Petrarq

Hur är ni på jobbet?

Berättar ni för era arbetskamrater om saker som händer i era liv?
Era privata problem som liknar mina eller ja, vad ni nu har för några?

Eller håller ni saker för er själva?
Är ni såna där duktiga människor som inte visar hur ni mår eller om något tynger er?
Klarar ni av att hålla skenet uppe och målar upp en annan bild än den som är utanför jobbtid?

Jag vill nog vara sån men jag är inte sån, jag är som jag skriver i de första frågorna.
Jag har förbannat mig många gånger för att jag inte bara låter bli att berätta allt.
Hatar att jag har sånt behov av att prata om saker med alla.

Å ena sidan så är det jag och ska man känna mig och förstå mig så måste man veta men å andra sidan så vill jag inte visa den sidan av mig.
Jag vill vara min bekymmersfria mig, om ni förstår hur jag menar?!

Här på jobbet har jag nu berättat om min situation, min närmsta chef eller vad man ska kalla henne, chef är hon egentligen inte, hon tyckte bara att det var jättebra att jag berättade för då kan de förstå bättre om jag inte är så glad eller lite tillbakadragen och som hon sa, så de kan stötta mig.

Det är väl en av anledningarna till att jag berättar, för att jag inte har någon annan.
Jag har egentligen bara J som finns för mig men jag vill inte hålla på och överösa honom med mitt längre.

Jag vill egentligen bara stänga av nu och låta bli att säga eller visa något.