Petrarq

Jag kan verkligen känna nu när jag landat hemma igen att jag saknat mina barn otroligt mycket.

De två stora lite mer den här gången faktiskt.
Jag ser de ju knappt när jag är hemma och sen är jag ju borta varannan vecka.
Det känns ibland som att jag inte längre behövs.
De klarar sig själva och är självgående trots att de är 17 och 15, för jättestora är de ju inte.

Jag vill inget annat än att få ha alla tre barnen hos mig på heltid men så blir det inte, inte så länge jag och J bor på varsit håll.
Jag skulle vilja att vi blev en storfamilj, vi två och alla 4 barnen.

Vet att jag inte borde drömma om det.
Vet att det kanske bara är jag som kommer att vara redo för detta, vilket jag redan är.

Kommer jag att orka acceptera det?
Vill ju inget annat än leva tillsammans med J men vill jag lämna honom bara för att jag inte får bo ihop med honom?

Det vet jag inte....

Allt jag vet är att jag vill ha alla jag älskar hos mig, mina barn, J och E.
För alltid....