Petrarq

Kan jag inte skriva annat än deppiga inlägg idag?

Vad ska man göra då när man måste få ur sig känslorna som fullkomligt stormar inne i kroppen?

Alltid är det något som gör att jag glider lite runt i såpan som befinner sig runt mig.
Blir galen snart, är det så himla mycket begärt att bara få vara och må bra?
Att få känna total harmoni?

Tydligen....men jag ska inte klaga, jag är frisk, vad jag vet, jag har friska barn, jag har ett jobb.
Än så länge iaf...som det kändes idag så sitter jag nog rätt löst, får hoppas att känslan är helt fel.
Står inte ut med tanken, om det skulle hända så kommer det knäcka mig totalt igen och jag vill verkligen inte tillbaka till det som var.

Tårarna stiger i ögonen hela tiden, vill bara gråta.

Undra hur lycka känns egentligen, ni vet, sån där vit och ren lycka som inte svärtas i kanterna av något tungt hela tiden.
Att bara få befinna sig helt och hållet i den känslan och veta att allt annat ordnat sig.....

Jag vet inte....har aldrig känt den....känslan, lyckan!