Petrarq

Så mycket fina ord.

Nästan så jag blir rädd.
Rädd för att ta till mig orden, rädd för att lita på de, rädd för att de inte ska vara sanna och rädd för att de ska försvinna.

Ändå, någonstans, trots att jag nästan inte vågar tänka tanken, så känner jag att det faktiskt är annorlunda den här gången.
Det känns äkta, det känns som om det är på riktigt.

Ändå, ändå så varnar jag mig själv.
Känslan, nästan iaf, har funnits förr och sen har allt bara som en tvärvändning tagit stopp och hjärtat krossats.

Vill inte vara med om det en gång till.
Är alldeles för rädd för att släppa taget och lita fullständigt på det som sägs.

Men oj vad glad jag blir när orden sägs och det som sägs gör mig otroligt lycklig.
Ändå gör de mig olycklig, eller, situationen gör mig olycklig.
Jag vill ha allt, rubbet, hela paketet.

DÅ kommer jag att känna fullkomlig lycka, DÅ kommer jag våga lita på det som är.