Petrarq

Som förälder blir jag lite kluven när det gäller mordet på Therese.

Mitt mamma hjärta blöder för hennes föräldrar.
Jag vet inte vad jag skulle göra om det var mitt barn som blivit mördad.
Det finns inga ord för den ilska man känner som medmänniska och mamma.

Det är så tragiskt det som hänt.
Det borde inte få hända.
Man kan inte förstå hur någon kan gå så långt så man tar livet av en annan person.
En oskyldig människa, ett barn som har hela livet framför sig.

Ett barn som tar livet av ett barn.

Hemskt och ofattbart.

Varför jag skriver att jag är klyven är för att jag som mamma även känner för pojkens föräldrar.
Vad ska inte de gå igenom?
Jag har en son själv i nästan samma ålder och vad skulle jag göra om det var jag som var förälder i samma sits?
Vad skulle jag känna om det var min son?
Hur skulle jag kunna leva med att känslan av att jag misslyckats i uppfostran?

Pojken bröt ihop igår.
Jag förstår det.
Jag förstår inte att han gjort det han gjort men jag förstår att han mår dåligt.
Rätt åt honom tänker man lätt men det är här mitt blödiga hjärta kommer in i bilden.
Han är ett barn, någon som agerat helt åt helvete rent ut sagt.
Det skulle kunna  (men förmodligen inte) vara min son.
Mitt barn.
Tänk er hans inre, hans känslor och hans mående.

Han är ett offer han också.
På mer än ett sätt.

Kan man förlåta att sånt här händer?

Det är så svårt att ens försöka sätta sig in i denna bisarra situation hur mycket man än försöker.
Varken åt det ena eller det andra hållet.

Vad ska man göra för att det inte händer igen?

Har en dotter också i nästan samma ålder så jag kan känna rädsla för att det ska hända båda något.

Det händer andra och det kan lika gärna hända mig...