Nu är han på väg...
Min lilla skitunge.
Äntligen är han påväg hem från Thailand.
I morgon bitti står jag på Arlanda och hämtar upp honom.
Undra om jag kommer att kunna hålla undan tårarna.
18 dagar har han varit borta, det är lång tid och det känns.
Det är det enda positiva, att jag äntligen får träffa honom och sen åka hem till de andra, de stora.
Allt annat känns skit.
Att vara ifrån min älskade J i mer än 1 vecka from i morgon kommer bli jättejobbigt.
Har inget val iofs....får nog lägga ner mina önskningar.
Usch vad låg jag blev bara så där pang på.... :(
Kommentarer
Trackback
