Petrarq

Att flytta ihop ska vara så skrämmande att tänka på.

Att man bott själv i många år och att det är ett stort steg förstår jag till 100%.
Däremot förstår jag inte vad som är så farligt.
Att inte få lika mycket egen tid?
Att aldrig få vara helt själv?
Att inte kunna göra något bara helt apropå utan att behöva ta hänsyn till någon annan?

Förstår allt det där men väger inte saknaden och längtan efter den man är tillsammans med över?
Saknaden efter den där varma kramen, varma kroppen intill när man ska sova.
Längtan efter att få vakna intill, mitt i natten, på morgonen, varje dag, och få känna att någon ligger där.

Väger det inte över att ha sällskap, någon att prata med, dela saker och tankar med?
Ekonomiskt blir det bra mycket bättre.
Roligare att laga mat, roligare att äta.

Kärleken man känner borde väl ändå väga över rädslan för att våga chansa?

Ett stort steg men det kan som sämst gå åt pipan men som bäst...ja då kan det bli helt underbart!