Petrarq

Trots en underbar helg sitter jag här, måndag, och har en klump i magen.

Kommer jag någosin få bort den?
Kommer känslan någonsin försvinna?

Det finns saker jag måste bli tvungen att acceptera om jag ska gå vidare i det som är.
Saker jag inte skulle behöva, som INGEN skulle behöva, acceptera.

Hur ska jag kunna det?
Tankar och oro finns hela tiden, ibland försvinner de för en stund.
De kan hålla sig på avstånd och så PANG, så kommer allt över mig.
Speciellt när man blir påmind på ett rätt påtagligt sätt, SMS!

Hatar detta, hatar att jag ska behöva vara inblandad i detta.
Älskar dock det som sägs till mig, det som sägs gälla här och nu.

Men ändå, ändå kan jag inte få bort det mörka moln som förföljer mig var jag än går.

Kan inte bara saker få vara bra?
Kan inte obehöriga ge fan i att existera och förstöra?

Fortsätter det så gör jag ett val jag helst inte vill göra.
Men det finns inget annat alternativ isf....