ÄNTLIGEN!!!

Helt underbart att få se honom komma ut i ankomsthallen.
Han skrek "mamma" och så sprang vi mot varandra.
Tårarna kunde inte hålla sig borta och jag kramade om honom hårt och lyfte upp honom.
Jag tror aldrig att det har känts så underbart att krama honom.

Nu sitter vi i soffan och han kryper intill mig hela tiden.
Vi ska mysa hela dagen.

Jag måste dock åka och handla för det finns ingenting här hemma.
Dags att fylla frysen igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0