Petrarq

Söndag...

Alltid samma trista känsla i bröstet.
Inte för att jag ska jobba i morgon utan för att jag måste hem.
Visserligen hem till barnen som jag saknar massor men det betyder bort ifrån J som jag sovit intill i en vecka nu.
Veckorna med honom får mig att må så otroligt bra.
Jag trivs så jättemycket när jag är med honom och jag känner mig hel.

Det är som det är, jag måste hem.

Det är verkligen slitit att stå med foten på två ställen.
Jag vill inte behöva sakna någon.
Tyvärr får jag acceptera att det nog inte blir på annat sätt än så här.


Dagen idag blir nog bara tillbringad i soffan.
J ligger fortfarande och sover, hör hur han snusar högt.
:)

Kanske skulle sätta igång med frukost istället för att sätta i mig chipsen från igår...haha.