så kanske, på fredag, får jag äntligen känna början på lycka....

I morgon kan man säga: i morgon är det fredag. :D





 

Jag börjar sakta inse att jag nog inte kommer att få uppleva den där ultimata kärleken man bara drömmer om.
Tror inte den är till för mig.

Måste försöka rensa ut alla gamla känslor för personer som valt att inte vilja ha något med mig att göra pga feghet och annat.
Är så less på att få höra att man inte är 100% säker och inte vågar kasta sig in i något.

Älskar man så älskar man och då gör man vad som krävs för att det ska fungera men tydligen så är det bara jag som anser det och då kan jag inte göra något åt det.
Därför måste jag stänga av och radera.

Jag vill bli tom, tom i hjärtat, tom i huvudet och tom i själen.
Sen kanske jag kan börja om från början men jag vill inte längre känna något.
Vill inte bli nyfiken och intresserad av någon.
Orkar inte få känslor för någon som inte vill på samma sätt som jag vill.

Just nu är jag allt annat än tom.
Jag är full av känslor, för mycket känslor och för mycket sorg och smärta.

Vill bli tom.....

Sitter i soffan med en kopp te.
Funderar över hur det känns idag.
För varje sekund som min kropp vaknar till liv återkommer även minnena.
Minnena från det som varit och det som tog tag i mig igår.

Tänker på hur lätt det verkligen går upp och för att sen bara bli platt fall och smack i marken.
Funderar över den obalans som kan finnas och varför jag återigen känner av den efter en jättebra period som trots allt ändå kantats av jobbiga saker.

Vet att jag tar mig upp igen, det här är inte något jättehål.
Igår tillät jag mig känna allt, idag går jag vidare.

Tårarna torkade under natten och idag får jag börja om på nytt.
Jag ska plocka fram alla de positiva sakerna som jag har runt mig och utifrån de ska jag skapa mig en ny dag.
En bra dag.

Det är fredag.
Vi ska stöka massor här i dag, till kvällen är det förhoppningsvis klart.
Då ska jag sitta i min soffa, nyduchad och tillfreds på flera sätt.
Mysa med lilleman och sen gå och sova med ett förhoppningsvis leende på läpparna.

Jag måste plocka fram det där bubblet jag kände i förrgår för det finns ju där det backade lite bara.

Så idag är dagen då jag glömde gårdagen och med spänning ser fram emot morgondagen

En enda lögn är allt som behövs, sen är du fast.

Oavsett det är du som får ta emot lögnen eller det är du som säger lögnen så sitter du fast i klorna på osanningen.

Är det du som säger den faller du för frestelsen att säga en till, ta till små eller stora lögner för att klara dig ur saker oavsett vilka de är.
Den första lögnen är den svåraste sen blir det lättare och lättare.
Många lever sig till slut in i sina egna lögner och skapar sig en värld som inte egentligen existerar.
Du vill kanske att lögnen ska vara sann.
Du tar till lögnen för att du inte orkar ta sanningen.

En lögn behöver inte alltid vara menad för att skada, kanske sägs den för att just det ska undkommas även om det är fel.

Är du den som får lögnen sagd till dig fastnar du i att allt i från den första lögnen är lögner.
Alla små saker som händer runt omkring dig blir till lögn.
Allt blir märkligt.
Ingenting vågar du tro på, även om du vill.
Du är fast i den förstörda tilliten till en annan människa.
Alla runt omkring dig är de som får ta smällen, du litar inte på någon längre.
Du litar kanske inte ens på dig själv längre eftersom du är den som trott på lögnen och tänker att då kan du inte lita på vad du själv längre känner är sanning.

En lögn skadar båda.
Både den som säger den och den som får ta emot den.
Ändå är den alldeles för lätt att ta till.

En lögn är inte en lögn förän sanningen kommer fram säger man ibland och det stämmer väl men inte riktigt helt.
Så fort du tar till en lögn så är det en lögn för dig sen att den du säger den till inte vet det förän senare då sanningen kommer fram så är det fortfarande en lögn.

Det gör mig lika förundrad varje gång en lögnare står fast vid en lögn trots att sanningen står framför ögonen.
Trots att den lögnen blivit sagd till vet att det är en lögn så håller en del fast vid det de säger och skulle aldrig erkänna.
Deras lögn blir till deras sanning till slut och de blir tom förbannade när de blir anklagade för att ha ljugit.
Vad gör man med såna?
Varför är det så svårt att erkänna när man ändå vet att personen som fått lögnen ändå har rätt?
Det gör ju saken bara värre och läget riktigt patetiskt.

