Tiden...
Kunde inte sova så länge idag även om jag hade behövt det.
Inte för att vi kom isäng speciellt sent egentligen men ändå, man behöver sova ut ordentligt någon gång.
Tyvärr klarar jag inte sova så länge, vaknar runt 7.30 på helgerna och sen kan jag om jag har tur somna om.
Känner mig lite låg idag, tankar som snurrar, känslor som guppar i magen.
Hjärtat mitt vill inget annat än att bara få slå sina slag lungt och stilla, utan några konstigheter.
Det är inte riktigt så lätt.
Att älska någon är inte det lättaste, det borde vara det, det är lätt att älska men det är svårt när man inte lever tillsammans så som man önskar.
Jag tror jag vågar lita på känslan att vi kommer dit men det känns som att det inte kan gå fort nog.
Jag har väntat så länge och så önskat så innerligt att den dagen ska komma och nu när den ändå är relativt nära även fast vi inte har sagt något eller planerat något så känns den längre bort än någonsin.
Jag hoppas verkligen att det inte bara är jag som känner så här.
Jag vet att det finns omständigheter som gör att det inte är lätt, saker som sätter stopp och som om de inte fanns så skulle det vara betydligt mycket enklare.
Som jag avskyr sitsen jag sitter i, så fruktansvärt mycket.
Jag önskar så otroligt mycket att den var annorlunda men det är den inte och den kan inte bli det heller just nu, förhoppningsvis så kanske det blir en förändring i slutet av mån som gör att jag kan börja förändra mitt liv men jag vill ändå inte sitta där jag sitter.
Jag vill finnas vid min kärleks sida varje dag, inte bara en vecka och sen utan en vecka.
Jag vill få vakna med honom vid min sida varje morgon och somna med honom tätt intill mig så som vi alltid gör, varje natt.
Nu, inte sen....
Kanske drömmer jag bara men jag fullkomligt älskar när han talar i vi-form och talar som att han faktiskt tänker tankar som jag gör och att det inte bara är flyktigt han nämner saker som att byta lägenhet osv så som han gör när vi sitter och pratar om sånt.
Det är bara tiden som kan visa vad som kommer att ske....
Tiden...
Inte för att vi kom isäng speciellt sent egentligen men ändå, man behöver sova ut ordentligt någon gång.
Tyvärr klarar jag inte sova så länge, vaknar runt 7.30 på helgerna och sen kan jag om jag har tur somna om.
Känner mig lite låg idag, tankar som snurrar, känslor som guppar i magen.
Hjärtat mitt vill inget annat än att bara få slå sina slag lungt och stilla, utan några konstigheter.
Det är inte riktigt så lätt.
Att älska någon är inte det lättaste, det borde vara det, det är lätt att älska men det är svårt när man inte lever tillsammans så som man önskar.
Jag tror jag vågar lita på känslan att vi kommer dit men det känns som att det inte kan gå fort nog.
Jag har väntat så länge och så önskat så innerligt att den dagen ska komma och nu när den ändå är relativt nära även fast vi inte har sagt något eller planerat något så känns den längre bort än någonsin.
Jag hoppas verkligen att det inte bara är jag som känner så här.
Jag vet att det finns omständigheter som gör att det inte är lätt, saker som sätter stopp och som om de inte fanns så skulle det vara betydligt mycket enklare.
Som jag avskyr sitsen jag sitter i, så fruktansvärt mycket.
Jag önskar så otroligt mycket att den var annorlunda men det är den inte och den kan inte bli det heller just nu, förhoppningsvis så kanske det blir en förändring i slutet av mån som gör att jag kan börja förändra mitt liv men jag vill ändå inte sitta där jag sitter.
Jag vill finnas vid min kärleks sida varje dag, inte bara en vecka och sen utan en vecka.
Jag vill få vakna med honom vid min sida varje morgon och somna med honom tätt intill mig så som vi alltid gör, varje natt.
Nu, inte sen....
Kanske drömmer jag bara men jag fullkomligt älskar när han talar i vi-form och talar som att han faktiskt tänker tankar som jag gör och att det inte bara är flyktigt han nämner saker som att byta lägenhet osv så som han gör när vi sitter och pratar om sånt.
Det är bara tiden som kan visa vad som kommer att ske....
Tiden...
Kommentarer
Trackback