Nej, en lögn är en lögn och skadar mer än den någonsin kan göra nytta.

Avskyr lögner och försöker låta bli att ta till de. även de små vita.
Sanningen varar längst i alla lägen.

Sanningen kommer alltid fram förr eller senare!

 
 
När det gör så ont att man inte kan andas, det är då man överlever.

 

Kan det vara min tur nu snälla?

*håller tummarna stenhårt*





 

Såååå förvirrad just nu.

:(
 
 

Jag känner att något har tagit över min kropp och mitt tänkande.

Detta något styr mig och jag ser hur allt snabbspolas och gör så att jag inte hinner tänka till och stanna upp.
Jag bara kör på.
Håller fast samtidigt som jag försöker släppa taget.
Hela min kropp reagerar på denna inre stress.
Sover inte bra längre, vaknar upp var och varannan timme, drömmer jobbiga drömmar och allt handlar om stress och känslor.
Sömnen har också störts av att jag sover helt själv igen, sängen ekar tom brevid mig och min kropp skriker ut sin saknad varje natt.
Sover i fosterställning, snurrar in mig i täcket och ligger som i en kokong.

Måste stanna upp nu.
Stänga av och bara vara.
Reda ut och sortera.

Vad vill jag?
Egentligen?
Vad känner jag och hur skulle jag vilja att det var?
Hur kan jag förändra situationen?
Kan jag förändra något eller får jag acceptera det som det är och lägga det åt sidan?

Ja, jag vet iaf att jag inte kan köra på som jag försöker göra för det kommer bara resul tera i en sak, krasch och det vill jag inte.

Nej, stanna till och känn efter nu....

Sessan gick, utan min vetskap, iväg i morse och inhadlade ingredienserna för bullbak.
Hon är ju för go och just därför ställde jag mig och gjorde kanelbullar och för att det är kanelbullens dag, inte för att jag förstår vitsen med det men iaf...

     

   



 

Så där ja...två plåtar, ca 54 bullar blev det..

Och vet ni...minna bullar är oslagbara. ;D

Natten har inte inneburit mycket sömn, tvärtom, vaknat var och varannan timme, kollat mobilen, hoppats på sms och kanske mer klarhet i saker och ting.

"Kan inte sluta tänka på dig" och " Jag älskar faktiskt dig" är två meningar bland flera som snurrat runt i huvudet på mig.

Blir så frustrerad över att det ska vara så svårt.
Att vi, hur mycket vi än försöker, inte kan få det att fungera och inte heller kan vara ifrån varandra.
Vill inget annat än att bara få ro i hjärtat och sinnet.

Vad gör man när kärleken finns där men det är så mycket som ändå inte riktigt är som det ska?
Hur får man en tillit tillbaka när man en gång väl har börjat misstro?
Hur vågar man satsa allt och hur vågar och kan man lita på att allt som sägs from nu är sanning?
Hur får man bort de elaka tankarna som finns och kan man komma ifrån rädslorna man har från det som varit?

Jag vet inte, det enda jag vet är att man kämpar för det man känner, man kämpar för det man vill och man tar till ALLT som krävs för man kastar inte bort det bästa man någonsin kommer att ha.

Inte i min värld iaf....

Kvällen tillbringas i soffan tillsammans med ett glas vin och massa tankar.

Är allt ifrån förbannad till förkrossad, allt på en gång.
Varför kan vi ta en annan gång.
Fullkomligt förvirrad men hoppas att morgondagen reder ut iaf några saker.
Hoppas på det bästa helt enkelt.

Vet jag ens vad jag vill längre?



 
 

Ena stunden känner jag mig stark.
Stark för att stå emot alla känslor som snurrar i mig.
I nästa sekund så kommer ångesten över mig och jag får svårt att andas, tårarna tränger på och jag känner hur ont det gör.

Att förlora det man verkligen trott på, det man önskat mer än något annat i hela livet, det gör ont.
Det gör förjävla ont rent ut sagt.

Jag önskar att det hade fungerat, jag önskar att jag betydde mer än så här, att jag också kan vara värd att kämpa för men det var jag inte.
Det var nog bara jag som kände kärleken som fanns, vad annat kan jag tro nu när jag sitter själv här och är lämnad och sårad?

Även fast jag inte vill så har jag insett och kommit till insikt, det kan inte fortsätta hur mycket jag än vill om så blir fallet.
Jag orkar inte en gång till, jag gör verkligen inte det, mitt hjärta klarar inte av att blöda mer.

Jag älskar så otroligt mycket men kan inte göra något alls för att det ska fungera.

Jag erkänner mig besegrad....

 

Skulle kanske ta och ducha, var på en promenad förut, blev inte någon PW men iaf en promenad på 55 min.
Skönt och kallt ute...

Börjar undra om det är förkylning som kommer smygande, fick sån huvudvärk igår kväll och den är kvar än, fryser och känner mig allmänt hängig.

Kan vara ju vara så att för att jag försöker så hårt att lägga locket på de andra känslorna så tar de sig ut på annat sätt, kroppsligt.
Det känns verkligen som att jag har låst allt, stängt dörren till det som varit, orkar inte känna smärtan mer.
Orkar inte att hjärtat gör ont längre.

Så nu tar jag en dusch och sen hoppas jag på att jag får lite mer energi till att fixa lite här hemma.

Tjing..

Usch vad trött jag är.
Hoppas jag får sova riktigt gott i natt, det behövs.

Kvällen blev lugn, trevligt att bara få vara någon annanstans än hemma för en stund.
Byta tankar och skratta lite.

Mina tankar och känslor snurrar runt i huvudet och i kroppen, värre än Discojet på Gröna Lund.
Usch.....vill inte sakna längre.

Go´natt....

Kanske skulle jag ta och börja tänka på att göra mig iordning.
Måste duscha och allt det där som hör till med det, sen laga mat och sen är det ju filmkväll.
Ska bli skönt att få lite annat att tänka på faktiskt, bara få vara med någon annan i några timmar och få låta bli att tänka så mycket.

Har en känsla av att det kommer att göra mig gott, riktigt gott.
Hoppas det iaf.

Jag fick ett svar
Ett rakt besked
Nån dag kvar, inte mer
Det är så det e´
Jag andas tungt
Du sover lugnt
Mitt I en dröm
En sista sömn
Jag vet hur det e´
Det är så de e´

Håll mig hårt
En sista gång
Säg mitt namn
Älskling ljug, gör vad du kan
Se på mig, som du gjorde då
När jag var allt som du litade på
Det var då

Jag fann ett brev
54 ord
Du skrev om vårt liv
Hur du tappade tro
Det är så det e´
Han tar och han ger

Håll mig hårt
En sista gång
Säg mitt namn
Älskling ljug, gör vad du kan
Se på mig, som du gjorde då
När jag var allt som du litade på
Det var då

Det känns som 1000 nålar
Jag går på krossat glas
Vi fann alla sätt att älska
Men ingen väg tillbaks

(Älskling ljug, gör vad du kan)
Se på mig, som du gjorde då
När jag var allt som du litade på
Och håll mig hårt
En sista gång
Säg mitt namn
Älskling ljug, gör vad du kan
Se på mig, som du gjorde då
När jag var allt som du litade på
Det var då
Det var då

En kall och frisk PW blev det, trots det blev jag svettig som vanligt.
Härligt väder ute även om jag hatar att frysa.
Fick tom skrapa bilen i morse när jag skulle skjutsa sonen till skolan.
DET var mindre roligt men det är bara att bita ihop och se framåt för det är som det är.



Rundan jag gick blir finare och finare, idag var det som rök över den lilla insjön jag alltid går runt, dimman låg tjock på vattnet men det syns inte lika bra på bilden som i verkligheten.



Mille slocknade intill mig i soffan, det ser så himla skönt ut när han lägger sig till rätta och somnar.
En PW på 50 min för honom tar slut på honom under flera timmar efteråt, skönt för honom.




Trots att jag känner mig bedövad och låst så kommer saknaden och längtan över mig.
Hjärtat blöder men börjar stelna, kanske blir det aldrig så som vi drömt, börjar nog inse att det är dags att släppa taget helt och gå vidare, det är svårt när man verkligen inte vill.
Älskar man så gör man, det kan man inte bara bortse ifrån.